Bo 2 vuxna, 3 barn i en 3a, funkar det?

Det går bra under förutsättning att lägenheten är bra planerad och att ni är öppen för att tänka annorlunda vad gäller nyttjande av rummen.

Loftsäng funkar utmärkt för vuxna också och kan ge möjlighet till lite privat sfär.

En hall kan funka att ha skrivhörna i tex.

Rum kan delas av så man får varsin egen sida.

Vardagsrum kan bli ett jättestort sovrum för flera och ett annat rum kan bli tv-rum

Köket kan användas till flera funktioner.

Osv osv...

Jag tänker att det är lite varningsflagga över inställningen att stora barnet kan åka till sin pappa om han vill ha lugn och ro. Den sortens svängdörrsumgänge leder lätt till att barnet slutar komma. Kan ni mellanlanda i en fyra om trean känns trång?

Vilken charmig stil...Mig gör det inget att han spenderar mer tid med pappan ;)

Är du mamman till denna 10åring?

Kan inte ni vuxna flytta ut i vardagsrummet? På så sätt kan 10åringen få eget rum och de två små kan dela rum. Då skulle det nog inte vara något problem att bo kvar i trean tills ni kan köpa hus och allas behov blev tillgodosedda.

Vad säger din sambo förresten när du uttrycker att hennes barn sedan tidigare gärna kan vara mindre tid hos er?

Vi bor 2 vuxna, en 8 årig tjej, en 6 årig pojk och en ettårig flicka på 74 kvadrat.

De två största fick till en början det" stora" sovrummet men när lillan kom insåg vi att vi inte skulle få plats med dubbelsäng och skrivbord och spjälsäng i lilla sovrummet. Vi fick ju redan hoppa upp i sängen för att lägga oss.

Vi inhandlade därför en kura säng till barnen så dom får husera därinne. Det är litet men ser inget alternativ. Läxor o pyssel får göras vid köksbordet. Bokhyllor som förvaring har dom plats för och en liten yta att leka på men inte mycket mer.

Vi spenderar mycket tid i vardagsrum o kök som har öppen planlösning.

Det som krävs är dammsugningen och dammning ofta o att försöka hålla ordning efter sig så gott det går. DÅ känns den begränsade ytan mer hanterbar.

Var för ett tag sedan inne på stt skaffa bäddsoffa för oss vuxna men gubben har lite dålig rygg.

Vi sätter vårt hopp till att vi hittar en fyra snart så tjejerna kan dela.

Att köpa finns ännu ej på kartan på ett tag.

Det lider ingen nöd på oss mest mår jag dåligt över att inte kunna ge barnen fina rum men tror inte de skulle vara lyckligare av det faktiskt.

Det måste finnas många som har det såhär. Det byggs ju inte multum hyresrätter i storlek 4 r o k. Jag har inga föräldrar eller släktingar som jag ärvt eller kunnat låna pengar av, bara en helt vanlig inkomst, likaså mannen. Hyran är på 11000 i månaden med el o parkering inräknad. Vi har en bil som kostar. Vi kan spara järnet i 4 år o ha en handpenning men när man är uppväxt i hyresrätt känns det inte panikartar att köpa. Ganska skönt att någon annan får oroa sig för större underhåll också och att bara kunna flytta när något dyker upp.

Det enda som är surt är att man aldrig får igen pengarna när man bor i hyresrätt på så vis man får när man investerar i sitt boende.

Vi tar det som det kommer. Vi kommer ju inte bo i denna trea resten av livet.

Tro mig jag trivs inte med den begränsade ytan, tror att vår hemma miljö hade blivit mycket lugnare med större yta men just nu är ungarna i en sådan ålder och så täta att konflikter lär ju uppstå ändå. Dock hade det hade vart gött o kunna skicka in dom på varsitt rum för nedvarvning ibland.

Problemet för oss är inte att det är en trea egentligen utan att ungarnas med är så litet, det hade passar bättre i en mindre två. Definitivt byggt med en familj på ett barn i åtanke.

Som du säger, det var inte länge sedan man bodde fyra ungar och mamma o pappa i en etta men min gräns går så som vi bor nu.

Så, du försöker helt enkelt att knuffa ut pojken lite obemärkt genom att driva på att skaffa fler ungar men inte ha rum för dem alla?

Då får vi hoppas att din sambo inte är så dum att hon skaffar fler barn med dig förrän hon har plats för alla sin barn i sitt hem.

"Bonus"pappa?

Jag fattar inte nu.

Vill ni inte ha 10åringen där alls eller?

Blir lite eller ganska mycket illamående av den inställningen till ett barn.

Att 10-åringen har eget rum hos pappan kompenserar på intet sätt att det är utan plats hos er.

Men hon skiter i om han kommer eller inte och tänker skaffa fler ungar utan att bry sig om ifall den äldsta inte kan vara hos er mer eller inte? Jamen, då är det väl bara för er att köra på!

Ett tips för att snabba på processen är ju att redan nu flytta till minde så är ni av med grabben på ett kick. Han kan ju komma några timmar på en fika om han nu envisas med att vilja ha kontakt med mamma och syskon.

Är du medveten om att den där usla morsan kommer att göra likadant mot era gemensamma den dag ni splittar på er, och var skall de bo då, om du träffar på en tant som resonerar som resonerar som du angående partnerns bagage?

Fint att pojken verkar ha en pappa som är normalbegåvad eftersom han uppmuntras att ändå ha kontakt med sin mamma och era barn.

Nu är ju alla olika, men iom att vi alla har varit barn någon gång i tiden så kan man sätta sig in i känslan det här kan ge ett barn. Min spontana tanke är att om en 10-åring blir tvingad in i ett rum med små barn med inställningen "du har ett eget rum hos din pappa, gå dit om du inte trivs här" så kommer han så småningom att dra, kanske inte främst pga rumsfördelningen, utan pga attityden gentemot honom.

Ni behöver en större bostad, mamman kan lära sig att hålla i pengarna, men om du går omkring med tankar om att "det kommer aldrig gå för hon slösar massa pengar" så lär det ju aldrig komma så långt. Prata med henne! Gör upp en budget, hon borde kunna lära sig att spara.