Anonym (Livet hittar andra vägar.)

Äldre 16 Mar 23:14

133 svar

En pappa som väljer bort sina barn.

Har skrivit förut, men nu med rätt rubrik, varför jag väljer bort barnen!

Vi hade en vårdnadstvis som på gick länge,gällande våra två tjejer (A 10 år och S 8 år)
Allt hade fungerat perfekt under flera år, delat umgänge.

Sedan hände något underligt, barnens beteende förändrades och jag bemötes av att ena barnet A sa: "jag vill välja själv när jag ska vara med dig"

Det blev A:s vilja, hon kom inte medans S fortsatte komma, hon ville fortsätta komma fast mamman kunde sitta med A i famnen och berätta att A inte ville komma, för att sedan fråga S om hon vill åka,S jag vill åka till pappa.
Mitt och S umgänge fortsatte, vi hitta på massor av saker, jag har mycket god ekonomi,Givetvis börja S berätta till A vad vi gjorde och sakerna hon fick, A blev mer lessen när jag kom och hämtade S, hon sluta hälsa och såg allmänt lessen ut när vi for.
Efter några månader stoppar ex allt umgänge, S får inte komma för det skadar A.
Tingsrätten många månader efter, domaren startar upp umgänget, först helg som ökas över tiden till nästan halvtid, han ser inget som pekar på att jag är en sämre förälder.
Efter ett halvår får jag samtal från soc , nu stoppas umgänget igen, larm från skolan att A faller i skolan, hon faller i egna tankar, hon har svår med inlärning, hon undviker vuxna personer.
Känner hur soc anklagar mig direkt i telefon, blir en ny utredning, en jag aldrig gått igenom berättar handläggaren,
Jag berättar allt och frågar om det bara beror på mig, soc svarar inte på frågan, men påpekar att det är viktigt att lyssna på barnens vilja och uppleverser.

Utredningen drar ut på tiden, jag får inte träffa A eller S något, från första samtal tills utredningen är klar så har det nu hunnit gå 8 månader, soc drog över tiden från rek utredningstid med drygt 2 månader.

Under utredningen fortsätter jag jobba med mitt företag, en dag tar vi en kaffe på Statoil , På väg ut till företagsbilen hör jag A och S ropa pappa,pappa, jag tittar dit, ser att mitt ex tar tag i dom och föser in dom i bilen igen, dom får inte komma fram o hälsa. På kvällen kände jag hur jag blev mer förtvivlad över allt med barnen.

När jag gick ut med kompisar kunde människor helt plötsligt säga, jag vet vem du är, ingen fara med det, men när det händer för 10 gången på några månader så börjar självkänslan brytas ner.
Tar en ledighet och far ner åt landet, på väg hem hamnar vi bakom en lastbil med släp, hojen framför viker ut först, men stannar upp bakom lastbilen, han tittat på mig, okey en player ser jag, vi är i vänster filen och för att sedan ge allt, vi passerar lastbilens front och jag ser polisen tar radar, polis mannen jätte glad, 176 kmt, jag kör en extrem sport bil,R1 försvann i fjärran stannade inte, efter lite prat om dom tog mig eller mc som bara låg någon meter framför kom vi överens, 145 kmt, på 110 väg, blev 1 månad med överklagning,.
Men en kväll under spärr tiden tar jag bilen till Ica, klockan är nästan 23 en torsdag kväll, ser ingen jag känner, har ca 900 m till affären, direkt på morgonen ringer en kompis, hör att du tog bilen igår?, jag oj Umeå är verkligen en lite stad.

Börjar avsluta mina jobb och packar flyttlastet,jag köpte en tomt i den nya staden jag var till, som det är i Umeå gör att jag inte kan bo kvar.
Bygger mitt drömhus, tar två år, först får jag vara sjukskriven några månader för depression, läkaren umgås med din familj och träna, prata även med psykolog och fick antidepressiva tabletter.

Vad är rätt och fel?

Efter att jag bott in mig i den nya staden träffar jag en ny, jag berättar inget om barnen, hon har barn i samma ålder som mina tjejer, hennes barn har frågat ifall jag har barn, nej har jag sagt,

Ska jag berätta att dom valt bort mig?Det var inte mitt val och avsäga mig rätten om mitt föräldraansvar, dom skulle inte förstå.

I Februari i år ringde mobilen, det var mina tjejer som ringde, vi prata i 1,5 timme, dom berätta att att dom inte trodde det skulle bli såhär? dom berätta att dom bet kompisar fara förbi huset jag bodde i, bara för att titta, dom berätta att dom byggt ett staket och gjort om infarten, ändrat på buskar, att dom saknar kompisarna dom var med när dom var hos mig, att mamma hade lovat dom att hon skulle ringa till dom så dom kunde leka igen.

Dom fråga varför jag inte varit på deras skolavslutningar, Lussia, eller födelsedagar., det har gått 4 år sedan jag såg dom sist. Oj så tungt samtal, mysigt men fullt av sorg, vid frågan varför jag flyttat så svara jag att det var A:s val, hon har valt det själv, berätta hur lessen jag blev.

Det är inte mitt val att jag inte kan uppmärksamma skolavslutningar, Lussia ,födelsedagar,utvecklingssamtal.Jag får inte natta dom mer,skjutsa dom till något, eller ens stötta,trösta, undra eller fråga något.
Vi får helt enkelt ingen naturlig plats i varandras liv.

Berätta att allt var sålt, deras cyklar, ja allt. jag var tvungen, kan inte inreda rum åt dom när jag inte får träffa dom.

Mina tjejer är totalt ute lämnade åt sin enda förälder,dom dela hennes värderinga,humor och vanor, mamman hade inte ens i närheten berättat vad som verkligen hänt, efter att hon fått reda på samtalet så skicka hon värdens äckligaste sms.

A och S ville vi skulle träffas, mamma hade visat på kartan vart jag bodde och att jag flyttat ifrån dom, som dom nu vet varför jag flytta.Den riktiga sanningen.

Frågan jag ställde mig är nu när dom vill träffas är?

Hur ska det umgänget se ut?har dom blivit människor jag tycker om?får dom mig att må bra?Ska vi fira storhelger tillsammans?kommer frågan upp varför jag flyttat/lämna dom, ska jag påminna dom om det egna valet?, inte säkert det är det rätta alternativet.
För att få en bra relation måste man ställa upp för varandra,sträcka ut en hand, men om jag upplever relationen som olustig och jag fylls av dåligt samvete, är det inte då en inbillad plikt att man måste umgås?

Att välja bort dom får naturligtvis konsekvenser,men dom kan vara många gånger lättare och bära än att ständigt leva med dåligt samvete.(förklaring längre ner)

VARFÖR FÖRNEKELSEN att jag har barn,varför berättar jag inget om dom i min nya stad? nya familj.

Som förälder har man bara en chans,får jag hela mina barns uppväxt på mig att skapa en en god relation med mina barn så man kan lyckas , men får man inte chansen och då blir konsekvenserna till att misslyckas större när dom snart är vuxna.

Varför vet ingen i min nya stad om tjejerna?

Varför ska jag ifrågasättas varför jag inte träffar mina barn?
När den självklara sanningen är att en förälder bara ska älska sina barn oavsett vad!!!!
Varför ska jag leva med den frågan när jag inget kan göra, jag har en konstig förmåga att dra uppmärksamhet till mig.
Jag bygger mitt hus i all ensamhet, far ner till bygghandeln, tar en kaffe och pratar med folk, efter en stund, är det du som bygger där?, det byggs flera hundra hus i staden jag bor i, hur kan dom snappa upp mitt?visst den är jävligt speciell och arkitektritad. men ändå?
Nu i veckan så knackar det på dörren vid kl 10, jag öppnar där står brevbäraren?
Har jag skotta dåligt tänkte jag, eller har han ett paket?
Det han frågar är : jag måste bara veta historien hur den där bilen hamnat här?
Han pekar på firmabilen, jag kör ännu samma loggor jag kör i Umeå, min bank tyckte helt klart du inte ska byta loggor, med dina rekommendationer på nätet kan du inte byta logga, då får du börja om.
Jag berätta varför men med en annan historia, inget om tjejerna, han är det du?
som han visste vem jag var, han berätta att han flyttat från Umeå för 18 år sedan, men brukar fara upp en gång per år.Inte säkert han visste något om mig, men om företaget.

När jag blev sjukskriven fundera jag på mitt liv, är det värt o leva, ska jag pocka ut mina miljoner i kontanter och ge till nära anhöriga, läkaren tvekade inte en sekund på sjukskriva mig, min psykolog lärde mig hur jag hantera positiva negativa människor, jag hade en svår väg tillbaka, är så glad inget vet vad jag gått igenom, jag slipper frågor, jag hittar tillbaka, det tunga vara att tjejerna hörde av sig, men efter mitt ex sms, så förstod jag finns inget som ändras hos henne, hon var glad jag flyttat, hon håna om soc, hon är själv kurator och jobbar med dom dagligen, jag förstår att hon kommer fortsätta kriga, fortsätta ge tjejerna fel information, vad som hänt, därför är jag glad, jag inte berättat om dom i min nya stad.Hon är förundrad över att jag för det jag ger hennes tjejer,,leka o umgås få dom o känna en närhet och omsorg , en kärlek fast det inte är mina barn,ja om hon bara visste ,,,ingen vet att jag får en ny chans i livet., blev att jag blockera tjejerna så dom inte kan ringa, inte bara för min skull utan för att mamman har så negativ inställning, varför utsätta tjejerna för något, bättre dom får tro på mamman än att veta hela sanningen. Barn kan välja själva enligt lag, barnens vilja och rätt, bedömningen om mognad är hur tydligt ett barn uttrycker sig i samband med omständigheter, vare sig det är med påverkan från mamman eller eget val,men så är historien här,därför får aldrig A eller S träffa sin pappa igen.
Därför flyttar pappor ifrån, även om historien är riktigt ner kortad, så finns den nu på nätet,en pappa som väljer bort sina barn.

Anonym (I)

Sun 16 Jan 2022 13:58

#101

Slutade läsa efter "jag har mycket god ekonomi". Man kan inte köpa barns kärlek.

Anonym (Fifi)

Sun 16 Jan 2022 14:15

#102

Så allting gick skrev 2022-01-16 12:27:32 följande:

Hon var 14 när hon bad om hjälp med mamman, därefter fick jag tillgång till alla händelser som soc skicka på begäran från tingsrätten, att läsa allt som hänt dem undertiden var sårande o ledsamt och se, man kan tro att en mamma som jobbar som kurator skulle ha kunskap att be om hjälp eller vika ner sin stolthet för barnens skull o bästa, nej det gjorde hon inte, hon hindra istället barnen från att kontakta sin pappa.

Som pappa så kan man inte älska sin barn på avstånd, man älskar dom i sin närvaro ,i ömhet ,i förståelse, man älskar sina barn i handlingar.

Vi flytta tillbaka till samma stad, i samband med flytt och att jag ändå hade advokat via hemförsäkring så passa vi på att upprätta arv i samma veva som tvisten, man kan se det som en bonus när man ändå använder försäkringen. Arv är inget barnen behöver eller ens får veta om att detta upprättades, samt den är fri och ändra under livets gång.

När man inte får vara närvarande som vid födelsedagar osv så känner man inte sina barn, man vet inte vem dom blivit och hur dom är som person, nu när dom når vuxen ålder så är det barnets uppgift att frigöra sig från sina föräldrar, då handlar det inte om att bry sig, det är en naturlig väg barnet följer. enda jag kan göra är att låta dom vara välkomna, man har släppt konflikten, man har gått vidare med livet, man kan inte sörja ett helt liv, tvisten öppna dörren för mig att nå friheten och gå vidare.

Sedan att jag fått bekräftat att ex var en dålig mamma åt barnen, samt att hennes handlingar och bråkande visa sig ha stor inverkan på barnens mående o hälsa och utveckling är konsekvens av hennes handlande. Mamman har utbildning hon borde veta bättre.

Vad jag tolkar allt är att du gett upp på barnen och du av någon anledning vill ha bekräftelse från främlingar på nätet att du gjort rätt väl. Kan säga det nog svårt att få medhåll när det kommer till att överge sina barn. Du lägger skulden på dom när dom var barn, som att dom skulle förstå konsekvenserna av sina handlingar. Dom var barn och sårad av allt. Barn säger tex att dom hatar sina föräldrar ibland, ska man ta det som sanning och bara ge upp på dom? Nä vi är vuxna och förstår bättre. Sen ena var 14? Tonåring. Hon behövde kärlek och förståelse men dom som borde varit där för hon har båda svikit hon..

Så allting gick

Sun 16 Jan 2022 14:29

#103

Anonym (Alicia) skrev 2022-01-16 11:19:00 följande:

Det här är bara då vidrigt och absurt att man önskar att det är troll alltihop. Vem tusan tycker det är rimligt att säga till en 10-åring att hon valde bort pappa och att det är hennes fel att han inte umgås med henne längre? En 10-åring! Man blir ju bara matt.

Ärligt talat känns det bara bra att du inte är i de stackars barnens liv längre. Kan ju inte vara lätt för dem att behöva växa upp sådär.

Jag bara konstaterar vad som hänt, vid 10 år så tyckte mamman hon skulle få välja själv vem hon ska bo hos, hon ringde året efter och ångra sitt val men kunde inte stå vid sitt ord, där hon blev upplyst att hon har rätt att själv bestämma om hon ska få träffa sin pappa, med denna upplysning så visa historien och facit att hon ändrat sig, men mamman stod i vägen och hindra henne från att kontakta pappan.
Med facit från sociala utredningar i handen så visar det sig att hon bokstavligen gått bärsärkagång flera år för att få utlopp för sin vilja, men visa sig att både soc och mamman motverkat hennes försök att nå pappa. Farföräldrar har försökt nå barnen under dessa år, svaret från mamman har varit: det passar inte just nu, A mår inte bra, varav vi förstod att något inte stod rätt till. Soc vägra ge information när frågan ställdes till dom, soc hänvisa till att dom har bra kontakt med mamman och att hon samarbetar med dom.

Det var inte fören dottern lyckas nå pappan via telefon som vi förstod hur alvarligt det var, men genom advokat så lyckas man skjuta tiden till rättegång mycket lång tid framöver, under denna tid så bytte A sin vilja och ville jag blåste av hjälpen, men för att få en klarare bild vad som hänt så genomfördes tingsrätten och en klarare bild presenterades, där hon agerat kraftigt utåt, som jag berätta, hon var lie mannen med sin innebandy klubba, polis allt konstatera att här måste soc begära extra utredning, även denna visa sig soc lägga ner då dottern vägra samarbeta med dom, soc hjälpte inte dottern, soc förlita sig på mamman att hon gång på gång berätta att var på bättringsväg, BUP lades ner, skola backade.

Om det är mammans arbete som kurator o nära och nästan daglig kontakt med soc som utgjort att dom ständigt backa kan spela en stor roll i hur allt utvecklat sig, och vilka konsekvenser det för med sig.

Med tanke på att jag nu vet sanningen så kan jag även förstå fakta, kommer jag och A någonsin få kontakt, mest troligt inte då detta har påverkat hennes liv mycket negativt i vuxen ålder.

Kan jag och S få kontakt, det är mycketroligt då jag via tvisten fick framföra att hon är välkommen, där hennes svar blev inte just nu, vi tar det när allt lugna ner sig hemma.
Kan jag via gåva köpa hennes första bostad utan att det utgör ett förskott på arv, svar ja, kan jag hjälpa henne köpa hus när hon träffat rätt person att blida familj med, svar ja
Vilken ordning denna gåva kommer tilldelas kan bara framtiden utvisa.

Så allting gick

Sun 16 Jan 2022 14:34

#104

Anonym (Fifi) skrev 2022-01-16 14:15:26 följande:

Vad jag tolkar allt är att du gett upp på barnen och du av någon anledning vill ha bekräftelse från främlingar på nätet att du gjort rätt väl. Kan säga det nog svårt att få medhåll när det kommer till att överge sina barn. Du lägger skulden på dom när dom var barn, som att dom skulle förstå konsekvenserna av sina handlingar. Dom var barn och sårad av allt. Barn säger tex att dom hatar sina föräldrar ibland, ska man ta det som sanning och bara ge upp på dom? Nä vi är vuxna och förstår bättre. Sen ena var 14? Tonåring. Hon behövde kärlek och förståelse men dom som borde varit där för hon har båda svikit hon..

Nej jag går bara ut med vad som kan hända när man inte vill samarbeta ang sina barn, vilka konsekvenser det kan ge i framtiden, där man väljer krig istället för en lösning.
Hur barnens egna val kan påverka hela deras uppväxt, där jag med facit i hand kan berätta vad som hänt och hur allting blev för dessa barn, sedan är valet upp till en själv, men att det får konsekvenser råder ingen tvekan om.

Anonym (Fifi)

Sun 16 Jan 2022 14:39

#105

Så allting gick skrev 2022-01-16 14:34:02 följande:

Nej jag går bara ut med vad som kan hända när man inte vill samarbeta ang sina barn, vilka konsekvenser det kan ge i framtiden, där man väljer krig istället för en lösning.

Hur barnens egna val kan påverka hela deras uppväxt, där jag med facit i hand kan berätta vad som hänt och hur allting blev för dessa barn, sedan är valet upp till en själv, men att det får konsekvenser råder ingen tvekan om.

Det är därför man inte låter barn göra stora val! För dom är inte stora nog för att förstå konsekvenserna för sina handlingar. Och att hålla dom till sina ord är helt sjukt, ingen normal människa ber ett barn göra ett livs stort beslut på de visset. Skäms på dig och mamman.

Så allting gick

Sun 16 Jan 2022 15:47

#106

Anonym (Fifi) skrev 2022-01-16 14:39:47 följande:

Det är därför man inte låter barn göra stora val! För dom är inte stora nog för att förstå konsekvenserna för sina handlingar. Och att hålla dom till sina ord är helt sjukt, ingen normal människa ber ett barn göra ett livs stort beslut på de visset. Skäms på dig och mamman.

Detta har jag funderat på länge, var den nöt som var svårast för mig att knäcka så jag kunde ta mig vidare och släppa allt.

Vad jag lärt mig under dessa år är att det bara sitter en person bakom dom flesta beslut, det samma gäller soc, skatteverket, tillväxtverket, byggnadskontoret, chefen på jobbet, går du upp i rätten så möts du först av en domare och en ung snärta som ännu går under sin juristutbildning och är med att ta fram beslut.
Advokaten bekräfta jag tänkte rätt ang arv, där han hjälpte hur allt ska formuleras så den gäller även rättsligt.

Fortsätter man sedan med denna kunskap och se vad som hände vid första mötet (muf) med snärtan och domaren, där man framför att soc ska skicka in sina utredningar, sedan kommer frågan om vem som tilldelas uppgiften att prata med barnen om deras vilja, där mamman då kan namnge Frida H (familjerättssocionom på soc) hon är bra vi har använt henne tidigare och barnen känner henne.
Och mamman får på så sätt välja vem som frågar ut barnen.

Med dessa kunskaper så har jag återgått till att vara företagare, där jag nu med nya kunskaper då lätt kan trycka ner handen i syltburken och plocka ut det jag själv tycker är rätt, dvs jag är inte dum mot kunder, men jag kan ta ex anställda via bidrag, sjukskriva mig över lov samt delar av ex semester, då detta är lagligt när man är enskildföretagare, här ska inte försäkringskassan bry sig så länge jag håller mig inom ramarna, känner jag mig lite krasslig eller dålig så behöver jag inte fråga dessa om lov, det är en laglig rätt och ett eget val.

Ocdmänniska

Sun 16 Jan 2022 16:15

#107

Och precis inget av det har egentligen med saker att göra..

Ocdmänniska

Sun 16 Jan 2022 16:16

#108

Ocdmänniska skrev 2022-01-16 16:15:44 följande:

Och precis inget av det har egentligen med saker att göra..

Det där ska det stå

Så allting gick

Sun 16 Jan 2022 16:39

#109

Ocdmänniska skrev 2022-01-16 16:15:44 följande:

Och precis inget av det har egentligen med saker att göra..

Vad man däremot ska veta är att jag gick upp i rätten där jag ställde ett av yrkanden att jag vill träffa S 1 timme varannan vecka eller 1 timme i månaden, då kan soc vara närvarande om jag bedöms vara farlig eller prata om fel saker.

Dommaren reflektera på detta och fråga vem begär 1 timme med sina barn? vad ska du göra under denna timme?
Jag svara någonstans ska man börja, vill S utöka tiden så är valet hennes.

Detta önskemål framförde aldrig soc vid samtal med S.

Samt rätten avslog yrkandet, det menas att jag inte får kontakta barnen.

S är ännu bara 13 år, när yrkandet ställdes var hon 11 år, där man då sköt på tid till rätten i över 9 månader så hon fyllde 12 år med 3 dagar till godo. på så sätt gäller hennes vilja enligt lag.

Så allting gick

Sun 16 Jan 2022 18:41

#110

Anonym (I) skrev 2022-01-16 13:58:22 följande:

Slutade läsa efter "jag har mycket god ekonomi". Man kan inte köpa barns kärlek.

Du har rätt ekonomi är ett känsligt ämne, det handlar inte om att köpa kärlek, det handlar om att få tid.
Nu är familjeliv kanske inte rätt forum för ekonomi, men det är Rikatillsammans, där många siktar på tidig pension, oftast redan vid 50 år där man går in i så kallad FIRE, man lever på avkastning av sitt kapital samtidigt som den inte krymper, på så sätt får man tid till exempel sina barn samt sina barnbarn på heltid om så vill.
På RT kan jag fritt skriva om ekonomi och få hjälp med placeringar samt hjälp så jag lyckas gå i tidig pension, RT fick mig även att säga upp min anställning och fortsätta som egen då företaget ger bättre förutsättningar att nå målet. Nu är jag ingen FIRE anhängare men kan via hjälpen därifrån styra min tid, samt mitt kapital som lossna när jag sålde och flytta hem igen, ut över det har forumet hjälpt oss hur man ska göra allt rättvist nu när vi köpte en ny bostad tillsammans osv.

Familjeliv lämpar sig bättre åt dessa frågor o svar, där man kan upplysa vad som händer i en vårdnadstvist, hur det påverkar barnen, nu är det mycket få personer som skriver om detta och hur allt utveckla sig och vad som hänt genom åren, där dessa vårdnadstvister har ebbat ut, vad hände sen?

Det är här jag kommer in ,vad hände efter allt? hur mår barnen? hur kan en relation se ut efter många år efter en sönder slitande tvist, återgår allt till det normala när barnen blir vuxna?

Jag skriver bara vad som hände i mitt fall, där skadan förmodligen blev livslång, samt ett barn utveckla en kognitiv nedsättning (sorg, utanförskap, skolbyte)som resultat.

En pappa som väljer bort sina barn.

INNEHÅLL