Hoppar också in här i tråden :)
Grattis till alla som äntligen fått träffa sina små! <3
Jag har BF 28/5 med första barnet och letar efter alla tecken som går! Dock har det inte hänt något förutom att man känt en liten molande värk ibland samt stundvis lite tätare sammandragningar som även de gör lite ondare än tidigare men de har också snabbt försvunnit. Dagarna börjar gå saktare nu...
I natt kring 00 började jag känna lite mer smärtsamma sammandragningar, som kraftigare mensvärk, som sedan höll i sig med jämna mellanrum fram till kl 06:00 för att sedan avta. Har sedan under dagen haft någon liknande värk men inte regelbundet. För ca 3 timmar sen kom det blod på pappret då jag var och kissade och torkade mig, mer rött än rosa, men har efter det bara kommit lite lite lite brunt på pappret resterande gånger man sprungit på toa. Ingen slemprop har man sett skymten av. Nu ligger man i soffan och hoppas att värkarna kan dra igång igen, och rejält :)
Den är iaf lite närmre! :) Får hoppas det drar igång snarast! Så less på att gå runt och vänta....
Vår fina tjej kom till världen i torsdags 24/5 kl 23/05, sån lycka!
Började att känna av smärtsamma och oregelbundna värkar natten till måndagen. På tisdagen hade jag ett besök hos barnmorskan kl 13:30. Jag var tveksam om jag skulle åka dit eller direkt till förlossningen för kontroll då värkarna kom ca var femte minut och var smärtsamma. Barnmorskan kände efter och jag var ej öppen, livmodertappen låg fortfarande bakåt. Efter kontrollen började värkarna göra ont på en helt annan nivå och till slut klarade jag inte av att vara hemma längre. Vi åkte till förlossningen kring 17-tiden och de visade det sig att jag var öppen 4 cm. Jag fick stanna kvar på patienthotellet med en sovdos. Sovdosen (tar bort smärta, men är ej sövande) varade endast ca 3-4 timmar så på natten vaknade jag av att värkarna kom tillbaka, lika smärtsamma som tidigare (kunde knappt stå eller gå). Min sambo fick rulla mig i rullstol över till förlossningen på nytt för en ny kontroll, fortfarande bara 4 cm öppen. Onsdagen spenderades med att försöka genomlida minutrarna och vänta på att jag skulle öppna mig mer så jag kunde få smärtlindring och att processen skulle gå framåt. Vi försökte ta en promenad, men det gick inge vidare då smärtorna var så fruktansvärda. Nya kontroller och det visade inget nytt till min besvikelse, fortfarande bara 4 cm. Jag testade sterila kvaddlar som smärtstillande då jag ej fick något annat än Ipren och alvedon (rekommenderas INTE), det är det värsta jag varit med om och var tvungen att skrika åt dom att sluta. När kl blev 21 fick jag en ny sovdos och sambon fick rulla mig över till parienthotellet för ytterligare en natt där. Vaknade kl 02 av värkarna och upptäckte även här att slemproppen gått. Vi rullade över till förlossningen på nytt då värkarna som sagt var så smärtsamma att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ny kontroll, fortfarande 4 cm, jag bröt ihop och visste ej hur jag skulle klara av det här. Jag fick en ny sovdos kl 09 för att lindra smärtan och få kroppen att vila - tillbaka till patienthotellet.
Vi var sedan tillbaka till förlossningen kring 11 för att få order om att fortsätta vila - tillbaka till parienthotellet. Tillbaka på förlossningen kring 14. Ny kontroll, 5 cm!!!! Aldrig varit så lycklig i hela mitt liv! Nu kunde förlossningsarbetet börja! Här var kl ca 15:00.
De tog hål på hinnorna så att vattnet gick. Jag fortsatta öppna mig och då jag var öppen 7 cm bad jag om att få EDA (rekommenderas STARKT!). Epiduralen tog bort all smärta även sidosmärtor som uppstått av konstanta värkar i ca 70 timmar och det kändes som att jag var i himlen!
Vår lilla stjärna föddes kl 23:05 efter endast ca 20 min krystarbete. Barnmorskorna var imponerade över mitt jobb och kunde ej tro att det var mitt första barn och min första förlossning.
Det var så skönt att själva utdrivningsfasen gick så snabbt och bra! Då själva latensfasen var ett rent helvete då det var så smärtsamt och drog ut så enormt på tiden, bebisen trivdes allt för bra inne i magen tydligen och var väldigt envis med att komma ut :)
Men såklart är all smärta värd att genomstå då det kommer ut något så fantastiskt! Nu har vi hunnit bekanta oss med vår lilla Leah i 6 dagar, och hon är helt perfekt <3