ALLVARLIGT psykisk ohälsa.. Hjälp mig rädda min bror!!!

Hej!

Min bror är några år äldre än mig.. fyller strax 30 och är allvarligt, mycket allvarligt tokig..

Han har gått hög utbildning, har fin examen och alla odds på sin sida.. men har alltid varit jävligt speciell. Alltid är de alla andra de är fel på! Allt.. han kastar sönder saker.. alltid och lämpligast nya mobiltelefoner, tvkontroller, etc you name it. Han har inte klarat av att arbeta mer än nån månad på ett vanligt arbete som han utbildat sig till. Sen har han misskött de. Stannat uppe hela nätterna, sjukanmält sig och varit sjuk så mycket att de cheferna han haft varit glada när de genemsamt kommit överens om att "låta han gå".. varje gång flyttar han hem igen till våra föräldrar som han sen behandlar HEMSKT i ca 1 år innan han börjar om. De lever hela tiden förtryckt under hot... säger dom att "vet du vad de är nog dags att du går o sover nu.. kl är fem på morgon" såå får han vansinnesutbrott... eller alternativt hotar med att leta fram ett rep för att hänga sig eller ta deras bil och köra in i första bästa långtradare...

Nu hade han tagit kniv igen och vevat med att han skulle kunna skära upp hela armen längs från armhålan ner till handen (insidan, suicidcut) och säger att han skulle ej känna det för hans hjärna är så bortkopplad. Han drömmer om att flytta till Japan,där är allt bra. Allt är fint,alla människor är bra.. han har varit dit och varit där längre perioder - har då mest supit kopiösa mängder alkohol där och då.. visar tydligt alkoholproblem. HAN VÄGRAR All professionell hjälp, alternativt mediciner. "För han är fullt frisk, de är alla vi andra som inte fattar något"...

Vår pappa förtvivlad. Lever som en betjänt,lagar varje måltid och är de inte nog bra får han höra det.. de ska vara fina köttgrytor med mandelpotatis. Mamma städar,tvättar, plockar efter han ALLTID. Han lever som en redig kung där och minsta lilla ifrågasättande möter han med självmord på grund av att han inte klarar av deras "presss" för han är såååå himla utmattad. Detta gar pågått i... 10 år nu snart.. han har alltid varit spec. Men nu är de ju alltid varje dag som jag hör i telefonen hur mamma försöker lugna han och sätta ifrån sig skohornet och lugna sig.

Mina föräldrar är mellan 60-70 och denna stress kommer bli deras död.

Han missköter inte hygienen,duschar varje dag -men vägrar klippa och raka sig. Vill inte se ut som andra människor,samt några kg för mkt runt magen som gör att han vägrar ta på sig nya fina kläder. Han ser alltså ut som en uteliggare, och VILL det. Han har bra drag,skulle kunna vara jättefin! Meeeen Alltid knickers och urtvättad t-shirt.. sommar som vinter... och vråltrasiga gympadojor. Mamma köper nytt,och var 20e gång hon kommer hem med något kanske nått går hem..

Jag är arg att mina föräldrar tar all denna skit han utsätter dom för. Ja vill ju att han ska omhändertas. Men han skulle nog skynda sig och skada sig fortast möjligt om de kom på tal.

Han har bott ihop med två olika (behöver faktiskt nämna utländska tjejer båda två , som kommit till han i tron om att de kommit till paradiset) tjejer som han under den tiden brytit ner tills de bara varit spillror kvar av dom.. senast för några månader sen tog tjejen upp sin telefon och aktiverade sin facebook... han blev så tokig så han sprang in i köket,tog en kökskniv och sprang ut i hallen och hackade sönder sina nya skor. Varför? Frågade hon. Han svarade att de var bättre att skorna fick de för att han ville egentligen vara hacka den HÄR (och pekade på sitt eget hjärta)... han har hängt ut genom fönstret och hota med att hoppa om hon går... ja nu har de äntligen delat på sig. Men han kör ju denna tortyr på mamma o pappa nu.

HJÄLP MIG. VAD FAN SKA JAG GÖRA?

Han kommer skada sig själv eller mina föräldrar en dag. Jag hatar hur han gör och vill stoppa det. Han har manipulerat 10tal läkare att han är "utbränd" när han väl träffat nån... vägrar säga NÅGOT om sitt tokiga beteende. Vill ej att de ska finnas journaler eller att nån utifrån ska veta. VAD FAN SKA JAG TA MIG TILL. Hjälp!!!!!!!!!

Panikslagen lillasyster

trueblood93

Äldre 29 Mar 19:12

#5

Jag tror han skulle prata jättetrevligt med polisen och psyket skulle släppa han dagen efter. De skulle han möta med självmord eller mer våldsamma hot mot föräldrarna. De står bara högröd och nervösa och försöker lugna han med allt de kan så han ska sluta häva sönder saker och bete sig illa. De är alltid deras fel tycker han... "det är pga er min telefon nu är sönder " "de är pga er jag var tvungen att slå sönder fönsterrutan, hade jag inte gjort det sp hade ki ännu hållit på och störa mig och då hade jag säkert gjort nägot mycket värre"... han är hemsk. Och hal. Ser ings fel på sig själv. Önskar så nån vet hur man ska handskas med detta innan han lyckas med något fruktansvärt.. :(

trueblood93

Äldre 29 Mar 21:00

#20

Jag är tackdam för alla svar ni ger mig, allihopa. Kan inte orata med nån om detta då vi bor i ett litet samhälle och ingen kan ana vad han ör för skrot och korn bakom stängda dörrar ..

Min relation till min bror har varit hemsk hela uppväxten. Jag var en sån som fick 3 godisar och sprang för att ge två åt honom,medan om han fick tre tog han alla själv. Han var mkt i spelets värld,slog mig mkt. Och vi bodde (de bor ännu där) i tvåvåningshus.. när mamma och pappa gått ner på nedervåningen på morgonen och vi vaknade senare på morgon så fick jag ej gå ner. Han hotade med saker jag skulle göra- om jag gjorde de fick jag gå ner. De var allt från spela landishockey - om jag gjorde mål fick jag gå. Annars var jag tvungen stanna uppe i rummet. Om jag ej flyttade mig från soffan där han ville sitta så skulle han gå och skada vår katt.. alltid hot! När jag nån gång trotsade fick jag springa för livet och de slogs hysteriskt. Vår katt smet ut en gång (innekatt) de var inte mitt fel -men han letade upp mig i huset och sparkade mig stenhårt i magen.. mellan andetagen flämtade jag "varför de var inte jag som släppte ut han?!" Svaret var kort och gott "någon måste bestraffas när detta händer".

Mamma har alltid daltat med han. Bäddat rent i sängen (gör fortfarande) klippt tånaglar, fixat undan allt han ställt till med, tystat ner och vyssjat om de kommit på tal så han kunnat bli upprörd igen. Pappa har alltid alltid alltid skyddat mig. Vi har varir uppdelade. Jag har fårt gråta och be att mamma o pappa skulle skilja sig så vi skulle få växa upp på olika håll..

Nu idag har han ofta ganska korta dialoger med mig. Bara om de måstes. Har jag tagit upp hur han var som barn så "minns han ingenting av det, han är tre år äldre, han minns bäst " .. blir väldigt,väldigt obekvämt och jag vill helst inte prata med han om det.

trueblood93

Äldre 29 Mar 21:11

#22

Landishockey... menar bordshockey. Ursäkta mina stavfel. Vill bara svara så fort när folk väl svarar.

Måste tillägga att när man väl gjorde mål (herregud så sjukt de låter).. eller spelat tv spel den tvingade tiden han bestämt.. så blev de nya bestämmelser. Fler mål. Längre tid.. etc.

Vill bara föra fram här att han hotat mig från små barnsben! Så det har alltid varit tungt leva med han. Livet blev en fröjd när han flytta o studera. Men de blev en stackars utländsk tjej som fick pinas då istället för mig i den nya staden.

trueblood93

Äldre 29 Mar 22:16

#29

Nej min bror blev aldrig bestraffad, aldrig för nått, inte indraget nån veckopeng,eller utan något, eller utegångsförbud... aldrig något sånt. De har bara varit jättesnälla föräldrar som kämpat på. Bombat oss med kärlek och allt de kunnat ge oss eller hjälpa oss med har de gjort. Men pappa har bett mig sitta bredvid honom om jag varit rädd. pappa höll om mig och skyddade mig då brorsan ville slå. Han sa åt honom att sluta. Mamma höll om brorsan som då börhat gråta eller fått vansinnes utbrott och mamma mildrade ner.. höll om brorsan,sa att de inte var så farligt.

Aldrig haft någon som helst typ av bestraffning. Inget påtvingat " krama och säg förlåt " bara fått de avbrutet och sen har de varit bra. Inga konsekvenser om han eller jag varit dum.

trueblood93

Äldre 30 Mar 08:26

#38

Anonym (behöver hjälp) skrev 2018-03-29 22:23:03 följande:

Det låter fruktansvärt!

För problemet är inte enbart din bror utan att du fått leva med otrygghet och föräldrar som inte vågar stå emot honom. Har dina föräldrar någonsin misstänkt att han har någon psykisk sjukdom? Med tanke på det du berättar så låter det som att ni alla är medberoende i din brors sjukdom. Finns det inte några andra närstående som reagerat på din brors beteende?

Han beter dig slltid ganska bra när folk utifrån ser han.. han kan behärska sig maximalt när utomstående kommer. Han kan med en enkel handvänding få folk som är utifrån som råkat komma olämpligt få helt övertygade om att mamma o pappa är allt fel i världen .

Mamma o pappa vet ju att han har något knasigt, han har säkerligen en kombination av bokstäver.. men han är påläst och tycker att han har en högre iq än alla andra.. ingen kan nämna hans namn och adhd eller asberger i samma mening. Ingen skulle våga. Han tänder på alla cylindrar och skulle bli galen. Hota hota hota och saker skulle gå sönder.

De var mamma min som berättade om knivincidenten igår, att han visat vad han var kapabel till. Pappa berättade sen de är så varje dag. De är under konstant hot. De blir helt matt och gråtmilda nör de väl pratar om de. Vill han ta deras bil så är dom utan bil till jobbet. Jag får hjälpa och köra dom att handla. Kastar han sönder något får pappa laga de samma dag så ingen hinner fråga vad som hänt för att undvika att han ska bli tokig igen. De har ingenting att säga till om.

Folk utifrån kan inte föreställa sig helvetet han utsätter oss för. Han har alltid haft kompisar och har de än idag,de skulle aldrig ana vilket monster som bubblar under ytan.

trueblood93

Äldre 30 Mar 08:29

#39

Anonym (Maria) skrev 2018-03-30 00:36:54 följande:

När jag läser vad du gått igenom och er familj fortfarande kämpar mig så tänker jag direkt att din bror är en våldsutövare som har utövar olika former av våld (fysiskt, psykiskt m.m) och kontroll mot dig, era föräldrar och sina tidigare flickvänner. Dina föräldrar skulle ha skyddat dig från detta under uppväxten och kallat in hjälp för din bror.

Om vi tänker att din bror istället varit din pappa eller en partner som gjort exakt likadant mot dig och/eller din mamma, då hade man direkt reagerat på ett annat sätt. Men man hör sällan att vuxna barn eller tonåringar utövar våld mot föräldrar eller syskon. Tror det finns mycket skam kring det. Nu är ni vuxna och det du kan göra är att som någon annan sa, börja ringa dit polisen 112 när han hotar om att ta sitt liv eller liknande, direkt när situationen börjar urarta. Be dina föräldrar göra det också så fort han börjar hota. Är han suicidal, ring polisen eller psykakuten så får de omhänderta honom direkt. Inget annat.

Kontakta de på socialtjänsten som arbetar med våld i nära relation i din kommun, de har sekretess, du kan ringa anonymt också för rådfrågning om hur du kan tänka och vad du kan säga till dina föräldrar. Men dina föräldrar behöver ta sig ur sin situation själva. Du kan ge råd och stötta dem till att vara starka och inte acceptera situationerna som uppstår, men de måste göra det mesta själva. Din bror är vuxen och har en skyldighet att ta hand om sitt eget psykiska mående.

Hoppas det blir bättre för er.

Tack för de kloka orden! Ska prata med mamma o pappa. : )

ALLVARLIGT psykisk ohälsa.. Hjälp mig rädda min bror!!!

INNEHÅLL