Är jag lesbisk?
Alla andra verkar så säkra på sin sexualitet. Jag är inte säker. Hjälp mig att tänka.
Den första jag blev kär i var en tjej när jag var liten, vi hade "experimenterat" lite sexuellt men inget avancerat. Förutom henne så tittade jag bara på tjejer och tyckte att de var fina. Tyckte att killar var lite konstiga och "onödiga". Minns att jag tyckte att det var helt normalt för mig då, men att jag sen när jag berättade det för några jämnåriga fick höra att det var fel och jag ville ju inte vara fel.
Började då gilla killar istället, men jag gillade alltid killar med liksom feminina drag, de skulle vara korta, gärna ha långt hår, tystlåtna etc. Själv var jag väldigt opopulär så det blev inget med dessa killar. Jag experimenterade mer med en annan tjejkompis på hennes initiativ men hon var uppenbarligen hetero och det gick aldrig så långt, lite kyssar och petting på mig typ. Jag fick inte röra i henne så för hon tyckte att hon var tjock.
När jag kom in i tonåren så började jag tänka på mig själv som bisexuell. Jag blev kär i en tjej under den tiden och gillade en till (inte besvarat). Jag gillade inte direkt någon kille men sen började en äldre kille ge mig uppmärksamhet och det tyckte jag om. Jag kände mig inte som en "riktig tjej" eftersom jag var så opopulär och försökte på alla sätt vara det. Jag hade tighta kläder, kjolar, avskydde allt icke-feminint på mig själv och försökte på olika sätt vara som den första tjejen jag blivit kär i som barn, liksom ta över hennes utseende så gott det gick.
Denna äldre kille tyckte att jag var attraktiv och var den första som visade att jag var det och jag tänkte att detta kanske var min enda chans att någon gång ha sex så jag inledde en kk-relation med honom. Jag tyckte aldrig om att ha sex med honom. Jag tyckte att det var lite skrämmande och inte upphetsande även om jag njöt av att få uppmärksamhet. Det kändes lite "meningslöst" på något sätt. En gång slickade han mig och ville att jag skulle få orgasm men jag kände ingenting. Fick aldrig orgasm av sexet med honom heller. Ändå blev jag jätteledsen när han sen blev tillsammans med en med honom jämnårig tjej, kände mig ratad. Även fast jag inte hade några känslor för honom.
Något år efter det så träffade jag min pojkvän. Han var lång men smal i kroppen och vägde lika mkt som jag gjorde (och jag är en liten tjej!). Jag blev jättekär i honom och med honom fick jag orgasm... i början. Jag tyckte om att experimentera med rollekar och ville gärna att han skulle ha tjejkläder på sig tex klänningar och långt hår och jag tyckte om att jag var den av oss som var mer erfaren (han var oskuld när vi träffades). Han hade inte så mkt emot detta och sa att han varken kände sig som en kille eller en tjej. Sedan fick jag vestibulit efter bara några månaders relation och sexet blev svårt. Vi höll ihop som ett par mycket länge och är fortfarande ett par idag och jag älskar honom högt men sexet blev aldrig roligt och okomplicerat igen. Jag blev inte våt, jag hade låg sexlust, sex kändes fel, jag hade ont etc under hela vår relation. Han växte gradvis upp till en man, fick mer muskler, blev mer dominant i personlighet och självförtroende och gick dessutom upp i vikt en hel del (40 kg mer än när vi träffades). Vi har varit ihop i 20 år nu och fått ett barn. Det är svårt att beskriva vad jag tycker känns fel med sex med honom men jag tror att en av sakerna är att jag inte tycker om att känna mig liten. Jag vill liksom vara jämställd eller att man ska vara lika stora, att jag ska vara (nästan iaf) lika stark som honom. Just den här grejen som många tjejer gillar att killen är stor och stark och välutrustad och "tar" dem tycker jag bara känns obehaglig och skrämmande.
Under vår relation så har jag fått känslor för andra ett par gånger (vilket jag vet är helt förkastligt). Det har bara varit med andra män. Första var socialt lite awkward, mkt kort och helt oerfaren. Den andra likaså. Den tredje var större rent fysiskt men hade ändå en hel del feminina drag såsom kroppsbyggnad (gynekomasti vilket jag tände på), längre hår etc. Dock har det aldrig varat någon längre tid och alla har varit mkt yngre än vad jag själv är.
Jag och min pv försöker nu reda ut vår relation och vi fastnar på att detta har varit ett problem under hela vår relation och det verkar inte gå att göra det bättre. Jag börjar fundera på om jag kanske är lesbisk och att det är därför det inte funkar mellan oss med sexet. Något är i alla fall fel.
När jag fantiserar så fantiserar jag antingen om killars personligheter och en manskropp tänder mig inte alls oavsett hur den ser ut om den inte sitter på någon jag har känslor för. Kvinnokroppar tänder mig absolut men jag har svårare att få känslor för kvinnor. Är lite rädd för dem nästan. Har också ett stort behov av att själv bli sedd som en tjej och är alltid orolig över det och känner mig lite som en fejk-tjej på något sätt. Nästan som att jag vore transsexuell som ville vara tjej... fast jag ju är en tjej rent fysiskt.
Vad gäller porr så har jag alltid avskytt heteroporr, tycker inte det är attraktivt alls. Jag är däremot förtjust i porr mellan två killar men bara om de identifierar som hetero själva och det blir lite "tension" mellan dem på ett sånt sätt. De måste också vara lika stora. Jag gillar också att titta på när det bara är en tjej och kan tycka om när det är en kille om jag har känslor för honom, annars inte.
Ställ gärna frågor, hjälp mig reda ut detta. Min långa relation står och faller med det här. Min partner säger att vi kan reda ut det mesta men inte om jag är lesbisk och att det är därför vi har så mkt sexuella problem. Han vill också känna sig attraktiv och accepterad som han är och det förstår jag. Samtidigt älskar jag honom högt och vi har ett barn tillsammans som inte mår bra av förändringar så om det går att göra något för att rädda vår relation så vill jag det.
Jag har gått hos sexolog och vi har gått i parterapi och det har inte hjälpt.