Hur länge ammade ni

Tycker det är så tråkigt att mammor ska klanka ner på varandra. Vissa funkar amningen jätte bra för då är det väl super om man gillar det. Andra kanske inte har tillräckligt med mjölk eller så mår man inte bra av det psykiskt/fysiskt, då ska man väl för fasiken inte amma?! Oavsett anledning är det viktigaste att man lyssnar på sig själv och ens barn, ingen annan kan säga att man borde ?försöka mer och inte ge upp så lätt? fy skäms! Liknande när det är tvärtom att ?usch hur kan hon amma sitt barn?. Inget av det är kul, inget av det får någon att må bättre! Vi mammor borde stötta varandra istället.. någon kanske har kämpat arslet av sig för att få amningen att funka och mått dåligt över det, då ska man väl inte behöva få det slängt ännu än gång i ansiktet? Att man skulle kämpat mer... nej vet ni vad det viktigaste är väl ändå en glad mamma och ett glatt barn som får sin mat! (Om det nu så visar sig vara ersättning eller bröstmjölk!) :)

Första barnet var 5v när jag fick tabletter som tog bort mjölken. Hade återkommande mjölkstockningar som gjorde att jag blev inlagd så det funkade inte.

Andra barnet delammade jag (mjölken räckte inte helt) men han slutade självmant vid ca 2 mån.

Slutade nattamma vid 11 mån. På mitt initiativ men det gick helt problemfritt så barnet var uppenbarligen redo. Dagamningen fasade han ut själv ju mer riktig mat det blev.

TACK!

2 veckor. Då orkade Inte min kropp spy mer (inlagd 4 ggr under graviditeten pga spyorna gav mig näringsbrist). Spydde när jag ammade.

Lillasyster som kommer i juli 13år efter storasyster kommer vi inte ens försöka med.

Allt mellan 16 mån och 2 år och 3 mån. Har fyra barn och har haft problem med mjölkstockningar, streptokocker i bröstet samt 'vanliga' såriga bröstvårtor i början med alla. Mjölkstockning har det dock hänt att jag fått även efter 1-1,5 år. För mig har amningen varit oerhört viktig, varför jag också kämpat mig igenom motgångarna (läs; smärtan), men iom de svårigheter jag ändå haft köper jag fullt ut att de som inte känner att det är så viktigt att de inte vill amma "till varje pris."

Jag slutade för att jag började känna att jag ville få ha min kropp i fred. Lite gnäll ett par nätter efter bröstet och förenklade samtal dagtid om att det är slut på mjölk (nåja, en liten vit lögn kan man allt få dra tycker jag) så har det varit nästan som bortglömt inom 3-5 dagar.

Och du representerar knappast alla andra mammor.

Alla andra mammor? Var det det bästa du kunde komma på? Står för att det är ett jävla gnäll nu för tiden. Att inte vilja offra sig för sitt barn ett kort tag säger en hel del.

Sen att det inte fungerar av olika anledningar är en sak. Men faktum är att det är otroligt få som faktiskt inte kan amma. Den huvudsakliga anledningen till att så många ger upp är ren och skär lathet och okunskap. Bara att erkänna det istället för att hela tiden försvara sig med dumma kommentarer som att "så jäkla magisk är inte amningen för barnet". Löjlig och dum kommentar som endast bottnar i okunskap. Världen är full av egoister.

Första helammade jag i 4 veckor. Sen blev hon sjuk och sondmatades i 2 veckor. Försökte amma igen men hon vägrade ta bröstet och mjölken hade sinat så jag gav upp efter några dagar.

Andra helammade jag 6 veckor. Sen sinade mjölken tyvärr pga kolik och stressen som kom med det. Gav flaska och fortsatte amma toma bröst som tröst 2-3 veckor till eftersom dottern inte ville ta flaskan till en början och ville ha brösten som tröst. Amningen funkade superbra till koliken så jag hade gärna fortsatt amma.

Tredje. Jag tror jag helammade 3 månader och sen gav flaska till natten. Efter nån vecka vägrade han ta bröstet så jag slutade.

Fjärde helammade 6 månader. Var tvungen att sluta pga operation.