Gravid och går snart in i väggen

Min spontana tanke när jag läser ditt inlägg är att ta kontakt med mödravården o vidare en läkare o förklara allt. Kanske kan en deltidssjukskrivning iaf hjälpa dig att orka de dagar du är där o utvärdera därefter?.. att må psykiskt dåligt i en graviditet är olidligt, givetvis annars med, men nu ska man ju ?va glad? o se fram emot vad som komma skall. Som med allt är detta en sida av saken, men detta är ju hur DU upplever det o faktiskt de som gäller för dig. Du behöver göra de som känns rätt o bäst för dig. O för framtida planering hade nog jag personligen försökt se mig om efter annat jobb när de e dags att börja jobba igen. Kommer nog inte bli lättare att hålla uppe sin egen arbetsmoral samtidigt som man blir bitter på kollegor o dessutom har en liten hemma själv att ta hänsyn till o ev vab osv. Oavsett, önskar jag dig lycka till o hoppas du kommer fram till ett beslut som blir bäst för DIG.

Det här är ju inget du ska behöva bli sjukskriven för. Ta upp det med chefen igen och om hen inte lyssnar får du gå högre. I första hand behöver du verifiera att din arbetsbelastning kontra kollegornas är orimlig, kan du ta hjälp av de som frågat hur du orkar? Vänd dig också till en facklig representant.

Undvik att ta upp frågan om vab och sjukdom hos kollegorna, fokusera istället på arbetsbördan och försök få till en lösning på hur arbetet ska kunna fungera under sjukdomsfrånvaro.

Förstår hur du känner dig. Jag sa upp mig från mitt jobb, hade 1 månads uppsägning och under den månaden blev jag gravid. Var ruggigt nära att bli utbränd efter att ha gjort 2 personers jobb i nästan 2 år. När det var 2 veckor kvar av min uppsägning brast det, jag ringde till chefen och sa att jag kommer aldrig mer tillbaka.
Blev omplacerad till en annan tjänst där jag bara behöver jobba för en person och slipper "lata" kollegor.
Så, mitt råd är, gör bara ditt jobb. Inte någon annans. Säg nej. Ingen tackar dig när du mår dåligt och inte orkar.

Jag har varit där, gjorde mitt och kollegans jobb i typ ett år, hon antingen vabbade eller spenderade tiden på jobbet på youtube eller i telefon (privata samtal) och lämpade över i princip allt på mig, sedan slutade hon och chefen såg då ingen anledning att ersätta henne då ju jag ändå gjort i princip allt, det var en riktig kalldusch... så höll det på i nästan 3 år, sedan blev jag gravid och då sa jag ifrån ordentligt och fick jättebra respons på det. Då delegerade de ut jättemånga av mina uppgifter så det slutade med att jag kunde jobba, bekvämt och relativt stressfritt till 3v före bf

Så här kan du INTE ha det, du får prata med din chef igen, det kommer jag göra när jag kommer tillbaks, tänker inte gå tillbaka till hur det var innan det kommer jag inte orka med ett litet barn hemma, orkade det ju knappt när jag bara hade mig själv att ta hand om!