Arv vid särkullsbarn

Det var jag som hade med mig störst tillgångar in i boet och vi har skrivit äktenskapsförord på att vi har enskild egendom. Min man har inte lagt en krona på huset utan vi har papper på att han lånat till kontantinsatsen av mig. Däremot kan ju huset stiga i värde och bli en betydande summa att lösa ut särkullsbarnen för. Det och att ensam stå för månadskostnaderna gör att jag inte vet om jag skulle kunna bo kvar om min man dog. En livförsäkring kan såklart vara ett alternativ men är dyrt när min man snart är 60. Vi har pratat om att gå till en jurist och se över alternativen  vad som händer om någon av oss dör eller vi separerar, men det känns nyttigt att höra hur andra i liknande situation resonerar eller vilka aspekter man ska tänka på.

Ja, det är ju inte klokt. Ibland undrar jag om "Ess" finns på riktigt eller om det är en, som du säger, mild dörrmatta som knyter näven i fickan och lever ut allt här på FL.

Utöver det så verkade hon glömma i sin svada att i mitt exempel, var barnet ännu ett barn. Inte en vuxen son, som enligt "Ess" lämnat känslorna när han klev ur barnskorna.

Vi gör nog bäst i att inte engagera oss för mycket i hennes svador.

Ess anser ju att när föräldrar skiljer sig så ska pappor bryta med sina tidigare barn och ägna sig fullt ut åt sin nya familj. Det är ad hon krävt av sin man och vad hon tycker är rätt tillvägagångssätt. Känslomässigt finns inga relationer mellan barn och deras föräldrar. Vuxna barn göre sig icke besvär, de lever sina egna liv och kopplas helt bort från sin uppväxtfamilj. Ess är den nya kvinnan och kan bete sig hur illa hon behagar mot sin mans tidigare barn - för hon har ju minsann inte valt dem och deras relation med pappan suddades bort samma sekund som hon lev in i bilden. Hon och hennes barn är de som gäller nu. 

Jag tror som tur är att Ess förhållningssätt är rätt ovanligt. Hon är sällsamt känslomässigt stukad, i alla fall såsom hon framställer sig här på FL. Hon kanske lever sitt eget liv så också - att hon kapat alla band bakåt när hon blev vuxen och gör sig av med alla relationer som inte passar i hennes mall. Eller så har hon själv blivit behandlad såsom hon nu behandlar sin mans barn och detta har satt sina spår i hennes känslomässiga utveckling. 

På många sätt gör hon sig till en nidbild av den elaka styvmodern här på FL. Men i verkligheten är hon kanske en mild dörrmatta. vem vet?

Självklart blir barn som bor med den föräldern som dött påverkade i sin vardag mer än ett vuxet barn som flyttat hemifrån. Och visst behöver barnen skyddas så att de exempelvis kan bo kvar med dem efterlevande föräldern. Dock ser jag ingen motsats till att de äldre barnen får ut sin del av arvet i det ändå.

Min bonusdotters vardag må inte påverkas då hon inte bor hemma men för mig är det självklart att hon inte ska behöva vänta på sin del om hennes pappa skulle dö den delen, som också kan vara bortblåst den dan jag dör. Lika självklart är det att vi sett över den biten så att den efterlevande föräldern inte behöver oroa sig för detta.

Hade du läst så hade du även sett att det som händer med barnet är att det bor kvar hos sin kvarlevande förälder och följer samma rutiner som det brukar göra där.

Wow vad tuff du är som vågar dra dina påhittade slutsatser under dubbelt anonymt nick.
Jag har mina åsikter och jag vågar stå för dem med mitt vanliga nick och även i vardagen. Du kanske skulle lära dig något av det istället för att sitta och gnälla att alla inte tycker som du, buhu snyft.

Det var jag som hade med mig störst tillgångar in i boet och vi har skrivit äktenskapsförord på att vi har enskild egendom. Min man har inte lagt en krona på huset utan vi har papper på att han lånat till kontantinsatsen av mig. Däremot kan ju huset stiga i värde och bli en betydande summa att lösa ut särkullsbarnen för. Det och att ensam stå för månadskostnaderna gör att jag inte vet om jag skulle kunna bo kvar om min man dog. En livförsäkring kan såklart vara ett alternativ men är dyrt när min man snart är 60. Vi har pratat om att gå till en jurist och se över alternativen  vad som händer om någon av oss dör eller vi separerar, men det känns nyttigt att höra hur andra i liknande situation resonerar eller vilka aspekter man ska tänka på.

Och ett barns vardag påverkas alltså inte sålänge rutinerna fortsätter som vanligt?

Hade du läst så hade du även sett att det som händer med barnet är att det bor kvar hos sin kvarlevande förälder och följer samma rutiner som det brukar göra där.