Besviken på mina föräldrar

Du är vuxen och skapat en egene familj. Ska du på riktigt förvänta dig ekonomiskt stöd av dina föräldrar? De valde inte åt dig när du skaffade fyra ungar!

Jag kan hålla med om att har man flyttat hemifrån så får man stå på egna ben. Men om de vill komma och hälsa på och ni inte har råd så får du säga att de får bidra med matkostnader tycker jag.

Jag förväntar inget egentligen, men känner mig besviken över att mina äldre bröder får mer. Jag var inte sjuk när vi "skaffade fyra ungar".

Jag förstår om du tycker att du har blivit orättvist behandlad av dina föräldrar, då dina bröder fått så mycket mer ekonomiskt stöd än vad du fått. Detta trots att de båda inte har några problem med sin ekonomi. Jag skulle också tycka att det inte var jämlikt behandlat. Snarare så låter det som om dina bröder är ganska bortskämda.

Åt andra sidan håller jag med många andra i tråden att du kan faktiskt inte förvänta dig att dina föräldrar skall hjälpa till med ekonomin nu när du är vuxen. Du har ett eget ansvar att få ekonomin att gå ihop.

Som svar på din fråga i TS: Nej, du har ingen anledningen att vara besviken på att de inte hjälper dig ekonomisk. Däremot har du anledning att tycka att dina föräldrar behandlar er syskon ojämlikt, särskilt som ena sonen fortfarande bor kvar hemma.

Ja du har rätt att vara besviken. Jag hade sagt ifrån på allvar om jag var du ts. Säg EXAKT vad du känner.

Jag tror att dina föräldrar vill att du ska ta ansvar över ditt egna liv. Du kan inte få allt utan att själv planera och prioritera. Många skaffar inte ens ett barn innan dom har ordentligt sparande, körkort och är gifta. Vi väntade med barn tills vi var över 30 och skaffade bara två för att vi ville ha god ekonomi och allt färdigt och tryggt. Om man skaffar 4 barn utan att ha allt redo och utan att kunna klara sig självständigt ekonomiskt så kan man framstå som lite oansvarig och som om man förväntar sig att andra ska lösa saker. Dina föräldrars beteende är troligtvis ett tecken på att dom faktiskt bryr sig. Dom har insett att du kanske var curlad och vill göra rätt genom att tvinga dig vara vuxen?

Hur gammal är du nu?

Vi betalade körkortet åt makens yngsta dotter när hon var 18 (även om hon ej bodde hemma) men det äldre syskonet var inte intresserad. Skulle hon vilja ta körkort nu när hon närmar sig 30 skulle hon få betala själv. Vi skulle inte heller bekosta bröllop för rejält vuxna människor med 4 barn, mer än någon extragrej som överraskning, typ betala för klänningen eller champagne och blommor eller nåt.

Däremot skulle vi självklart hjälpa till med barnen och hjälpa till ekonomiskt om de vuxna barnen skulle ha svårt att få vardagen att gå runt.

Jag ville ta körkort när jag var 18 men hade inte råd och mina föräldrar sämre ekonomi. De har fått reellt god ekonomi nu pga ett arv. Det är således nu de senaste åren de har gett ekonomisk bistånd till mina bröders körkort. Mina bröder är äldre än mig och var äldre än vad jag är nu när de fick hjälp.

Prova att fråga om de inte själva tycker att de behandlar er orättvist?

Berätta att det inte bara handlar om pengar, men att det känns ledsamt att bli sämre behandlad.. som att du inte är värd hjälp medan dina bröder får det.

Jag har så svårt att förstå att 30, 40, 50-åringar med egen ekonomi och egna ungar inte vill vara autonoma. Känns det inte ovärdigt att be sina föräldrar om pengar i vuxen ålder? Och den som är över trettio år och bor hemma torde väl ha något problem som inte är avundsvärt.