Du kan inte göra valet åt dina föräldrar men du kan satsa på att lämna skiten för egen räkning så fort det går.
Han är psykiskt störd han kommer ingen hjälpa och allra minst han själv för han är bekväm att få behandla alla illa och ha människor som marionett-dockor.
Kanske låter hemskt, men går inte ringa polisen nästa gång han är aggressiv och hotas? Kanske de kan släppa av han i psyket
De kommer inte släppa honom om det händer flera gånger och om dina föräldrar gör en polisanmälan mot honom. Det är inte bra att släta över, det är bättre om polis och/eller psyk får se hur illa det är. Annars får ni inte hjälp. Det måste eskalera lite först, innan det händer något.
Jag tror han skulle prata jättetrevligt med polisen och psyket skulle släppa han dagen efter. De skulle han möta med självmord eller mer våldsamma hot mot föräldrarna. De står bara högröd och nervösa och försöker lugna han med allt de kan så han ska sluta häva sönder saker och bete sig illa. De är alltid deras fel tycker han... "det är pga er min telefon nu är sönder " "de är pga er jag var tvungen att slå sönder fönsterrutan, hade jag inte gjort det sp hade ki ännu hållit på och störa mig och då hade jag säkert gjort nägot mycket värre"... han är hemsk. Och hal. Ser ings fel på sig själv. Önskar så nån vet hur man ska handskas med detta innan han lyckas med något fruktansvärt.. :(
Du snackar skit.
De flesta föräldrar uppfostrar sina barn ungefär lika, och min man är normal men hans syster är bara marginellt bättre än TS bror. Helt uppenbart är det något galet med henne hela vägen från starten.
Det finns något som heter genetiskt betingad psykisk sjukdom, du kanske skulle googla det någon gång?
Jag är tackdam för alla svar ni ger mig, allihopa. Kan inte orata med nån om detta då vi bor i ett litet samhälle och ingen kan ana vad han ör för skrot och korn bakom stängda dörrar ..
Min relation till min bror har varit hemsk hela uppväxten. Jag var en sån som fick 3 godisar och sprang för att ge två åt honom,medan om han fick tre tog han alla själv. Han var mkt i spelets värld,slog mig mkt. Och vi bodde (de bor ännu där) i tvåvåningshus.. när mamma och pappa gått ner på nedervåningen på morgonen och vi vaknade senare på morgon så fick jag ej gå ner. Han hotade med saker jag skulle göra- om jag gjorde de fick jag gå ner. De var allt från spela landishockey - om jag gjorde mål fick jag gå. Annars var jag tvungen stanna uppe i rummet. Om jag ej flyttade mig från soffan där han ville sitta så skulle han gå och skada vår katt.. alltid hot! När jag nån gång trotsade fick jag springa för livet och de slogs hysteriskt. Vår katt smet ut en gång (innekatt) de var inte mitt fel -men han letade upp mig i huset och sparkade mig stenhårt i magen.. mellan andetagen flämtade jag "varför de var inte jag som släppte ut han?!" Svaret var kort och gott "någon måste bestraffas när detta händer".
Mamma har alltid daltat med han. Bäddat rent i sängen (gör fortfarande) klippt tånaglar, fixat undan allt han ställt till med, tystat ner och vyssjat om de kommit på tal så han kunnat bli upprörd igen. Pappa har alltid alltid alltid skyddat mig. Vi har varir uppdelade. Jag har fårt gråta och be att mamma o pappa skulle skilja sig så vi skulle få växa upp på olika håll..
Nu idag har han ofta ganska korta dialoger med mig. Bara om de måstes. Har jag tagit upp hur han var som barn så "minns han ingenting av det, han är tre år äldre, han minns bäst " .. blir väldigt,väldigt obekvämt och jag vill helst inte prata med han om det.
[quote=78593158][quote-nick]AndreaBD skrev 2018-03-29 22:25:05 följande:[/quote-nick]De är tvungna att bearbeta anmälan. Om föräldrarna anmäler sin son för t.ex. misshandel eller om han upprepade gånger tar sig in i huset trots att han inte ska så tar man åtgärder. Det är ändå fortfarande ett rättssamhälle![/quote
Om föräldrarna anmäler kanske det tas på allvar med lite tur.
När jag läser vad du gått igenom och er familj fortfarande kämpar mig så tänker jag direkt att din bror är en våldsutövare som har utövar olika former av våld (fysiskt, psykiskt m.m) och kontroll mot dig, era föräldrar och sina tidigare flickvänner. Dina föräldrar skulle ha skyddat dig från detta under uppväxten och kallat in hjälp för din bror.
Om vi tänker att din bror istället varit din pappa eller en partner som gjort exakt likadant mot dig och/eller din mamma, då hade man direkt reagerat på ett annat sätt. Men man hör sällan att vuxna barn eller tonåringar utövar våld mot föräldrar eller syskon. Tror det finns mycket skam kring det. Nu är ni vuxna och det du kan göra är att som någon annan sa, börja ringa dit polisen 112 när han hotar om att ta sitt liv eller liknande, direkt när situationen börjar urarta. Be dina föräldrar göra det också så fort han börjar hota. Är han suicidal, ring polisen eller psykakuten så får de omhänderta honom direkt. Inget annat.
Kontakta de på socialtjänsten som arbetar med våld i nära relation i din kommun, de har sekretess, du kan ringa anonymt också för rådfrågning om hur du kan tänka och vad du kan säga till dina föräldrar. Men dina föräldrar behöver ta sig ur sin situation själva. Du kan ge råd och stötta dem till att vara starka och inte acceptera situationerna som uppstår, men de måste göra det mesta själva. Din bror är vuxen och har en skyldighet att ta hand om sitt eget psykiska mående.
Hoppas det blir bättre för er.
Och? Vilka slutsatser drar vi ifrån den artikeln? Det sägs ju faktiskt INGENTING om orsaken. Och det är så kunskapsläget ser ut, man vet nämligen inte än. Så hur kommer det sig att du drar slutsatsen att föräldrarna gör något fel?