Syskonbråk - hur hanterar ni dem?

Föräldrar har någon sorts sjuk bild av att syskon ska tåla en massa skit från varandra som de aldrig skulle acceptera i vanliga fall.

Hur skulle du som vuxen reagera om någon skulle ta sig in i ditt hem på en mer eller mindre daglig basis, som vägrade lämna? Som kommer och ska vara med varje gång du har gäster? Polisens reaktion är att säga till dig att inkräktaren bara är nyfiken och att du ska låta honom hållas tills han ledsnar?

Som förälder så får du se till att freda storasyster från lillebror. Ge henne ett lås på dörren så lillebror inte kan komma in. Om lillebror inte kan bete sig och respektera gränserna så får ni se till att lillebror får konsekvenser, och inte tillåta storasyster att lida. Vad som är verkligt oroväckande är att storasyster kan skrika och skrika och skrika, men ingen förälder kommer till undsättning. Ert daltande med lillebror är vad som skapar dessa situationerna.

Vilka sätt har storasyster att freda sig?
Lillebror lyssnar inte när hon säger ""gå ut". Han lyssnar inte när hon skriker. Hon får (antar jag) inte knuffa ut honom. Eller för den delen banka till honom. Ni tillåter tydligen inte henne att låsa ute honom. Ni föräldrar orkar inte ingripa.  Och ni lägger ansvaret på konflikterna och dess lösningar på en 9-åring.

Men du ser ju inte problemet. Dotterns rum är hennes fristad. Oavsett om lillebror bråkar eller inte så borde storasyster ha rätt att inte bli störd av honom. Ge storasyster en nyckel eller annan typ av lås så lillebror inte kan komma in.

Åter igen, tycker du att det är OK om en objuden gäst tar sig in i ditt hem? Oavsett om inkräktaren bråkar eller inte? Tycker du att det är OK om polisen anser att du och inkräktaren ska lösa problemet sins emellan?

Du säger att 7åringen är "ilsk" om han inte får som ha vill, och 9åringen är tydligen så frustrerad att hon bara gallskriker. Det jag ser i din fråga är hur du ska hantera 9åringen, inte 7åringen.. Trots att det är han som är problemet.

För mig låter det som att ni låter 9åringen parera 7åringen så ni slipper honom. Det är inte hennes jobb att vara förälder. Om han går in på hennes rum, så kom dit och BÄR UT HONOM, han är 7 år och ska inte lära sig att han får som han vill. Hur har ni tänkt hantera honom under tonårstiden om ni inte lär honom gränser NU?

Det är fullt jämförbart. Låt oss säga att den objudna gästen är din egen bror. Eller din svärmor. Hade du verkligen sagt att de ska få gå rakt in i ditt hem när de vill för att säga "hej, vad gör ni" och sedan vägra gå? Som inte lämnar när du ber vänligt, som inte går när du skriker, som du inte får eskortera ut handgripligen? Du får inte låsa din dörr för att förhindra att denna gränslösa person ska hindras från att inkräkta, och så länge personen inte "bråkar" så vill polisen inte ingripa.

Lillebror är dessutom ett barn med (enligt dig själv) en dokumenterad problematik, som ni vuxna inte kan hantera (åter igen enligt dig själv), och du vill att stackars storasyster ska bli bättre på konflikthantering?

Helt ärligt, hade jag vetat vem du var hade jag gjort en orosanmälan till soc. Det är inte storasysters fel att ni skaffade fler barn än ni kan hantera. Det är inte storasysters fel att ni inte kan uppfostra er son. Det är inte storasysters fel att lillebror verkar ha speciella behov. Det är inte storasysters fel att ni inte verkar hantera lillebrors speciella behov. Ändå är det storasyster som får lida. Ni lär er dotter att hennes integritet är fri att kränka hur som helst, att hon ska hantera situationer som ni föräldrar är vanmäktiga att hantera, och ni vägrar ge henne en fristad.

Det låter som han har AOD. Hur fungerar han i andra grupper och sammanhang? Kan han ta ett nej från andra, typ från lärarna skolan eller fotbollstränare. 

Barnen är ändå ganska stora. Prata igenom vilka regler som gäller och sen är det upp till er föräldrar att se till att de efterföljs.

Jag kan tycka att barnen ska ha rätt att bestämma över sina egna rum och därmed ha rätt att porta sitt syskon utan förklaring. De har rätt att vara ifred och ha en frison där.

Däremot har det andra syskonen rätt att knacka på och fråga om det får komma in och då ska svaret inte vara provokativt utan mer ett vänligt ?nej jag vill vara ifred? att skrika ?stick? är inte ok.

Min erfarenhet från mina ungar är att ju större frihet de har att inte behöva anpassa sig efter syskonen desto villigare är de att göra just det. Tvång föder sällan något gott eller någon välvilja.

När det gäller övriga huset är det ju en annan femma men stör de då sig på varandra så kan man alltid hänvisa till de egna rummen om de vet att dessa på riktigt är en frizon.

Sen är det också så att man som förälder måste vara djäkligt på tå med såna barn där det lätt eskalerar. Är man med och kan avstyra haverierna innan de inträffar (obs det är inte samma sak som att det barnet som inte kan ta ett nej får som det vill) så slipper syskonen bli så i luven på varandra. Men då gäller det att man studsar upp och är beredd och inte sitter på rumpan och hoppas att det magiskt ska gå bra just denna gång. Min man är mästare på det senare och det blir så sjukt mycket onödiga konflikter hemma bara för att han är för lat för att styra upp medan tid är. Då tar det istället mer energi i slutändan än om man jobbat mer förebyggande.

Det låter som han har AOD. Hur fungerar han i andra grupper och sammanhang? Kan han ta ett nej från andra, typ från lärarna skolan eller fotbollstränare. 

Så med andra ord så är det dottern som måste anpassa sig för att det inte ska bli bråk. När hon har en kompis på besök så får de bara vara i ett rum medan brodern får vara i resten av huset. Är det samma regler när han får ta hem kompisar? Hur tror du att tjejens kompisar tycker om att komma hem till er? " Vi får bara vara i mitt rum och ingen annanstans" Att lillebror får vara med ibland är bra för det är tecken på att de kan samsas. Att det blir bråk hemma kan bero på att man är trygg. De vet hur man uppför sig ute så det är en seger i sig.

AOD  är diagnos man forskar på nu. Tidigare har man gett barnen en ADHD diagnos (men de reagerar inte på medicin för de har inte ADHD). De har stora svårigheter att ilska och motgångar. Därför undrade jag hur han agerade annars.
Det är ju inte svårt att vara en liten ängel när man får som man vill...

Det är väl bara att lära sonen att respektera stängda dörrar. Som med toaletten, för jag förutsätter att ni stänger toalettdörren när ni använder toa. När dottern vill vara ifred så stänger hon sin dörr, och han får inte öppna. Om han gör det så måste det få konsekvenser, typ rumsarrest eller ingen efterrätt. Inte ta med honom att göra något kul, det gynnar ju bara beteendet.
Sedan får storasyster förstå att köket är allmänt utrymme, så är de där får de tåla att lillebror är med. Vill de vara ifred går de till rummet. Ganska enkelt.

Hmmm... Jag tycker det låter som att du har en som är på väg ut ur "lilla tonåren" och en som är på väg att bli en "tweenie".

Lär sonen att inte gå in i syrrans rum om dörren är stängd eller nästan stängd, man behöver inte gå så långt som att sätta lås på dörren. Man knackar och väntar på att få ett ok helt enkelt.

Storasyster börjar bli en "tweenie" med allt vad det innebär av att kompisar etc blir viktigare och viktigare och att "leka med lillebrorsan" göööööör man ju bara inte. Försök få storasyster att släppa in lillebror lite i sin krets också.