Lee*** skrev 2020-11-11 14:52:54 följande:
Grattis i efterskott:).
Ja, jag kom ihåg att ni också försökte länge och att ni till slut blev gravida , gav mig lite hopp då.
Är så många trådar där man aldrig får läsa hur det gick sedan så jag vil uppdatera ifall det är någon som läser tråden och är i samma sits.
Bebisen skulle komma nästa onsdag men pga tidig vattenavgång så slutade det med kejsarsnitt o vecka 32+5. Har gått bra men vi är trötta då bebisen gärna vill ligga hos ngn av oss och inte i sin säng ( babynest ) på nätterna så det är lite jobbigt då vi även har en snart 3. 5 åring hemma som dessutom inte går på förskolan. Jag får dåligt samvete varje gång jag tycker det är jobbigt för det känns som att jag inte får känna så för allt vi har gått igenom att komma hit. Sorry lite utanför ämnet men om det är några som förstår än känsla så är det ni som har genomgått ivf.
För ett år sedan trodde jag aldrig att det skulle lyckas, efter 3 frysförsök och 2 färskförsök med 2 st 2 dagars embryon totalt 7 embryon då lyckades vi, helt otroligt. Iväg tacksam för ivf varje dag:).
Förstår att det är kämpigt!! Det är ju kämpigt ändå med nyfödd, och för tidigt född gör ju allt extra tufft såklart! Självklart får man klaga, själv klagar jag ganska mkt över hur intensivt två-barnslivet är trots att jag såklart är jättelycklig över att ha två underverk! men jag förstår precis hur du menar, kände nog mer så med vårt första barn, att jag bara borde vara tacksam trots koliknätter och noll sömn. Tycker också att andra förstärkte den bilden genom att utgå från att man levde i en lyckobubbla för att det äntligen lyckats när jag mest kände mig utmattad, gråtfärdig och orolig den första tiden. Hoppas ni snart får det lite lugnare!
