Jag AVSKYR att bli kittlad, men jag är kittlig så jag skrattar ändå, tills dess att jag slutar andas.
Min stora son tycker inte heller om att bli kittlad, men skrattar om han blir det. Det betyder inte att han tycker om det.
Hurvida barnen gillar det eller inte kan jag inte svara på, men gör inte misstaget att tro att dom uppskattar det bara för att dom skrattar. Prata med dom och fråga om dom tycker det är kul, och säg att dom absolut ska säga nej om dom inte vill.
Fast det blir övergrepp när försvarsmekanismer inte blir uppmärksammade. Skillanden mellan ett barn som skrattar i panik och förtvivlan när han blir kittlat och en kvinna som fryser i panik och förtvivlan när hon blir våldtagen är inte så stor som du kanske tror, rent vad som händer runt reaktionen från den utsatta.
Och, ja, jag jämförde precis mekanismen som triggas när man blir kittlad med mekanismen som triggas när man blir våldtagen. Det står jag för, utan problem. Men du kommer så klart anse att jag överdriver...