Hjälp! kan jag fortf bli läkare om jag har nålfobi?

Absolut inte. Är själv blodrädd och stickrädd men aldrig i jobbet som sjuksköterska.

Du förstår inte hur glad jag blir av att läsa detta! Har det aldrig hänt att du blivit lite yr eller svimfärdig när du varit med en patient?

Heej på er alla fina!
Länge länge har jag haft en dröm om att bli läkare! Jag sniffar in sjukhusdoften som om den vore en drog och drömmer om att den vore min arbetsplats. Jag fullkomligt älskar att läsa om kroppens anatomi och det är oftast vad jag finner mig göra när jag har lite egentid..

Däremot har läkardrömmen alltid känts som att den vore utom räckhåll för mig.. Dels p.g.a. betygen, men allra mest p.g.a. min rädsla för nålar och blod. Jag har alltid haft fobi för nålar när det kommer till blodprov. Svimmar ofta av när jag själv lämnar blodprov, och har knappt kunnat ta mig själv i armvecket av obehag. Jag har även varit väldigt äckelmagad när det kommer till blod och inälvor å så..

Men men åren har något hänt.. jag har blivit mer härdad på något sätt, till den grad att jag nu kan googla videos där människor dissekeras, samt hjärtoperationer bl.a. utan särskilt mycket obehag alls. Så jag bestämde mig för att ta tag i min dröm och förverkliga den! Jag har blivit antagen till komvux för att läsa behörigheten inför läkarprogrammet, (börjar i april), och ska senare chansa på högskoleprovet! Jag har inställningen att ingenting är omöjligt, jag har motivationen, viljan och passionen.

Sen hände detta igår.. Jag följde med min vän och hennes dotter till akuten där lilla dottern var i behov av ett blodprov. Perfekt!, tänkte jag.. detta blir min chans att titta på och testa mig själv. Det gick förvånansvärt bra i början.. jag kände inte mkt obehag alls.. men några minuter gick, inget blod kom, flickan skrek, det var varmt.. och jag tuppade av!!!
Vaknar upp av att en av sköterskorna håller upp mina ben..

Så nu undrar jag.. finns det en chans för mig att fortsätta min dröm? eller är jag helt körd? Är så himla ledsen..

Du förstår inte hur glad jag blir av att läsa detta! Har det aldrig hänt att du blivit lite yr eller svimfärdig när du varit med en patient?

Åh tack snälla, nu lugnade du ner mig en aning..

Är det så att de tillslut blev vana? Eller hur kommer det sig att det gick över?

Ja det blir en vana. Avtrubbning. Flooding. Samma princip som KBT bygger på. Kroppen orkar inte reagera med panik hela tiden och på ett rationellt plan inser du till slut att inget farligt händer.

Du kan träna själv. Stick synålar i apelsiner om det är det visuella med nål genom hud som känns obehagligt. Träna mentalt - koncentrera dig och visualisera ett blodprov. Nål genom hud, blod som fyller sprutan. Gör detta om och om igen. Det är du som bestämmer över dina tankar och din reaktion, det är det du måste inse. Du som har makten.

Det kommer gå bra. Utbildningen innehåller många moment med blod och nålar, AT-tjänstgöringen också, så även om du väljer en specialitet utan kommer du stöta på det. Och du kommer klara det.

Ja det blir en vana. Avtrubbning. Flooding. Samma princip som KBT bygger på. Kroppen orkar inte reagera med panik hela tiden och på ett rationellt plan inser du till slut att inget farligt händer.

Du kan träna själv. Stick synålar i apelsiner om det är det visuella med nål genom hud som känns obehagligt. Träna mentalt - koncentrera dig och visualisera ett blodprov. Nål genom hud, blod som fyller sprutan. Gör detta om och om igen. Det är du som bestämmer över dina tankar och din reaktion, det är det du måste inse. Du som har makten.

Det kommer gå bra. Utbildningen innehåller många moment med blod och nålar, AT-tjänstgöringen också, så även om du väljer en specialitet utan kommer du stöta på det. Och du kommer klara det.

Vet många som blivit av med sprutfobi, även jag som varit extremt rädd för sprutor. För mig krävdes KBT för att få bukt med det. En gång när jag skulle få spruta inför en resa fick jag sån panik och ångest att jag tömde blåsan i byxorna. Det var det som fick mig att söka hjälp. Och kan jag som haft sådan fobi bli av med den kan du det också!

Jag tror det är ett försvar att agera professionellt instinkten att "rädda" och hjälpa går före dina egna rädslor baserade på dåliga associationer så det vi jobbar och det vi känner privat kan separeras.

Det känns som att läkaryrket skulle vara lite svårt om man har fobi för nålar och ffa blod. Men de flesta som jobbar inom vården härdas gradvis till att hantera mycket mer än de gjorde innan arbetet inom vården.

Och det gäller ju allt möjligt. Att se svårt sjuka människor, möta människor som luktar illa, människor i kris, människor som är arga, ge människor svåra besked, behandla svårt sjuka människor som kanske ändå dör. I det perspektivet kommer blodprov att kännas ganska enkla tro jag. Om du vill så kan du nog.

Så jobbigt :( Hur funkar kbt för sprutfobi?

Ja det blir en vana. Avtrubbning. Flooding. Samma princip som KBT bygger på. Kroppen orkar inte reagera med panik hela tiden och på ett rationellt plan inser du till slut att inget farligt händer.

Du kan träna själv. Stick synålar i apelsiner om det är det visuella med nål genom hud som känns obehagligt. Träna mentalt - koncentrera dig och visualisera ett blodprov. Nål genom hud, blod som fyller sprutan. Gör detta om och om igen. Det är du som bestämmer över dina tankar och din reaktion, det är det du måste inse. Du som har makten.

Det kommer gå bra. Utbildningen innehåller många moment med blod och nålar, AT-tjänstgöringen också, så även om du väljer en specialitet utan kommer du stöta på det. Och du kommer klara det.