Har ni någonsin ångrat att ni INTE varit otrogna?

Jag har varit otrogen ett par ggr men har också haft många möjligheter då jag inte varit otrogen och har efter en tid aldrig ångrat att jag avstod vid de tillfällena även om det kanske kändes så just efter.

Ja, när jag sitter på hämmet skulle jag hellre ångra på vad jag har gort än vad jag inte har gort.

Ja jag ångrar att jag inte tagit chansen. Jag var trogen samtidigt som han var otrogen bakom min rygg, jag borde också haft lite kul. 

Varför har du inte det då? Kul alltså!

Har inte hamnat i sådana situationer.

Jag har inget emot att vara med andra personligen, men vet att min fru inte gillar den tanken.

Får hoppas att jag slipper frågeställningen så behöver jag inte ångra mig :)

Kryssade JA men menar nog egentligen "Annat".

Önskar inte direkt att jag varit otrogen mot min make, men önskar att jag hade legat med andra innan vi gifte oss. Kanske räknas som liknande svar?

Vi träffades och blev förälskade som 18-åringar, varit ett stadigt par sedan dess i över tjugo år, fått tre gemensamma barn under tiden. Var båda oskulder när vi träffades, så har aldrig någonsin legat med någon annan. Förmodligen kommer vi heller aldrig att göra det, eftersom vårt äktenskap nog håller livet ut. Så, det sörjer jag nog lite, att jag aldrig kommer att få känna på hur det är att hångla med och ligga med någon annan än min make eftersom jag aldrig skulle kunna tänka mig att vara otrogen mot honom.

Bra förklarat, det är lite så jag känner också fast det är lite kluvet. 
Har varit med en annan kvinna före min fru, totalt två alltså. 
Jag lekte aldrig av mig innan jag stadgade mig.

Såhär kanske man inte får säga men sexet med den första kvinnan var bättre än det jag har med min fru. Det har dock inget med ånger att göra, mer saknad.

Ångrar att jag kastade bort min kärlek och omsorg på kvinna ett helt liv utan att vara otrogen ens en enda gång. Jag var dum i huvudet. Hon fick fler och fler nojer, jobbade över hemifrån, mobilsurfade, slutade prata, skratta, ville inte umgås med andra och ville knappt ha närhet eller sex (fick sätta på henne blixtsnabbt i duschen max en gång per vecka. Hon blev otålig om jag inte kom fort.) Hon var irriterad och ville ha all kontroll.

När jag nu träffat vanliga kvinnor så fattar jag att jag bara var en vanlig man, helt normal. Jag vill kramas, hångla, älska, prata och umgås. Livet är roligt och rätt enkelt.

Jag ångrar att jag inte var otrogen för över tjugo år sedan så att jag hade upptäckt och förstått att jag träffat en underlig introvert kvinna. Att jag ens stod ut.

Jag hör till gruppen bedragna. Jag vet alltså hur ont det gör att bli bedragen, och hur lång tid det tar att komma upp på benen igen. Eller rättare sagt, det vet jag inte, för jag går fortfarande på knä - efter fem år.

Jag hade innan några "gyllene tillfällen" att vara otrogen. Bland annat en fantastisk snygg och sexig tjej, typ cheerleader, som ville ha sex med mig. Att vara otrogen var dock totalt otänkbart för mig för då. Nu, när jag blivit stampad på, blivit kränkt och dumpad kan jag ibland för tänka tanken att jag borde haft sex med den där tjejen den gången. Fast efter några sekunders funderande är jag säker på att jag gjorde rätt. Jag är inte ett otrogen!

Jag förstår vad du menar, även vi träffades i unga år. Skillnaden är att min fru efter 20 år var otrogen. Det var firmafest och hon och en kollega hade sex. Sedan fortsatte de med det ett par månader innan jag förstod vad som var fel och allt kom fram.

Så nu är jag krossad efter att min fru bedrog mig. Jag har haft sex med en person i hela mitt liv. Hon tyckte att jag inte dög. Jag är nu för gammal (46) och ser fram mot resten av livet i ensamhet, utan sex. Jag varken vill eller vågar försöka mig på något nytt. Jag vill inte skämma ut mig, jag vill inte utsätta någon för något obehagligt.