Det är skrämmande hur lite föräldrar idag uppfostrar och lär sina barn.
Ja, givetvis finns det undantag, vissa föräldrar lär sina barn både folkvett och annat, men en del verkar helt ha överlämnat det till förskola/skola. Vår uppgift är att ge era barn undervisning och ja, VISS fostran, men grunden ska ju föräldrar ha gjort hemma.
Flertalet barn i skolan vet inte hur man beter sig på toaletten. Det kissas på ringen, utanför, man tvättar inte händerna osv. Detta har lett till att många skolor har vidtagit åtgärder så som att ha låsta toaletter. Barnen som behöver gå på toaletten måste då leta rätt på en personal, få toaletten upplåst samt kollad efteråt för att se så att den är ok.
En del har klassindelade toaletter (det hade vi på högstadiet två klasser delade på två toaletter, tjejtoa och killtoa för att vi tjejer skulle slippa gå på en stinkande kloak till toalett eftersom killarna aldrig satt ner utan stänkte överallt) då blir det enklare att kontrollera vilka som behöver stöd i hur man sköter toalettbesöken.
För mig är detta totalt oacceptabelt. HUR kan man underlåta att lära sina barn hur man går på toaletten och vad man gör om man är liten och ändå råkar missa? Fö bör man lära sina pojkar att sitta ner redan från början så slipper man mycket griseri.
Dagens barn är också väldigt medvetna om sina rättigheter men nästan ingen av dem är medvetna om att de också har skyldigheter. Det händer att barn ser totalt oförstående ut när vi påtalar att om du lånar en boll ur förrådet är det ditt ansvar att se till att den kommer tillbaka eller om vi talar om att de måste städa efter sig innan de går/påbörjar en annan aktivitet.
Att lyssna på vuxna, inte vara otrevlig mot vare sig barn eller vuxna och förstå att i skolan bestämmer pedagogerna, vad deras föräldrar tycker spelar ingen som helst roll, det är för många barn helt okänt.
Första dagen på mitt nya jobb får jag svaret; Men vem bryr sig!? när jag påtalade en regel som gällde (och alltid har gällt där) för att delta i aktiviteten. När barnet då inte fick delta såg barnet oerhört förvånad och häpen ut. Hen ifrågasatte mitt beslut och ville först inte lämna men när hen insåg att jag menade allvar och att jag fysiskt skulle visa ut hen så gick hen därifrån. (Jo, man får fysiskt avlägsna ett barn som inte sköter sig om det behövs, men man får inte skada barnet)
Eftersom detta är familjeliv måste jag väl påpeka att det i detta fall gällde en säkerhetsrisk, därav att barnet inte fick delta eftersom hen inte ville följa regeln. Numer söker sig detta barn alltid till mig och den aktivitet jag håller på med eftersom hen vet vad som gäller och att det gäller alla oavsett, att jag är rättvis.
Dagens föräldrar, med få undantag, har absolut ingen som helst koll på hur man uppfostrar barn. De har hellre tid med sin mobil (jodå, vi får höra såna saker i skolan, barnen berättar) eller andra saker än tid med sina barn. Helt galet! Skaffa inte barn då, om du inte har tid för dem.
När du är med dina barn, VAR med dem, lägg ifrån dig mobilen, stäng av ljudet eller stäng av den helt. På fritids hos oss får föräldrarna gå ut om de 'måste svara i mobilen' mitt under hämtning. Det tar max tio minuter, den tiden ska de kunna avvara för sina barns skull.