Leva med kroniskt sjuk

Oj vilken jobbig situation. Imponerad av sättet du tänker på, du verkar vara en man man håller hårt i.

Däremot så behöver alla människor närhet, tror säkert du skulle bli en ännu bättre pappa och make om du fick lite extra närhet och uppskattning.

Nu är jag inte den som brukar ge råd att skaffa en älskarinna. Men din fru kanske kan låta er ha ett ?öppet förhållande? om du sköter det snyggt, hon behöver inte veta med vem eller när.

Berätta hur mycket du älskar henne, att du vill vara med henne och försök smyga in förslaget lite försiktigt. Sen är det ju så att ju mindre sex man har, desto ?tråkigare? är det, man blir lixom inte sugen så det får man jobba på. Kanske göra upp en dag i månaden där ni skaffar barnvakt och bara är ?Anna och per? istället för mamma och pappa. Så att ni kan få fart på sexlivet igen? Kanske hon behöver gå i kbt? Hoppas hon blir bättre och piggare snart.

Jag tror att ts ska försöka med familjeterapi istället för en älskarinna. Jag tror hon skäms för sin kropp alt eller tycker att ts inte är attraktiv längre eller bägge delarna. Hon kanske inte älskar ts längre. Hon kanske tror att han ska eller redan träffar andra kvinnor.

Hon har kanske fått ändrade hormonnivåer. Jag tycker att ts med fru ska försöka med familjeterapi först. Men om det inte bör frukt så ska man skilja sig för allas bästa. Att skaffa sig en älskarinna låter ju lite konstigt då man bara skjuter på den oundvikliga verkligheten. Det blir ju kul tillfälligt men tomt då det är frun ts vill ha flera ggr per vecka och inte någon tillfällig kvinna som till slut hittar någon seriös man. Men det finns ju säkert de som har ett öppet förhållande där båda är medvetna om en älskarinna. Men det måste vara ovanligt. Ett öppet förhållande tror jag skapar svartsjuka och misstro och till slut ingen tillit och vikänsla. Bara ett tomt skal är kvar.

Bekymret ligger helt klart i hennes mående.

Inte hurvida hon älskar mih, iallafall säger hon ofta att hon gör det och är glad att hon har mig.

Hon får ingen hjälp ännu från vården men väntar på en klinik ska ta emot henne.

Bekymmret är att hom ofta inte kan åka till läkaren för att hon mår så dåligt.

All form av beröring smärtar enligt henne. Så hon har t.o.m. svårt att leka med barnen. Därför tror jag faktiskt inte att det beror på hennes känslor för mig.

Tyvärr ändrar ju inte det faktumet att jag saknar något i mitt liv.

Vilket gör mig både arg och ledsen. Arg för att man inte bara kan rycka på axlarna och skita i det och ledsen för att jag inte ser någon ljusning och att det känns som att hon tvingar sig de få gånger det faktiskt blir av.

Då är ju inte problemet lusten utan faktiskt En fysisk begränsning.

Visst är det så i grund och botten..

Min fråga var ju dock om någon är eller varit i liknande sits och hur de hanterat situationen.

TS jag har varit med om många skador i mitt liv med stort fysiskt lidande. Dock har min sexlust sällan försvunnit några längre tider.

Min senaste skada var från en bilolycka så jag lider av kronisk värk som jag troligtvis aldrig kommer att slippa ifrån. Dock så håller jag på att lära mig leva med det.

Fysiskt smärta påverkar en mentalt otroligt mycket för dom går hand i hand. Till exempel, är jag stressad på jobbet kan jag få mer fysisk smärta. Och har jag fysisk smärta så kan det leda till mer stress.

Jag får nu hjälp med min fysiska smärta av att jag äter mediciner och får fysisk hjälp, men som någon sa, familjerådgivning skulle kanske inte skada. Eller rent ut sagt en psykolog som hon kan prata med. Det vore jätte bra om du också kunde få följa med på några av dom så du kanske kan förstå henne bättre men också så hon kan fårstå dig.

Det finns också "grupper" där man pratar om kroniskt smärta. Typ som AA, fast man pratar om det onda man har. Att ha ont kan göra en människa otroligt deprimerad. Tro mig, jag käkar både anti-depresiva och smärtstillande. Dock är just depression så stigmatiserat att många vill inte erkänna det men det är också otroligt "lätt" att bota.

(Tyvärr kan jag inte jag ge dig några råd om VAR du kan söka på detta för jag bor inte i Sverige...)

Lycka till!

Jag är själv den sjuka i vårt äktenskap. Inte alls i samma grad som din fru och när det gäller barn har vi den första på väg.

Jag är inte kapabel att ta hand om mig själv, punkt. Precis som din fru är detta något som har kommit i vuxen ålder. Jag levde ett självständigt liv tills jag helt plötsligt behövde flytta tillbaka hem till mina föräldrar. Du kan ju tänka vad det gör med en 21åring...

Mitt går upp och ner utan logik. Det jag längtar efter allra mest är att kunna stå upp och tvätta mitt eget hår för det har jag inte gjort på flera år. Det brukar sätta mitt mående i ett ganska tydligt perspektiv. På ett sätt hade det varit lättare om jag alltid hade varit sjuk, då hade jag inte vetat hur livet som frisk hade varit men det vet jag. Det fanns ett friskt jag och ett sjukt jag. Det fanns ett jag innan sjukdomen! Den personen finns inte längre vilket jag genom flera års terapi har börjat acceptera.

Det är på många sätt förnedrande att sitta i den situationen som jag och din fru gör. Man vill inte att den man älskar ständigt ska behöva ta hand om en. Att vara beroende av den man älskar för att över huvudtaget kunna existera är hemskt, hur mycket vi än älskar våra män är detta ingen sist vi vill sätta er i.

Jag kan ärligt säga att vårt sexliv är väldigt varierande. Det kan också gå månader emellan för att jag helt enkelt inte orkar eller vill och det tycker min man är helt okej. Jag förstår att det är frustrerande för någon som har en helt annan sexlust men jag tror att ni båda behöver pratat med någon om detta, om ert liv och hur ni kan anpassa det så bra som möjligt för hela familjen. Ni kanske kan få avlastning från kommunen eller soc med barnen några timmar i veckan. Din fru kanske har rätt till personlig assistent, hemtjänst eller ledsagare som kan hjälpa henne med det hon inte kan eller följa med henne till läkaren. Sjukresor och färdtjänst kanske hjälper. Jag tycker du ska försöka få till ett möte med kommunen och läkare vad de kan hjälpa er med, det finns ganska mycket skyldigheter från deras sida.

Det här blev jättelångt men om ni kan få mer hjälp i vardagen kanske hon blir piggare och förhoppningsvis mer sugen. Närhet är mer än bara sex även om beröring såklart har stor roll i det hela. Ni måste prata om det.

Du är en bra man som vill göra allt för din fru trots att detta inte var vad du gav dig in på. Män som du och min man är svåra att hitta, glöm inte det.