Ha bonusbarnen "extra" hela tiden
Då var vi där igen. Jag är föräldraledig med tvillingar på under halvåret. Sedan tidigare har sambon två barn, 9 och 13 år gamla. Jag har ett barn på 9 år. Alla bor varannan vecka.
Sen jag gick hem på föräldraledigt har vi haft hans barn så mycket oftare. Mamman har åkt på flera veckors semester, det är utbildningar, affärsresor och middagar där barnen inte kan följa. Hon ringer (ofta med kort varsel, inte vid de längre resorna dock) och frågar om vi kan ta barnen. Min man svarar ja varje gång utan en tanke på att fråga mig först. Eftersom det är jag som går hemma är det jag som får ta hand om dem med skjuts till/från skolan, aktiviteter han inte hinner skjutsa på med tanke på hans jobbtider etc.
Mitt barn har vi varannan vecka med ytterst få undantag, inte ett undantag sedan tvillingarna kom faktiskt. Mitt ex och jag (bra relation) har kommit fram till att vi löser våra egna veckor i största möjliga mån.
Nu är vi där igen. Mannens ex ringer och frågar om barnen kan komma torsdag-lördag (byte söndagar) då hon ska på viktig affärsresa. Hon kommer hem varje kväll men barnen fixar inte att göra lunch själva. Barnen ska tillbaks till henne på lördag em och sen till oss igen på söndag (så låter det, de kommer att stanna hos oss på lördag också, det är så besvärligt att skjutsa för en natt kommer det att låta till helgen). Det går bra! Svarar min man i telefon utan att tveka. Jag då? Tänk om jag hade planerat något annat? Han jobbar dessa dagar. Barnen har dessutom lov och han lovar i samma samtal att vi kan åka skidor torsdag eller fredag (vi bor på en skidort). Det får ju jag lösa då. Eftersom jag är hemma.
Det som känns jobbigast är att mitt barns pappa jobbar hela lovet och kommer att gå på fritids varje dag. Samtidigt som jag ska ta hand om bonusarna på två lovdagar då de inte vill gå på fritids för att det är tråkigt.
Naturligtvis har jag tagit upp det här med mannen många gånger men han bara rycker på axlarna och säger att det är klart att vi måste ställa upp. Dessutom är han livrädd att göra något så att barnen vill flytta till mamman på heltid. Inte vågar han säga nej till henne heller.
Vad kan jag göra? Nu hade jag faktiskt sett fram emot en vecka där jag helhjärtat kunde ägna mig helt åt tvillingarna, det var snart 3 månader sedan vi hade en riktig "varannan vecka". Det har gått så långt att det pirrar oroligt i magen varje gång mannens ex ringer, är det bara en glömd gympapås eller är det ändring i umgänget igen? Är så ledsen över det här.