Kan det fungera trots olika värderingar?

om ni bara har varit ihop några månader skulle jag inte säga att ni älskar varann men att ni är förälskade. Det är inte riktigt samma sak. Förälskelse = fas 1 där man visar upp sina bästa sidor, anstränger sig och verkligen bara vill rida på de härliga känslorna.
Nu börjar ni komma in i fas två, då man just stöter och blöter och visar mer av sitt inre, hur man tänker. Det är då man efter ett tag börjar tänka som du: kommer det här att funka eller inte. Det är för tidigt att säga än men det är fullt naturligt att man hamnar i det här stadiet, att man visar mer av sitt inre och då är det upp till partnern att bedöma om det här är rätt person jag vill leva med eller inte. 

Om man klarar sig igenom detta till fas 3, det är då man börjar prata om sann kärlek, att man älskar varann verkligen, ända in i själen. 

Nej de kommer INTE funka!!

Nej, det skulle aldrig funka på allvar i längden. Jag var jättenoga när jag valde dejt på en dejtingsajt just utifrån mina värderingar och livsmål. Hur ska man kunna leva ihop om man tycker och vill helt annorlunda mot den andre?! En vegan och en jägare?- skulle inte tro det nej! En sd:are och en vänsterpartist- nej där med. En som vill bo i storstan och aldrig skaffa barn jämfört med en som vill bo på landet med massor med ungar- nopp. O.s.v.

Har man väldigt olika grundvärderingar så kan det förstås bli svårare.

Men det är ju inte nödvändigtvis så att man behöver stå så långt ifrån varandra värderingsmässigt för att den ena är religiös och den andre inte. Eller för att man har olika politiska åsikter. De svenska partierna ligger ju ganska nära varandra i värderingar.

Jag blir ju nyfiken på om ni kan kommunicera bra. Kan ni prata med varandra om saker, och diskutera allt mellan himmel och jord, trots att ni har olika värderingsgrunder? Ser du tecken på att ni kan kompromissa om saker, och att ni kan mötas på halva vägen var. Eller är det så att en av er behöver anpassa sig medan den andre inte gör det? Är det kanske så att ni undviker vissa ämnen för att de är extra känsliga?

Så länge det finns en gemensam respekt och nyfikenhet för den andres åsikt och man kan diskutera och kommunicera med varandra, så är det en bra grund för en längre framtida relation. Men om man ser tendenser till att endast hävda sin egen rätt, och brist på förståelse eller intresse för den andres åsikter och tankar - så är det antagligen ett varningstecken.

Jag tror att det kan bli svårt att dela vardag och liv tillsammans med så olika värderingar.

Jag tror inte att ni älskar varandra efter tre månader. Att ni nu hamnar i ständig konflikt kring era värderinga tyder snarare på att förälskelsefasen är över och nu stör ni er på sånt ni inte märkte när ni var förälskade.

Jag tror inte att det fungerar i längden. Jo om den ena låtsas att att denne tycker samma sak fast tycker egentligen något annat allt för att undvika konflikter.

Håller med

Nej, det kommer aldrig att fungera. Ni har precis som så många andra blandat ihop fysisk attraktion med riktig kärlek. Ni är inte kompatibla, svårare än så är det inte.

Efter ynka tre månader ska man inte ha en massa konflikter. Ser inte hur det skulle fungera när ni är så fundamentalt olika.

Tack snälla för era svar! Ni har givetvis rätt, om vi redan har massa konflikter nu så kommer vi definitivt ha det i framtiden (vår plan var att i framtiden flytta ihop, långdistans har således inte varit ett långsiktigt mål). Jag pratade med min partner och vi diskuterade vårt förhållande, som sedan ledde till en konflikt där vi bestämde att vi skulle avsluta förhållandet. Vi båda ändrade oss dock snabbt då vi känner att vi inte kan vara utan den andre. När vi tänker på tiden vi hade när vi var med varandra (dvs i samma land) så var allting jättebra. Jag förstår att det inte kan fungera i längden om är man så olika men det är jättesvårt för mig att inte ha honom kvar i mitt liv (jag fick en panikattack när vi "gjorde slut"). Jag själv har alltid tänkt när andra har gått tillbaka till sina icke-fungerande förhållanden "varför gör de så??". Nu gör jag ju själv det.... Min partner och jag har iallafall kommit fram till att försöka lära oss mer om den andres intressen (Min pojkväns idé). Vi kommer därmed tillsammans försöka bekanta oss med hans religion, feminism och socialism genom att läsa olika texter och diskutera dem. Kanske gör det att vi blir mer förstående gentemot varandra och börjar kommunicera bättre. Eller så är det inte alls en "lösning" för att den här relationen kommer att bli framgångsrik. Oavsett, så är jag var i relationen och får därmed ta konsekvenserna av det valet. 

Ja, det kan fungera för vissa människor, till och med många. Om det kommer att göra det för er är svårt att sia om. Själv skulle jag aldrig kunna vara tillsammans med en religiös människa (och heller ingen som politiskt befinner sig på vänsterkanten), för mig är det verkligen en vattendelare. Kan inte intressera mig romantiskt för personer som bygger sin livsåskådning på fantasier.

Det bero på vad du menar med "funka". Det mesta går ju om man liksom vänder ut och in på sig själv, jonglerar med 15 kristallglas på ett ben samtidigt som man sjunger "små grisarna". Men en viktigare fråga är, "är det värt det?"

I ert fall är ni så otroligt olika så det kommer inte fungera på ett naturligt sätt. Ni kan säkert tvinga er till det men det kommer leda till irritation och konflikter och då är frågan som sagt... är det värt det?

Hoppas du menar att även han ska intressera sig för dina intressen.

Iaf så känns det inte bra att ni har kraschat så mycket i ert nystartade förhållande att ni redan har gjort slut en gång. Men förhoppningsvis kan ni nå varandra bättre i ert nya försök.

Jag tänker att kommunikation kommer vara nyckeln om ni lyckas eller inte. Klarar ni att öppet och ärligt kommunicera om hur ni tänker utan att det leder till konflikter så kan ni lyckas. Om respekten för varandra faller och ni inte klarar av att hålla kommunikationslinjen öppen mellan er, får ni förstås svårare.

Jag tycker inte det låter något fel på din pojkväns förslag, men om han gör det för att omvända dig, så tycker jag att han går in i detta av fel anledning. Jag tycker ni båda ska försöka gå in i detta med en öppen attityd och söka förståelse kring personens bakgrund och orsakerna till varifrån era åsikter härrör.

Nej, ni blir olyckliga båda två.

Min partner och jag har olika religion och olika politiska åskådningar. Det funkar bra. Men vi bråkar inte om det och jag upplever att vi i grunden har lika värderingar, sen drar vi olika konsekvenser av dem.

Tycker som andra att det är bråken som verkar vara problemet. Men 3 månader r kort tid, ni kanske kommer över det. Vänta och se, och fatta inga drastiska beslut om att flytta ihop etc på ett bra tag.

Jag har under veckan funderat på vår relation och idag valde jag att göra slut. Han blev väldigt sårad och försökte övertala mig att vi kommer klara av att ha en relation och att jag ger upp för tidigt. Jag var dock bestämd och vi sa sedan hejdå. Nu mår jag dåligt, känner mig så ledsen och även skuld. Även om det var kort så var han min första pojkvän, första killen jag sovit bredvid och sagt 'jag älskar dig'. Vi brukade även prata 3 gånger per dag i telefon och skriva hela tiden. Trots att vi är 3500 mil ifrån varandra så försökte jag göra mitt bästa. Hur kommer jag över honom nu?

Jag beklagar! Det är ju förstås trist även om man har gjort slut på goda grunder.

Hur man går vidare nu? Ja, det bästa brukar vara att prata med vänner, älta lite med någon som ställer upp för en och sedan ta en dag i taget. Ha endast lite kontakt med exet, åtminstone den första tiden, tror jag också kan vara bra.

Att engagera sig i något, jobb, studier, någon förening kan säkert också vara till hjälp: aktivera sig och se till att man har saker att göra, istället för att sitta hemma och deppa och grubbla.

Sen när man vaknar upp en dag, tänker man inte längre på det, och det är inte lika stor del av ens liv.

Tack <3