• Äldre 17 Mar 08:36
    38777 visningar
    55 svar
    55
    38777

    Hur länge ammade ni

    kommentera gärna varför ni slutade, ifall det var svårt eller bebisen valde de själv och ifall ni önskat ammat längre

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Hur länge ammade ni
  • Äldre 17 Mar 08:41
    #1

    Delammade i tre veckor innan jag släppte det. Bebisen föddes stor (och sjuk) och hade svårt att gå upp i vikt så han sondmatades var tredje timme samtidigt som jag ammade (för att få igång produktionen). Dock somnade han alltid vid amning, långt innan han var mätt, så vi fick det aldrig att funka. Jag mådde väldigt dåligt pga detta, och fick förlossningsdepression på det, så till slut rådde bvc mig att sluta både amma och pumpa. Det var som att en sten lyftes från mina axlar när jag tog beslutet.

    Nästa barn väntas i juli och jag har inga planer på att ens försöka denna gång.

  • Äldre 17 Mar 11:37
    #2

    Ammade första två veckor men vantrivdes otroligt mycket med det och fick inte igång det ordentligt så jag la ner det. Andra barnet hade jag bestämt att jag inte ville amma överhuvudtaget så där fick jag tabletter för att stoppa mjölkproduktionen ganska direkt.

    Amningen kändes inte alls viktig för mig, så det var inget svårt beslut och jag ångrade mig aldrig.

  • Äldre 17 Mar 11:45
    #3

    Helammade första 2 veckorna och delammade 4 veckor till.

    Har gjort bröstförminskning och hade bara mjölk i ena bröstet. Såklart fick jag världens sår på det bröstet som funkade. Fick via ett amningstest även reda på vid två veckors kontrollen att det bröstet som hade mjölk i sig inte hade tillräckligt iom kass viktuppgång på dottern. Dröjde över 1 månad innan hon var uppe i födelsevikten :(

  • Anonym (N)
    Äldre 17 Mar 11:49
    #4
    -1
    Iowhannah skrev 2018-03-17 08:41:11 följande:

    Delammade i tre veckor innan jag släppte det. Bebisen föddes stor (och sjuk) och hade svårt att gå upp i vikt så han sondmatades var tredje timme samtidigt som jag ammade (för att få igång produktionen). Dock somnade han alltid vid amning, långt innan han var mätt, så vi fick det aldrig att funka. Jag mådde väldigt dåligt pga detta, och fick förlossningsdepression på det, så till slut rådde bvc mig att sluta både amma och pumpa. Det var som att en sten lyftes från mina axlar när jag tog beslutet.

    Nästa barn väntas i juli och jag har inga planer på att ens försöka denna gång.


    Tråkigt att du inte ens vill försöka denna gång. Det är ju ett helt nytt barn nu med helt andra förutsättningar.

    Ammade mina mellan 8 månader och två år.
  • Anonym (N)
    Äldre 17 Mar 11:52
    #5
    -1
    SilverEmma skrev 2018-03-17 11:37:06 följande:

    Ammade första två veckor men vantrivdes otroligt mycket med det och fick inte igång det ordentligt så jag la ner det. Andra barnet hade jag bestämt att jag inte ville amma överhuvudtaget så där fick jag tabletter för att stoppa mjölkproduktionen ganska direkt.

    Amningen kändes inte alls viktig för mig, så det var inget svårt beslut och jag ångrade mig aldrig.


    Det tar upp till tre månader att få en etablerad amning. En sak att vantrivas och vilja sluta men att sluta för att det "inte kommer igång" på två ynka veckor är bara okunskap. Verkar som att många ger upp så fort det blir lite jobbigt nu för tiden.
  • Anonym (Fler barn)
    Äldre 17 Mar 12:00
    #6

    Jag har ammat mellan 3 månader och 3 år. Första barnet "tog mjölken slut" vid 3 mån. Det gjorde den naturligtvis inte men jag var ung och dåligt påläst och kanske lite lat också. Så det var en ökningsperiod och jag började med ersättning.

    De andra barnen är ammade mellan 18 mån och 3 år.

    Jag tycker alla ska få amma så länge de vill (om de ens vill) utan åsikter eller dömande från andra men det retar mej när folk kommer med dumma ursäkter och rent felaktiga påståenden. 

  • Äldre 17 Mar 12:06
    #7
    +1
    Anonym (N) skrev 2018-03-17 11:52:05 följande:
    Det tar upp till tre månader att få en etablerad amning. En sak att vantrivas och vilja sluta men att sluta för att det "inte kommer igång" på två ynka veckor är bara okunskap. Verkar som att många ger upp så fort det blir lite jobbigt nu för tiden.
    Inte okunskap alls. Jag var fullt medveten om att det kunde ta tid att få igång det, betydligt mer än de 2 veckor jag försökte. Men för mig var det inte värt att kämpa för det. Jag (och i förlängningen ungen) mådde mycket bättre när vi gick över till ersättning och matstunderna blev plötsligt lite mysiga istället för fulla av ångest och smärta. Att jag vantrivdes var den största anledningen.
  • Anonym (N)
    Äldre 17 Mar 13:32
    #8
    -1
    SilverEmma skrev 2018-03-17 12:06:59 följande:

    Inte okunskap alls. Jag var fullt medveten om att det kunde ta tid att få igång det, betydligt mer än de 2 veckor jag försökte. Men för mig var det inte värt att kämpa för det. Jag (och i förlängningen ungen) mådde mycket bättre när vi gick över till ersättning och matstunderna blev plötsligt lite mysiga istället för fulla av ångest och smärta. Att jag vantrivdes var den största anledningen.


    Visst är det okunskap. Hur många tycker att amningen är mysig i början. Det mysiga och viktiga kommer ju långt senare.
  • Anonym (???)
    Äldre 17 Mar 14:02
    #9
    +2
    Anonym (N) skrev 2018-03-17 13:32:34 följande:
    Visst är det okunskap. Hur många tycker att amningen är mysig i början. Det mysiga och viktiga kommer ju långt senare.
    Dina inlägg luktar okunskap på lång väg. Du bestämmer inte hur det är för varenda mamma i hela världen. Att du fick en bra upplevelse är ju jättekul för dig men det är inte så för alla, precis som att inte alla mammor gapskrattar och tycker det är jättemysigt att föda. För vissa är det smärtsamt och ångestfyllt och blir inte mysigt.
  • Äldre 17 Mar 14:50
    #10
    SilverEmma skrev 2018-03-17 12:06:59 följande:

    Inte okunskap alls. Jag var fullt medveten om att det kunde ta tid att få igång det, betydligt mer än de 2 veckor jag försökte. Men för mig var det inte värt att kämpa för det. Jag (och i förlängningen ungen) mådde mycket bättre när vi gick över till ersättning och matstunderna blev plötsligt lite mysiga istället för fulla av ångest och smärta. Att jag vantrivdes var den största anledningen.


    Känner igen mig i det du skriver. Amningen var en ångestfylld kamp och jag kände mig fruktansvärt ensam.
Svar på tråden Hur länge ammade ni