Nu var det ett år sen.. men jag kan inte komma över den sorgen.. han kunde inte vara med på förlossningen eller tiden på BB. Och när vi kom hem så fick vi ingen fin egen tid tillsammans för stora sonen var där och mannen blev väldigt arg över något som jag inte vill gå in på nu.
Någon mer där mannen inte var med vid förlossningen, och eller vid första tiden med bebis?
Sonens pappa var med på förlossningen, sen jobbade han igen, och lämnade mig hemma med sin femårige son dessutom. Och ja, han var väldigt arg på mig. Han är ett ex.
Varför kunde han inte vara med vid förlossningen och på bb? Hoppas det är en bra anledning, vad kan vara viktigare än sitt barns födelse? Det låter som om han är ett riktigt stolpskott...
Min man missade en av förlossningarna. Det gick fort, jag åkte in i förväg medan han väntade in barnvakten. Han kom in 45 minuter efter mig och hade missat allt. Det var däremot något han var väldigt ledsen över.
Nu var det ett år sen.. men jag kan inte komma över den sorgen.. han kunde inte vara med på förlossningen eller tiden på BB. Och när vi kom hem så fick vi ingen fin egen tid tillsammans för stora sonen var där och mannen blev väldigt arg över något som jag inte vill gå in på nu.
Någon mer där mannen inte var med vid förlossningen, och eller vid första tiden med bebis?
Men är det sorgen att han inte var där eller ilskan över att han prioriterade fel som du inte kan komma över ?
Jag kan förstå det senare och det är nog lättare att göra något åt. Då behöver du bli arg och han be om ursäkt.
Var det omständigheter ni inte kunde råda över som gjorde att han missade tillfället så har jag svårare att förstå men du behöver nog prata om det. Om det inte har gått över av sig självt på den här tiden så är det dags att ta tag i det.
Altså, som man hade jag självklart velat vara med på BB och tiden efter. Men hade verkligen dragit mig för att vara med på själva förlossningen, vad jag hört ska det knappast vara en vacker syn, hade min tjej verkligen krävt att jag var med, så hade jag det, men så hade jag antagligen blundat och försökt stänga ute alla ljud och lukter.
Altså, som man hade jag självklart velat vara med på BB och tiden efter. Men hade verkligen dragit mig för att vara med på själva förlossningen, vad jag hört ska det knappast vara en vacker syn, hade min tjej verkligen krävt att jag var med, så hade jag det, men så hade jag antagligen blundat och försökt stänga ute alla ljud och lukter.
Altså, som man hade jag självklart velat vara med på BB och tiden efter. Men hade verkligen dragit mig för att vara med på själva förlossningen, vad jag hört ska det knappast vara en vacker syn, hade min tjej verkligen krävt att jag var med, så hade jag det, men så hade jag antagligen blundat och försökt stänga ute alla ljud och lukter.
Min man var inte med då andra barnet föddes. Han var tvungen att åka med med äldre barnet då farmor och farfar inte hann komma. Bebisen föddes innan han och dottern ens hann komma hem igen. Så det gick snabbt.
Det är inget jag funderar över, utan det är vad det är. Vad skall man göra åt det?
Gissar att det är något annat som ligger bakom här och inte en missad förlossning egentligen.