Liknar en jag känner.
Han är i skolåldern nu. Började komma ikapp vid 6. En hel del oro, olika saker i olika åldrar. Vissa tecken på autismspektrum men ändå lätt att få kontakt med (fast mest på hans villkor i dialog). Man vet inte riktigt vad det är (ej utredd pga föräldrar inte överens) men det verkar som om det mesta ger sig nu. Han har dock lite svårt att tona in andra och är lite omogen. Men inget alarmerande längre.
Det jag menade var egentligen att även om du skulle uppleva bakslag framöver så kan allt vända till det bättre när som helst. Det är ju jättebra att han gillar gos och ögonkontakt! Och det låter inte som skäl till oro än. Samtidigt kan det senare bli sånt som oroar mer, och då vill jag bara säga att i så fall kan det även växa bort, i vart fall till absolut största delen.
Om det skulle vara i riskzonen för " något" eller om magkänslan säger "var försiktig", så fundera på att vänta lite längre med förskola och att kanske välja en bra dagmamma. En del barn har bara lite kämpigt med att bearbeta intryck och behöver extra mycket vuxentid och närhet och trygghet fram till 2-3 år, och kanske är det extra känsligt med konflikter med andra barn eller "infektioner och utveckling" . Det vet man kanske inte alltid när de börjar i förskolan, men man kanske upptäcker senare att man har ett känsligt barn för att utvecklingen bromsar in ett tag när den borde ta fart.