Är vi ihop?

Jag tänker att börja med att fråga om han vill dejta exklusivt. Sedan när du känner dig kär och tror att han också är det så säger ni det till varandra och sedan bestämmer ni att vara ihop. Det känns som det rimligaste i den åldern för mig. Ser ingen mening med att vara ihop innan man fått känslor och tänker att poängen med dejtandet är att få känslor. Däremot kam man ju bestämma tidigt när man känner att detta kan bli något att man dejtar exklusivt.

Bästa sättet brukar vara att rakt och tydligt tala om vad man själv vill, utan att ställa aktiva krav på den andra.

Säg t ex "Du, jag vill vara tydlig med att jag inte dejtar casual hur länge som helst. Jag letar en seriös relation. Hur tänker du om det?"

Alltså, inga ultimatum eller liknande. Och inget argumenterande  i stil med "Nu har vi dejtat så länge, så jag tycker faktiskt det är rimligt att..." 

Du ska ju inte övertala honom in i något, utan du vill få hans uppriktiga svar, för att se om ni ens vill samma sak. Lyssna noga på vad han säger.

Försöker han förhala svaret? Slingra sig? Byta samtalsämne? Det är förstås tecken på att han inte ser lika seriöst på det hela som du. Åtminstone inte än. Då får du ta ställning till det, och fundera över hur mycket mer tid du vill ge honom. 

Eller kanske säger han som min pojkvän gjorde i motsvarande situation. Vi hade dejtat allt tätare i flera månader, utan att uttryckligen bestämma om vi var tillsammans eller inte. Till sist tog jag upp ämnet och sade ungefär som jag skrev här ovanför.

Han svarade förvånat "Jag trodde att vi redan hade en seriös relation?"
Då har du ett tydligt bevis på att han redan ser er som ett par, men han kanske inte är typen som anser att man måste uttala det formellt. 

Himla bra tips!

Jag ska ligga lite lågt ett tag till och se vad som händer de närmaste 3 veckorna.
Har inget hänt tills dess så får jag nog säga något.

Jag föreslog en liten weekend men fick inget super entusiastisk svar på det så kändes lite påtvingat. Är det tidigt att åka på en weekend när man dejtat 10 veckor? Tycker man lär känna varandra så bra när man reser ihop. Dessutom så behöver vi få lite nya samtalsämnen vilket planerandet av en liten trip hade kunnt bidra med.

Hur lång tid tog det innan ni träffade nån vän eller familjemedlem?

Nej, det är knappast för tidigt att föreslå en weekend. Det tycker jag inte. Därmed inte sagt att han behöver tycka att det är en toppenidé, förstås. Han kanske inte gillar att resa, bara? Men det är absolut ingen konstig fråga från din sida.

Personligen anser jag att ju tidigare du nämner vad du vill ha för sorts relation, desto bättre. Du behöver egentligen inte ens nämna honom i första samtalet. Bara klargöra vad du vill och tänker i allmänhet, så att han inte vaggas in en felaktig föreställning att "hon är nog också helt nöjd med hur vi har det nu".

Knepet är att vara tydlig med dina villkor (t ex en tidsbegränsning på dejtandet) utan att han känner att du försöker pusha  in honom i något. Då får du den ärligaste reaktionen i gengäld. 

Fråga bara! 
"Nu har vi ju träffats ett bra tag. Betraktar du mig som din flickvän?"

Ja, det tror jag också funkar. Men man bör bestämma sig i förväg för vad man själv vill i så fall, så att man inte blir tagen på sängen av ett nekande svar.

Det vill säga, bestämma sig för om man är cool med att han säger nej (just då) och om man ändå kan dejta vidare och ge honom lite mer tid? Eller kommer man känna sig väldigt avvisad? Kanske så pass att man själv tappar lusten att träffa honom mer?

Om man ändå är beredd att ge det hela lite mer tid, då kan det vara bekvämare att inte begära ett rakt svar från honom just då. Att utgå från vad man själv vill ger en tryggare känslomässig grund. Då har man formulerat sina egna villkor. Att fråga honom om han ser en som sin flickvän, kan kännas väldigt mycket som att fråga om man duger... 

Man bör också tänka på att en rak fråga lätt leder till en diskussion. Om han svarar nekande, går man gärna i svaromål. Typ  "Va? Varför inte? Vi har ju träffats massor på senaste tiden."

Och min erfarenhet är att bra relationer sällan startar med en debatt om när det är lämpligt att betrakta sig som pojkvän/flickvän. Det brukar hellre kunna ta död på de spirande känslorna rätt effektivt.

Men ett kolugnt okej som svar, kan signalera att man är självsäker och allt annat än desperat. Vilket förstås är attraktivt - och kan bidra till att dejten faktiskt kommer på att han nog vill betrakta henne som sin flickvän trots allt..!

Men då måste det ju vara äkta. Inte ett sammanbitet okej fyllt av tillbakahållen besvikelse.Så att reda ut sina egna känslor först, och vara tydlig med dem, är nog mitt bästa tips i en sån här situation. 

Oj jag kan inte minnas att jag i någon relation har haft det problemet.
Har jag börjat dejta någon så räcker det med några dejter med med max nån dags mellanrum och att man hörs dagligen för att jag anser att man har en relation.
Det är inget jag har diskuterat med min partner om. Jag vet redan på första dejten om jag vill satsa på mannen eller ej, så blir det en andra dejt är det relation - alternativt varken ses eller hörs vi igen.
Kanske fungerar han som jag gör?

 
En relation redan på andra dejten..?  Oj, det var raskt marscherat! Det skulle jag aldrig kunna veta. Inte i närheten.

Men man är verkligen olika. Vissa vet snabbt. Andra behöver tid att känna in. 

Det jag tänker om TS dejt är att hon bör ta reda på om de har samma syn på vad de söker. Annars finns t ex risken att TS hamnar i läget att hon börjar betrakta det hela som en riktig relation, medan han kanske tycker att de bara dejtar lite löst tills något bättre dyker upp.

Då har hon kanske blivit kär i honom på riktigt, men efter några månader framkommer det att han såg det hela som ett bekvämt tidsfördriv. Kanske försvarar han sig med "Men jag har ju aldrig lovat något?" 

Det är tyvärr en rätt vanlig situation. Oviljan att planera in en minisemester tyder lite grann på att han kanske inte ser det hela som att de är ett riktigt par. Även om det absolut inte är något bevis. 

Så att förutsätta att man har en relation så länge inget annat sägs, kan vara vanskligt. För säkerhets skull tycker jag det är bättre att förutsätta att man INTE har en (riktig) relation tills något annat sägs. 

Ha ha ja att jag ser de jag dejtar som seriöst beror väl dels på att jag väldigt sällan dejtar utan det krävs en del för att jag ska gå på dejt med någon men även på att jag förutsätter att den jag dejtar känner på samma sätt.
Sedan har jag haft ett fåtal kortare relationer på 3-6 månader så jag blir inte kär på första dejten. Jag menar bara att jag tar för givet att "nu är det vi och BARA vi" om dejtandet fortsätter.
Det där med mini weekend kan ju även vara en ekonomisk fråga?

Ts hur ofta träffas och hörs ni?

21 april träffade jag mannen för första gången (Min då 9-månaders var med hos honom + hans 2 barn). Sen vart det något sms och lite på Snapchat, träffades för andra gången den 21 maj. 25 maj åkte vi till honom igen, då hade jag med mig båda mina barn (då var äldsta 4 år). Så tycker inte det är tidigt med en weekend efter 4 veckor. Såhär 10 månader senare bor vi ihop :)

förlåt 10 veckor inte 4!

Jag hoppas du lämnade ungarna hos deras pappor när du agerar så omdömeslöst?
Skaffa inte fler barn med den nya så även denne får hänga med i dina impulsiva nycker....

Barnen bor på heltid hos mig. På grund av hur jag levt med barnens pappa så blir det absolut inga fler barn för min del. Sambon vill inte heller ha fler barn, vi är så nöjda med "våra" 4 friska barn. Kul att ändra dömer utan att känna andra människor. Ja det gick fort. Det tycker vi också. Men som mina föräldrar sagt (som var skeptiska först) han var det bästa som kunde hända mig NÄR det hände. Tack vare honom lärde jag mig att säga ifrån till barnens pappa, att stå upp för mig själv. Både han och jag har blivit blåste av tidigare relation, han har även varit gift. Tack vare vårat bagage vet vi ändå vad vi vill, vi har kommunikation och skulle aldrig gjort detta om dr tunge känns helt rätt och att det även fungerat så bra med alls barnen.

Bra att allt fungerar i nuläget trots allt. Trist med ditt bagage men då har jag full förståelse till varför du flydde till en annan man. Du behöver bli omhändertagen och känna trygghet och klarade inte det själv.
Hoppas du lyckad bygga upp DIG och inte bara förlitar dig på din nya.
Du är nog realist nog att tänka "man vet aldrig" om förhållandet inte håller så måste du kunna ta hand om dig och barnen på egen hand och inte rusa in i nästa förhållande.
Kanske låter hårt, men jag skriver detta av välmening. Var rädd om dig och lycka till med nya familjen!

Vi hörs dagligen och kan planera en vecka framåt att vi ska ses i helgen osv. Vi har även planerat att vi ska göra ngt kul om några veckor också. Så det finns ju ett visst framtidstänk.
Det känns som att han söker en seriös relation, är ganska säker på det.
Weekend skulle kunna vara en ekonomisk fråga men jag tror inte det, han har väldigt gott om pengar. 

Tror dock jag kanske kan leva lite farligt som förutsätter att han vill ha ngt seriöst, har ju faktiskt aldrig frågat, det är en känsla jag har. Jag älskar helger och lever för att planera in roliga/mysiga saker men ska nog ta ett litet steg tillbaka och se vad han kommer med för förslag...

Handlade inte om att bli omhändertagen. Jag har inte direkt blivit omhändertagen av honom. Han har bara fått mig att inse vad jag behöver göra för att inte bli trampad på helt enkelt.

Ja, det kan vara en bra idé att backa lite med initiativen. Som en termometer på hans engagemang. Om du är en sån som drar hela relationen själv i rena farten, kan du råka  få fel uppfattning om hur intresserad han är, ifall du har otur. 

Det finns gott om killar som gärna hänger med en initiativrik tjej, för att det är enkelt och bekvämt. Men de är inte tillräckligt intresserade för att själva engagera sig när hon börjar tröttna.

Det omvända är inte lika vanligt, enligt mina erfarenheter. Vi tjejer har ofta lite svårare att fortsätta dejta en kille som vi egentligen inte är särskilt intresserade av. Vi brukar inte tycka att det är det minsta bekvämt, utan då vill vi bara bli av med honom!

Kolla om han föreslår något och ser till att ni träffas i helgen, även om du inte säger något själv. Kolla om han ringer ungefär lika ofta som du. Eller rinner det liksom bara ut i sanden om du inte driver på?

Men jag vill betona vikten av att ha en positiv inställning! Utgå från att han VILL vara med dig! Det verkar ju onekligen som att han vill det. Om du letar fel, kommer du framkalla en känsla hos honom av att något redan ÄR fel.

Fokusera på hans fördelar, berätta för honom varför du tycker det är kul att dejta honom, gå på känslan av hur du trivs i hans sällskap... Och så är du tydlig med vad ditt långsiktiga mål är. Då tror jag att det visar sig inom några veckor ifall han lever upp till det eller inte.