Jag VS sambo och bonus.....

Hade du inte varit höggravid så hade jag tyckt att du får bita ihop. Men som det är nu tycker jag ni måste avboka detta, killarna får bo hos någon av de andra familjerna för du behöver lugn och ro. Prata med din sambo för detta är inte ok alls och Du ska inte behöva flytta på dig (sova hos någon) för att få lugn och to.

Till att börja med så vill jag inte höra en massa kommentarer som att jag visste vad jag gav mig in på. Det vet jag mycket väl kan jag säga, men känner att jag har samma rätt som alla andra i samma hushåll till en åsikt. Sen så vet jag att det är min sambo som är problemet, la till bonus i trådstarten så ni fattar ämnet......

Lever med min sambo och har hans tonåring boendes hos oss varannan vecka. Jag är dessutom höggravid och ska föda i mitten på mars.

De veckor som sonen är här på brukar det vara mycket evenemang. Mycket skjuts till träningar i veckorna och tävlingar på helgerna och så har det varit sen början. Är det en lugn helg utan aktiviteter så har bonus ofta kompisar boendes hos oss, det är väl helt normalt för den åldern.

Igår fick jag av en slump veta att planen är att bonus och tre av hans kompisar ska bo hemma hos oss under våra helger fram till och med slutet på mars början på april. Orsak till detta orkar jag inte gå in på här men min sambo har okejat detta utan att säga ett jävla ord till mig??????Just det häääääääär har gjort mig tokig och igår brast allt.

För det första så börjar jag bli helt slut och behöver lite lugn och ro innan bebisen kommer. För det andra så är vår ekonomi just för tillfället ansträngd och det förväntas att vi delar på alla utgifter. Att då försörja fyra halvvuxna grabbar som äter oss ur huset är nåt jag inte vill och min sambo säger bara till föräldrarna att de inte behöver lägga ut en spänn i matpengar. Sen när vi är själva så gnäller han konstant över ekonomin och blir arg på mig för det, bör tilläggas att vi bor på strax under 70 kvm boyta så att ha så mycket folk boendes hos oss märks. Det tredje som stör mig är att jag känner att min åsikt inte räknas, känns som att jag hela tiden blir tillplattad med kommentarer om att jag kommer fatta sen när mitt egna barn kommer?

Vet inte vad jag vill med den här tråden egentligen. Bolla lite tankar och vill höra lite vad ni andra tycker?

Jag är så känslig just nu pga alla hormoner i kroppen, bara grinar o grinar. Vart ska jag ta vägen?

Tack på förhand....

Jag hade skrattat och sagt ALDRIG I LIVET. Antingen jag eller dom. Sen hade jag flyttat till mamma ett tag och så får sambon själv stå för detta.