Hjälp! kan jag fortf bli läkare om jag har nålfobi?

Heej på er alla fina!
Länge länge har jag haft en dröm om att bli läkare! Jag sniffar in sjukhusdoften som om den vore en drog och drömmer om att den vore min arbetsplats. Jag fullkomligt älskar att läsa om kroppens anatomi och det är oftast vad jag finner mig göra när jag har lite egentid..

Däremot har läkardrömmen alltid känts som att den vore utom räckhåll för mig.. Dels p.g.a. betygen, men allra mest p.g.a. min rädsla för nålar och blod. Jag har alltid haft fobi för nålar när det kommer till blodprov. Svimmar ofta av när jag själv lämnar blodprov, och har knappt kunnat ta mig själv i armvecket av obehag. Jag har även varit väldigt äckelmagad när det kommer till blod och inälvor å så..

Men men åren har något hänt.. jag har blivit mer härdad på något sätt, till den grad att jag nu kan googla videos där människor dissekeras, samt hjärtoperationer bl.a. utan särskilt mycket obehag alls. Så jag bestämde mig för att ta tag i min dröm och förverkliga den! Jag har blivit antagen till komvux för att läsa behörigheten inför läkarprogrammet, (börjar i april), och ska senare chansa på högskoleprovet! Jag har inställningen att ingenting är omöjligt, jag har motivationen, viljan och passionen.

Sen hände detta igår.. Jag följde med min vän och hennes dotter till akuten där lilla dottern var i behov av ett blodprov. Perfekt!, tänkte jag.. detta blir min chans att titta på och testa mig själv. Det gick förvånansvärt bra i början.. jag kände inte mkt obehag alls.. men några minuter gick, inget blod kom, flickan skrek, det var varmt.. och jag tuppade av!!!
Vaknar upp av att en av sköterskorna håller upp mina ben..

Så nu undrar jag.. finns det en chans för mig att fortsätta min dröm? eller är jag helt körd? Är så himla ledsen..