10-åring tar inte ansvar

Ni har hamnat i en nedåtgående spiral verkar det som, ta ett djup andetag och tänk igenom..VAD är det som är absolut viktigast för dig/er som föärldrar ? Vilka saker är det NI anser som absoluta och vad kan man " släppa " på? Välj dina strider till det som är det " absoluta" under en period, tex strunta i hur det ser ut i hennes rum - stäng dörren så slipper du se det och må dåligt av det Hon är på väg in om inte inne i förpuberteten med hormoner som spökar på alla de sätt och precis som när de är små så vet barn hur de ska få oss föräldrar att reagera - vilka " knappar" de ska trycka på..med små barn är det ofta maten och att bajsa som är "knapparna" med äldre barn är det olika saker..även om städning eller rättare sagt bristen på städning ofta är en gemensam nämnare Sen lite lästips...sök på "låg affektivt bemötande " LAB - ett förhållningsätt sommofta används för barn inom NPF-spektrat men som med alla de andra anpassningar som görs för dessa barn gynnar ALLA barn lika mycket! Sedan finns det en skolpsykolog som heter Alf B Svensson som skrivit många bra böcker tex " hjälp vi har fått en tonåring" och " våga vara förälder" Böcker som är lättlästa och humoristiska men samtidigt ger en många tankar och funderingar på varför det ör som det är och hur man kan tänka ( att lyssna på hans föreläsningar ger motion för både hjärna och skrattmuskler )