• Anonym (Man 40+)

    Trivs inte i äktenskapet utan sex

    Har en underbar familj. Problemet är att min fru och jag närapå lever som kompisar. Efter många samtal och även parterapi så kommer vi fortfarande ingen stans. Vi har sex typ en gång i månaden, och det är dessutom typ samma varje gång, noll utveckling. Så här har många år sett ut.

    Har funderat ut och in, och kommit fram till att ett kk vid sidan av kan vara en lösning för att må bättre. Men om man är 40+ och är en helt vanlig man i mängden typ, hur 17 hittar man ett kk?

    Bör ju rimligen finnas tjejer i motsvarande sits, det hade ju vart optimalt!

    Är inte villig att ge upp livet med familjen och då framförallt barnen.

  • Svar på tråden Trivs inte i äktenskapet utan sex
  • Rudbeckius

    Oerhört intressant att läsa inlägg ovan. Det ser ju ut som ett samhällsproblem som skulle behöva ha debattinlägg i de stora tidningarna och rejäla undersökningsprogram på TV.

    Mängder av vuxna i Sverige (mest kvinnor) som säger att de minsann inte vill ha sex längre och att de informerat sina partners och att de då minsann får finna sig i det. Annars får de lämna. Vill man inte så vill man inte. Det är inget problem liksom.

    Vilken fantastisk attityd! Så klokt och kärleksfullt. Ska vi som bevarat vår lust och ömhet återgälda med nåt lika befängt i en kärleksrelation

    1) jag kommer att skaffa älskarinna, finn dig i det du!

    2) jag äter alla måltider med andra människor, finn dig i det du! Vill jag inte så vill jag inte...

    3) jag åker på semester med andra roligare vuxna, finn dig i det du!

    4) jag sover ihop med andra för att få ömhet, finn dig i det du!

    5) jag vägrar betala mer till hushållet, finn dug i det du! Vill man inte så vill man inte. Man får aldrig tvinga någon. Jag vill inte diskutera detta. Det är som det är..

  • Anonym (Pm)
    Rudbeckius skrev 2018-04-22 15:26:23 följande:

    Oerhört intressant att läsa inlägg ovan. Det ser ju ut som ett samhällsproblem som skulle behöva ha debattinlägg i de stora tidningarna och rejäla undersökningsprogram på TV.

    Mängder av vuxna i Sverige (mest kvinnor) som säger att de minsann inte vill ha sex längre och att de informerat sina partners och att de då minsann får finna sig i det. Annars får de lämna. Vill man inte så vill man inte. Det är inget problem liksom.

    Vilken fantastisk attityd! Så klokt och kärleksfullt. Ska vi som bevarat vår lust och ömhet återgälda med nåt lika befängt i en kärleksrelation

    1) jag kommer att skaffa älskarinna, finn dig i det du!

    2) jag äter alla måltider med andra människor, finn dig i det du! Vill jag inte så vill jag inte...

    3) jag åker på semester med andra roligare vuxna, finn dig i det du!

    4) jag sover ihop med andra för att få ömhet, finn dig i det du!

    5) jag vägrar betala mer till hushållet, finn dug i det du! Vill man inte så vill man inte. Man får aldrig tvinga någon. Jag vill inte diskutera detta. Det är som det är..


    Trivs man inte i sin relation står det alltid en fritt att lämna (utgår nu från att ens partner inte är våldsam och man stannar av rädsla för att bli skadad eller rentav mördad). Diskutera kan och bör man göra om allt som skaver i en relation, TS skriver ju att de redan pratat om det och gått i parterapi och inger har hjälpt. Grejen med detta med sex och lust är att det inte alltid finns en lösning. Ibland försvinner vara lusten, utan orsak. Vad ska den som upplever det göra då? Tvinga sig själv att ställa upp? Det är ju ingen bra lösning på något vis. Och vill man absolut inte öppna upp förhållandet, ptja, då vill man inte. Då kvarstår bara att leva med det eller lämna. Trist som fan, men vad ska man göra?

    Sen är alla dina exempel situationer där man aktivt gör något,det är en viss skillnad. Att vilja avstå måste alltid vägra tyngre, vad det än gäller. En kanske inte vill ha fler barn men den andra vill, inga fler barn väger tyngre. En vill inte flytta till en annan stad/annat land men den andra vill, att inte flytta väger tyngre. En vill inte åka berg- och dalbana men den andra vill, att inte åka väger tyngre. Varför? För den som vill kan alltid lämna och göra det på egen hand, men den som inte vill ska inte behöva tvinga sig göra något som den inte vill. Tycker naturligtvis att man fortfarande kan ta en diskussion, det gör man ju i en hälsosam relation, men i slutändan väger nej tyngre.
  • Anonym (Sexfri!)
    Rudbeckius skrev 2018-04-22 15:26:23 följande:

    Oerhört intressant att läsa inlägg ovan. Det ser ju ut som ett samhällsproblem som skulle behöva ha debattinlägg i de stora tidningarna och rejäla undersökningsprogram på TV.

    Mängder av vuxna i Sverige (mest kvinnor) som säger att de minsann inte vill ha sex längre och att de informerat sina partners och att de då minsann får finna sig i det. Annars får de lämna. Vill man inte så vill man inte. Det är inget problem liksom.

    Vilken fantastisk attityd! Så klokt och kärleksfullt. Ska vi som bevarat vår lust och ömhet återgälda med nåt lika befängt i en kärleksrelation

    1) jag kommer att skaffa älskarinna, finn dig i det du!

    2) jag äter alla måltider med andra människor, finn dig i det du! Vill jag inte så vill jag inte...

    3) jag åker på semester med andra roligare vuxna, finn dig i det du!

    4) jag sover ihop med andra för att få ömhet, finn dig i det du!

    5) jag vägrar betala mer till hushållet, finn dug i det du! Vill man inte så vill man inte. Man får aldrig tvinga någon. Jag vill inte diskutera detta. Det är som det är..



    Du behöver inte finna dig i något, som sagt finns det alltid en väg ut.
    Att ha sex mot sin vilja är inte ett alternativ för att rädda ett äktenskap/förhållande.

    Jag sover förresten inte med min partner heller. Han snarkar för mycket.

  • Anonym (Stå på dig!)
    Anonym (Pm) skrev 2018-04-22 15:53:15 följande:
    Trivs man inte i sin relation står det alltid en fritt att lämna (utgår nu från att ens partner inte är våldsam och man stannar av rädsla för att bli skadad eller rentav mördad). Diskutera kan och bör man göra om allt som skaver i en relation, TS skriver ju att de redan pratat om det och gått i parterapi och inger har hjälpt. Grejen med detta med sex och lust är att det inte alltid finns en lösning. Ibland försvinner vara lusten, utan orsak. Vad ska den som upplever det göra då? Tvinga sig själv att ställa upp? Det är ju ingen bra lösning på något vis. Och vill man absolut inte öppna upp förhållandet, ptja, då vill man inte. Då kvarstår bara att leva med det eller lämna. Trist som fan, men vad ska man göra?

    Sen är alla dina exempel situationer där man aktivt gör något,det är en viss skillnad. Att vilja avstå måste alltid vägra tyngre, vad det än gäller. En kanske inte vill ha fler barn men den andra vill, inga fler barn väger tyngre. En vill inte flytta till en annan stad/annat land men den andra vill, att inte flytta väger tyngre. En vill inte åka berg- och dalbana men den andra vill, att inte åka väger tyngre. Varför? För den som vill kan alltid lämna och göra det på egen hand, men den som inte vill ska inte behöva tvinga sig göra något som den inte vill. Tycker naturligtvis att man fortfarande kan ta en diskussion, det gör man ju i en hälsosam relation, men i slutändan väger nej tyngre.
    Bra skrivet. Håller med.
  • Anonym (Stå på dig!)
    Anonym (Sexfri!) skrev 2018-04-22 18:42:15 följande:

    Du behöver inte finna dig i något, som sagt finns det alltid en väg ut.
    Att ha sex mot sin vilja är inte ett alternativ för att rädda ett äktenskap/förhållande.

    Jag sover förresten inte med min partner heller. Han snarkar för mycket.
    Naturligtvis inte. Ingen har påstått detta. Ingen ska finna sig i att bli torterad heller, vilket ingen har påstått.

    Däremot är det fascinerande att helt vältra över sin oförmåga till lust på den stackars partnern och göra det enbart till hens problem.

    Okänsligt, elakt och inskränkt.
  • Anonym (Sexfri!)
    Anonym (Stå på dig!) skrev 2018-04-22 21:14:55 följande:
    Naturligtvis inte. Ingen har påstått detta. Ingen ska finna sig i att bli torterad heller, vilket ingen har påstått.

    Däremot är det fascinerande att helt vältra över sin oförmåga till lust på den stackars partnern och göra det enbart till hens problem.

    Okänsligt, elakt och inskränkt.
    Vadå "vältra över"?

    Den stackars partnern är väl en fri människa att göra nya val om de gamla inte är till belåtenhet?
  • Anonym (..)
    Anonym (Man 40+) skrev 2018-04-21 00:16:08 följande:

    Har en underbar familj. Problemet är att min fru och jag närapå lever som kompisar. Efter många samtal och även parterapi så kommer vi fortfarande ingen stans. Vi har sex typ en gång i månaden, och det är dessutom typ samma varje gång, noll utveckling. Så här har många år sett ut.

    Har funderat ut och in, och kommit fram till att ett kk vid sidan av kan vara en lösning för att må bättre. Men om man är 40+ och är en helt vanlig man i mängden typ, hur 17 hittar man ett kk?

    Bör ju rimligen finnas tjejer i motsvarande sits, det hade ju vart optimalt!

    Är inte villig att ge upp livet med familjen och då framförallt barnen.


    Hade enligt min man samma problem för ett år sedan (Fast vi hade sex typ 3 ggr i veckan.) 
    Men jag har förstått att han verkligen verkligen behöver det varje dag. Så nu är det typ som att borsta tänderna för mig. Han får sig en snabbis på kvällen och så är det bra. (Sen så blir det ju vissa andra dagar "långisar") Så nu är vi båda nöjda. 
  • Anonym (Ccc)
    Anonym (Sexfri!) skrev 2018-04-22 21:17:38 följande:
    Vadå "vältra över"?

    Den stackars partnern är väl en fri människa att göra nya val om de gamla inte är till belåtenhet?
    Läste du hela meningen?
    Det stod:
    Däremot är det fascinerande att helt vältra över sin oförmåga till lust på den stackars partnern och göra det enbart till hens problem.

    Man är väl två i en relation, och båda borde rimligtvis vara intresserad av att lösa problemet tillsammans tänker jag.

    Som jag ser det så finns ju bara två hållbara alternativ, att man tillåter partnern att ha sex med någon annan, eller skiljer sig.
  • molly50
    Anonym (Man 40+) skrev 2018-04-21 00:16:08 följande:

    Har en underbar familj. Problemet är att min fru och jag närapå lever som kompisar. Efter många samtal och även parterapi så kommer vi fortfarande ingen stans. Vi har sex typ en gång i månaden, och det är dessutom typ samma varje gång, noll utveckling. Så här har många år sett ut.

    Har funderat ut och in, och kommit fram till att ett kk vid sidan av kan vara en lösning för att må bättre. Men om man är 40+ och är en helt vanlig man i mängden typ, hur 17 hittar man ett kk?

    Bör ju rimligen finnas tjejer i motsvarande sits, det hade ju vart optimalt!

    Är inte villig att ge upp livet med familjen och då framförallt barnen.


    Har du funderat på om öppet förhållande skulle kunna vara ett alternativ för er?
    Jag förstår att det är frustrerande att få för lite sex.
    Men otrohet är ingen bra lösning.
    Om du inte vill lämna din familj eller inte ha dina barn varannan vecka så borde du tänka efter ordentligt innan du skaffar dig en kk.
    Kommer sanningen fram,vilket den tenderar att göra,så är risken stor att du förlorar det du har ändå.
    Är dte verkligen värt det?
    Och en kk-relation kan dessutom bli komplicerad om den ena parten får känslor för den andra.
    Så de val du har är väl egentligen att fråga din fru hur hon ställer sig till att ha ett öppet förhållande eller så lämnar du.
    Det är ärligast.
    Carpe Diem
  • Anonym (Man 40+)

    Som flera föreslår, öppet förhållande eller lämna. Öppet förhållande blev ju sågat och jag vill inte lämna. Så i stunden fortsätter jag att utsätta mig för denna plågsamma situation.

Svar på tråden Trivs inte i äktenskapet utan sex