Moral kring otrohet

Jag tänker ur den bedragnas perspektiv. För mig hade det varit värre om jag blivit bedragen med en vän till mig. För då hade jag blivit sviken av två personer. Dubbel olycka. Dels min kille och min vän. Jag förväntar mig inte lika stor hänsyn av en person jag inte känner, som kanske dessutom fått höra massa lögner om mig eller vår relation av den otrogna partnern. Att min partner är otrogen med någon jag inte känner, lägger jag ingen skuld på henne, annars hade han väl bara gått till någon annan. Otrohetsbeteendet sitter ju i honom. Men jag kan tycka det är både hedersvärt och klokt att inte ligga med en otrogen kille. Men blir man kär, och tror att de ska göra slut, så kan jag förstå att det kan bli så, så ingen skuld på den andra personen.

Det är mycket enklare att fråga folk som är otrogna varför de är det och dessa finns alltid oftast samlade på samma plats eftersom de har en sak gemensamt som är väldigt svart på vitt jämfört med de som tycker motsatsen , att de har eller hade rätt att vara otrogna.

Det är inte så komplext det är bara du som inte verkar kunna förstå att kärlek inte ger folk rätt att betet sig som de vill mot andra. Om du tar ner just kärlek från den pedestal du satt den på och likställer den med precis vilken annan känsla som helst, ilska, sorg, lycka, etc så blir det lite tydligare. Får man bete sig som man vill mot andra bara för att man känner ilska? Nej det kan man inte... Får man bete sig som man vill mot andra för att man känner kärlek? Nej det får man inte.

Det finns andra sätt och bättre sätt att ta sig ur en relation än svek och lögner. Svaghet och oförmåga att hantera saker på ett värdigt sätt är ingen ursäkt för att bete sig som en skithög mot andra. 

Jag håller inte med. Jag tycker inte det är självs "ligget" som är det värsta. Skulle tycka det var precis lika illa om min killa hade raggat på och velat ligga med en tjej som sa "nej tack, du är upptagen".

jag tycker inte att den andre personen bidrar till sveket. Skulden ligger helt hos den otrogne, och inte om denne får napp eller inte.

Jag står fast vid att det bara är hans fel. Hon har inte lovat mig något. Och jag vill inte behöva kontrollera alla potentiella sexpartners till min kille för att han inte ska vara otrogen. Han måste kunna dtå emot en tjej oavsett fylla eller tjejer som limmar.

Jättespännande liknelser, ser tyvärr inte kopplingen alls. Men eftersom du verkar gilla liknelser, ska jag försöka knåpa ihop några för att se om du förstår hur jag menar.

Jag tycker inte "ha sex med någon" är likställt med att "hugga någon med kniv".

Jag skulle i så fall skriva en jämförelse som denna.

-lena har lovat sin mamma att inte äta godis på ett år. Anja kommer med en godispåse och säger "vill du smaka?"

Har Anja då svikit Lena eller Mamman? Eller är detta någon som Lena måste ta ansvar för själv?

Om du vill ha en liknelse med knivhugg skulle jag skriva så här.

Anders (den otrogne) vill hugga någon med kniv (vara otrogen med någon). Han springer runt med kniven i högsta hugg, men lyckas inte träffa någon med kniven(alla nobbar honom). Vad bra alltså har Anders inte stuckigt någon och heller inte gjort något fel ?(enligt dig). Men om han hade fått till ett stick(varit otrogen), om något offer inte skyddat sig från knivmannen (då hade offret varit medskyldig till mordet/hugget)?

Hopps du förstår mina liknelser.

Ja men frestelser finns över allt, man kan inte lägga skulden på andra. Man måste själv ta ansvar för sina handlingar.

Ja det blir lätt märkligt när man likställer sex med

mord, det var du som började med det.

När du skriver alkoholist, då skulle jag koppla ihop det med sexmissbrukare. Och då är det väldigt mycket otrohet inblandat, och en problematik som ligger hos den otrogne, inte hos de han ligger med.

Många otrogna ljuger dessutom för att få ligga. Säger att de inte är i en relation etc.

Jag håller med om att det inte är juste. Men att som bedragen skuldbelägga andra eller andra omständigheter än den otrogne själv tror jag är en destruktiv verklighetsflykt.

En som blir bedragen ska heller aldrig anklaga sig själv. Tyvärr blir det ofta så, och det är väldigt destruktivt. Därför vill jag lägga skammen och skulden där den hör hemma, hos den otrogna personen.

Den otrogne är direkt omoralisk då denne bryter ett löfte denne givit sin partner, oavsett övriga omständigheter.

"Medhjälparen" bryter inget löfte, alltså räcker det inte att ha sex med den otrogne för att vara omoralisk. Denne måste också ha kunskapen om att den otrogne upptagen samt ha ont uppsåt för att anses omoralisk enligt mig.