Hiskeliga utbrott hos treåring. Normalt?

Hej... Vår treåring har helvetiska utbrott. Han skriker värre än tio korsfästa grisar... Det kan utlösas av en riktig skitgrej som att han inte fick bära fatet till matbordet eller att mamma behövde gå och kissa mitt i leken. Han är väldigt envis av sig så viljan är stark.

Han skriker, slår i dörrar etc. Vi måste till slut sätta ut honom på trappan några gånger så han lugnar sig lite så man kan kommunicera med honom. Versalerna räcker inte ens till att beskriva hur högt han skriker. Det är en sån tur att vi inte har nära grannar, förstår inte hur en del kan bo i lägenheter med småbarn. Eller så är det vår son som inte är som andra barn... Han skriker så det ekar i skogen.

Är det fler som har varit med om detta? Hur gör ni? Man blir helt tokig som förälder. Dessutom har vi en tremånaders också som kan trigga igång utbrotten genom att treåringen inte alltid kan få mammas eller pappas uppmärksamhet på direkten. Han har verkligen blivit skitjobbig och vi får bara dåligt samvete av alla konflikter.

I övrigt är han en väldigt skärpt kille. Väldigt tidigt med språket, lite lillgammal också. Har alltid brukat uppföra sig bra bland folk (men det har också blivit sämre nu) och överlag varit smart för sin ålder (han lekte hellre med de större barnen på förskolan och såg samband på andra sätt än sina jämnåriga). Förstår inte varifrån allt detta kommer ifrån. Mot lillebror är han väldigt snäll, aldrig något ont mot honom. Han frågar varje dag om lillebror blivit nog stor för dittan och dattan och ser fram emot att få leka med honom.

Hjälp oss...

Ok, låter betryggande att fler upplevt detta. Och angående trappan; han måste få ett bryt i sitt uppjagade tillstånd. Det fungerar inte att stå ute med honom för det fortsätter. Det vi gör är att säga (överrösta...) till honom att nu har det gått för långt så nu får du faktiskt gå ut en stund. Vi ställer honom utanför och säger, med dörren öppen, att han får komma in när han lugnat ner sig lite. Där har han några chanser att komma in direkt och slippa, men allra oftast kommer han in och sekunden efter fortsätter han sitt utbrott som om det inte hänt något. Därefter säger vi att nä, nu får du faktiskt gå ut. Sen åker han ut och vi stänger dörren. Det är som sagt inte kul att skrika för för sig själv så han kommer in. Det brukar lätta av det och vi kan prata med honom.

Det är inte kul att sätta honom där men det är det enda som fungerar just nu. Hans egna rum fungerar inte, han måste liksom få en snabb miljöförändring från oss för att lugna sig.

Hiskeliga utbrott hos treåring. Normalt?

INNEHÅLL