Mina barns styvmamma är överallt!

Kan du ge ett exempel eller en beskrivning av vad hon kan säga som gör dig ledsen?

Ja, jag vet ju inte hur engagerad du är, man kan vara mer engagerad i vissa saker, mindre i andra. Jag skulle aldrig drömma om att gå fram till min sambos ex och kritisera henne. Om min sambo är kritisk mot sitt ex får han sköta det där själv. Jag har aldrig heller ens tänkt tanken att jag skulle närvara vid föräldramöten och dylikt så det där beteendet är mig helt främmande. Hade jag varit i din situation skulle jag aldrig vilja att mitt ex nya försökte leka mamma till mina barn, och därför går inte jag heller in och försöker leka mamma till någon annans barn, av respekt för mamman och för barnet. Men det är jag det, jag har förstått att alla inte tänker likadant som jag.

Jag tror inte det hjälper att du säger att hon har fått fel bild av dig, din hobbypsykologiska teori stämmer säkert men det kan vara mer än så, hon är kanske själv ett skilsmässobarn och läser in alla sina egna problem i dina barns situation, det vet du ju inte. Ett bra sätt att bemöta anklagelser kan vara att fråga "vad menar du?", eller konstatera "jag förstår inte vad du menar", beroende på om du orkar försöka få henne att förklara eller om du bara vill ha ett snabbt avslut och vända ryggen till. Fördelen med att fråga "vad menar du?" är att hon blir tvungen att ge en längre förklaring till vad hon håller på med. Om du fortsätter att ställa följdfrågor i samma stil så lär hon komma till en punkt där hon blir tvungen att släppa sin attityd och stå upp för sin åsikt, vad hon har fått den ifrån, vad hon baserar sin åsikt på. Jag skulle inte orka det så jag hade nog bara vänt ryggen till. Om du orkar ställa följdfrågor, tänk på att det ska vara öppna frågor som du ställer med äkta intresse för hur hon tänker, inte för att försvara dig, för vi utgår ju nu ifrån att du inte har någon anledning att försvara dig.

Vad menar hon med att fråga om du behöver hjälp med något mer? Brukar du be pappan om hjälp ofta?

Framförallt måste man ha respekt för andra. Jag tycker det är givet att jag inte ska klampa in på någon annans område, jag har inte blivit tillsammans med min sambo för att jag vill ha en surrogatunge, jag valde min sambo och hans barn hade redan en mamma. På samma sätt vill inte jag att barnets mamma förväntar sig att jag ska vara någon person som bara finns i bakgrunden och att det är fritt fram att placera deras unge hos oss på heltid utan att ens fundera över att det även påverkar mig. Vilket har hänt mig. Under den tiden ungen bodde här på heltid hade hon mage att beklaga sig med att jag hade betett mig för mycket som en mamma. Att hon ens inbillade sig att jag skulle ha en önskan om att vara mamma till deras barn, det var bara för mycket. 
Nej, jag tror det finns alldeles för mycket förutfattade meningar om att kvinnor har en inneboende drift att ta sig an alla möjliga barn här i världen. Visst finns det barn som behöver hjälp i den här världen och det kan en känna starkt för men just sambons barn har två föräldrar som fungerar väl i samhället och som medvetet tagit ett beslut att sätta ett barn till världen, det får de ansvara för själva.

Något av det värsta jag läst av trådar i detta ämne är en kvinna som hade separerat med pappan redan under graviditeten. Han hade sedan hittat en ny och den nya planerade hur hon och pappan skulle ta hand om bebisen direkt efter födseln. Osmakligt är det. Det skulle vara en mardröm om man gick skilda vägar och han hittade någon som gick till överdrift och trodde hon ska vara mamma till mina barn. 

Kanske är så att det bara är hon som hjälps åt i deras familj. Så ska det naturligtvis inte vara men det kan hon knappast ge dig skulden för.

Kan familjerätt vara något för er? Så att ni kan dra upp riktlinjer för hur varje förälders engagemang ska se ut? Du ska ju inte behöva klandras för att du inte kör på pappans dagar. Om ni har gjort upp i familjerätten hur det ska se ut så behöver hon inte tänka så mycket på det i fortsättningen (Jag tror att det är så att du kan neka henne att sitta med vid ett sådant möte men att både du och pappan behöver vara överens om att anlita familjerätten.)

Okej. Det låter på dig som att du är mycket aktiv, men pappan har psykat dig när ni var ihop med att säga att du inte är engagerad. I själva verket är det han som inte gör något och nu är det den nya som kör och engagerar sig?

Ditt ex vill bara ha det på sitt sätt, vad innebär det? Vad pratade ni om där? Var tanten med då också? Jag antar att det inte handlade om att du skulle köra barnen på hans dagar i alla fall.

Jag skulle nog i ditt läge ändå välja att ställa frågor när hon anklagar dig. "Vad menar du med det?" "Vad baserar du det påståendet på?" "Vad har du fått den uppgiften ifrån?" Var så neutral du kan både i röst och ansikte, du ska närhelst du tröttnar bara kunna vända ryggen till. När du tröttnat, om det inte leder nån vart, säger du bara att du inte håller med, eller att du inte tror på det hon säger, eller vad som nu stämmer in på dig och situationen och vänd ryggen till. Men försök aldrig förklara för henne att hon har fått något om bakfoten, ställ hellre frågor så att hon förklarar sig. I bästa fall får du ett samtal, i värsta fall fortsätter det som förut.

Precis. Hon och de kan inte avgöra hur mamman ska engagera sig. Långt ifrån alla föräldrar närvarar vid alla träningar och matcher, det gör dem inte till dåliga föräldrar.
Min sambo kan vara kritisk mot sitt barns mamma i val av prioriteringar men inte ens han, i egenskap av förälder, skulle gå fram och kritisera mamman så där. För det mesta når det bara mina öron. Är det  något som är verkligt allvarligt så tar han upp det på andra sätt, via mejl, sms, ringer upp, eller tar upp det vid särskilt förutbestämt möte.
Jag kan också vara väldigt kritisk mot mamman för det hon gjort som direkt har påverkat mig, eller för andra saker hon gjort som är riktigt fula men inte ens det skulle jag få för mig att dra upp ifall jag nu händelsevis skulle närvara vid en fotbollsmatch. Det har fått mig att vara på min vakt emot henne men jag ser ingen anledning att starta ett ordkrig för det.