Gjort fel, vad gör jag?

Hej!

Jag vet att det förmodligen kommer hagla åsikter emot mig nu, men jag får ta det.

Ska försöka beskriva en situation..

Det började för ca 2 år sedan, jag fick kontakt med en tjej ute på en club. Vi pratade och hade en oerhört trevlig konversation och vi båda kände att vi fick en bra kontakt. Hon hörde av sig till mig efter, jag hade totalt undanhållit att jag var i ett förhållande, det märkte hon sedan själv via Facebook. Vi hade allmänt trevligt när vi pratade och självklart kändes attraktion, men just i denna stund var det en konversation mellan två människor. Inget mer.

Jag förnekade inte när frågan kom (några dagar efter via sms / samtal) att jag var i ett förhållande. Hon ville absolut inte prata med mig och jag var ett svin. Jag accepterade det till fullo men försökte förklara min situation i min dåvarande relation.

Jag var i ett förhållande i drygt 3 år, första året var helt fantastiskt men sen tonade det av. Det fanns ingen närhet, vi hittade ej på saker med varandra, vi hade inte sex, vi sågs i stort sett aldrig trots att vi delade bostad.

Jag lämnade en mindre stad för en större stad och då mitt arbete är i den större staden var boende situationen aningen komplicerad och det var en trygghet för mig att vara kvar och ha mitt hem kvar. Boenden växer inte på träd dagar som dessa tyvärr.

Givetvis skedde denna kontakt ute på krogen under en väldigt kämpig tid i mitt dåvarande förhållande.

Men jag accepterade hennes val, jag var ett svin och vi hade ingen mer kontakt.

Jag försökte rannsaka mig själv, vad kan jag göra för att arbeta på mitt pågående förhållande , vi gav det flertal chanser men vi stod dessvärre stilla och trampade och inget positivt kom ur det alls.

Jag jobbade på , hon sysslade med sitt och tiden bara rullade på utan att vi egentligen pratade eller tog ett beslut om vad vi skulle göra med vår relation.

Tillslut avslutade det i en otrohetssituation, det var fel, uselt och rentav dåligt gjort.

Jag stod upp för mitt misstag och berättade om allt, besvarade alla frågor hon hade angående detta.

Trots detta ville hon ge det ett försök till att arbeta på vår relation (efter ca 2-3 månader), jag hade extremt dåligt samvete över det jag gjort och klandrade mig själv för allt dåligt som varit under denna långa period så tyvärr höll jag med. ?Vi ger det en sista chans?.

Sen ca 1 år och 5 mån efter jag träffade denna trevliga tjej ute, träffade jag henne igen av en slump. Vi pratade men inget mer även denna gång. Varken jag eller hon hörde av sig och jag fortsatte leva i min destruktiva relation.

I januari i år gick vi till en parterapeut för att se och höra en neutral åsikt om hur vi faktiskt är med varandra och fick mer eller mindre svar på att vi verkligen vill åt olika håll.

Vi hade flertal bråk, diskussioner om hur vi skulle gå vidare med detta. Hon ville utomlands arbeta under långa perioder, jag funderade på att flytta hem.

Vi båda insåg att detta var slutet men ingen av oss ville erkänna detta för varandra.

Sen för ca 1 mån sen hörde denna tjej jag träffat ute av sig igen, jag blev verkligen glad. Men vad gjorde jag ?

Jag ordagrant ljög om min förhållande situation då jag i min egen hjärna hade börjat arbeta en process för att lämna.

Vi hade trevliga telefonsamtal om egentligen allt mellan himmel och jord.

Efter dessa samtal pratade jag med min dåvarande partner och sa att vår relation är ohållbar, det känns som lånad tid. Hon ville ses och prata om det då jag i regel alltid är borta på jobb. Hon valde att vi skulle ses på en restaurang, med massor av folk. Hon föreslår en sista chans ännu en gång med tårar i ögonen, med val av plats så sa jag ?jag vet inte känns som slöseri på tid? men jag avböjde absolut inte den sista chansen.

Vi gick hem, mitt huvud gick på högvarv. Dagen efter pratade jag med henne och sa ?jag är osäker på det här, se hur jag behandlat dig, hur vi är emot varandra, jag känner inte att mina känslor är som förr längre.?

Tyvärr gjorde jag misstaget att inte berätta som det var för denna trevliga tjej som hört av sig till mig utan istället sa jag ?jag är ensam, det är slut. Men jag vill inte inleda något nytt just nu utan verkligen ta det lugnt?

Men hursom, vi beslutade att ta en fika. Vi fikade, pratade i timmar. Hon märkte på något sätt att jag var aningen svår att komma intill då hon första fikan fick känslan att jag ?friendzonade? henne.

Vi sågs ytterligare 2 gånger till på fika / lunch och det var mycket trevligt. Men fortfarande, jag har inte sagt som det är att jag fortfarande är i en relation men håller på att lämna.

Sen kom frågan ?Bor du fortfarande med din flickvän??

Jag kan inte ljuga mer, jag svarar som det är och säger ja. Men jag letar annat boende eller så flyttar jag hem till min hemort.

Självklart blir denna tjej ledsen, hon känner sig bedragen då vi faktiskt pratat om seriösa och känslomässiga ämnen. Vi har inte gjort något ännu, utan pratat.

Jag försöker finna svar , varför ljög jag om detta ? Varför sa jag inte som det var, jag är i en relation men är påväg att bryta upp så hon visste vilka förutsättningar som var?

Efter detta tog jag verkligen tag i det, åkte hem och pratade med min dåvarande partner. Jag sa att jag varit ute och fikat/käkat med en annan tjej men än så länge bara prat, jag sa även att vi haft telefonkontakt under en vecka och pratat relativt mycket.

Men jag tog beslutet, jag lämnade av flera anledningar. Jag kan inte vara med henne när jag skapar nya kontakter med folk jag är attraherad av. Mina känslor är inte lika, skulle de varit det hade jag inte gjort som jag gjort.

Denna tjej jag träffat ute på fika / lunch är med rätt jättearg på mig. Men samtidigt så hade vi en fantastisk kontakt men hon ser allt som jag pratat om, som jag varit som lögner och påhitt.

Vad kan jag göra?

Jag ber inte om en chans till, jag kan aldrig kräva det. Men jag vill att hon ska veta att jag ångrar mig hur jag hanterade situationen, att jag gjorde som jag gjorde. Att den jag faktiskt var när vi sågs, det vi pratade om var äkta men att jag dock ljög om min relation då det i mitt huvud redan var ett påbörjat avslut.

Jag vet att det är fel, men jag vill inte låta en så fantastisk person rinna ut i inget. Vi hade det trevligt, vi hade en oerhört bra kontakt.

Hon har nu bett mig låta henne vara och att jag inte ska kontakta henne och ja , jag får acceptera det.

Jag var ett svin att jag inte berättade, jag gjorde fel, jag ljög. Men jag är ingen bedragare, dålig människa utan jag har verkligen gjort felval då jag ?suttit fast? i en destruktiv relation i över 2 år. Jag önskar jag hade lämnat tidigare, inte varit så feg och stannat, men inte minst absolut vågat stå upp för min situation när hon kontaktar mig igen.

Ska jag släppa henne? Ska jag visa att jag verkligen är ledsen och försöka visa vem jag faktiskt är nu när jag inte längre har någon relation att gömma?

Ska jag acceptera och bara låta henne vara och försvinna trots att jag märker att hon verkligen är ledsen över det jag gjort?

(Förmodligen kan denna tjej läsa detta nu)

Nu blev det långt , de som orkar läsa detta och ge någon form av svar oavsett om det är ris eller ros. Tack så mycket!

Mvh

En man som strulat till det och vill göra rätt för sig.