Steffqw

Äldre 28 Jun 22:40

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Anonym (99) skrev 2018-06-28 11:06:36 följande:

Fast varför?

Varför inte bara hämta nycklarna?

Nu blir det ju som en förhoppning, du vill ha en reaktion från honom att han ska ändra sig, tänka vad han missat?

Kommer bara bli ytterligare en besvikelse när reaktionen uteblir.

Ja jag vill ha en reaktion från honom och han ska tänka vad han har missat. Men jag vill inte ha honom tillbaka.

Jag vill att han ska se mig som en stark person, jag vill visa mig stark inför honom och jag vill påpeka att han hade kunnat fråga hur jag mådde någon gång under de där 5 veckorna som jag gick och väntade, med tanke på de två åren vi har haft tillsammans.

Notera att jag enbart vill påpeka, typ säga till honom lite att han har betett sig på ett taskigt sätt och jag tycker inte att en person gör så, inte i mina ögon i alla fall.

Spelar ingen roll om han har tappat känslor eller inte bryr sig. Det handlar om medmänsklighet, visa att man har något vett i kroppen som han verkar sakna. Med tanke på att han sa till mig att han skulle fundera på sina känslor och hade tänkt på mig varje dag och sedan helt jävla tyst.

Så ja, jag vill påpeka det för honom att han har betett sig på fel sätt(detta är vad jag tycker och ni andra kan tycka att jag överdriver men jag tycker inte det för det är enbart JAG som vet vad för relation vi har haft och JAG vet hur han är som person).

Sen att jag vill visa mig stark, ja det är väl för att jag vill visa vad han går miste om och att jag faktiskt är en jävla stark person som klarar mig på helt egen hand utan honom!

Jag ska resa till Dublin i slutet av sommaren för att hjälpa till på ett dogpound och det vill jag säga till han!!!

Steffqw

Äldre 29 Jun 21:47

#529

molly50 skrev 2018-06-29 12:04:15 följande:

Hur har det gått? Har ni träffats och nytt nycklar och pratade ni något då?

Bra att du ska resa bort i sommar. Då får du kanske annat att tänka på ett tag.
Ska du resa ensam eller med en vän?

Vi har inte träffats och bytt några nycklar. Jag vet att jag måste ta tag i det. Blir ju inte bättre om jag skjuter på det som jag gjorde. Blir ju bara värre. Lika bra att få det gjort som ni andra säger. Jag kommer aldrig bli "redo".

Så ska skriva till honom att vi ska mötas någon dag nästa vecka efter jobbet. Sen byta nycklarna, jag säger mitt, vill få ut vissa saker mothonom och jag tror det kommer kännas bättre och lite som en lättnad när jag fått säga mitt, i alla fall vad jag hoppas.

Jag sak resa ensam till ett Rescuecare för hundar. Hemlösa hundar i Dublin som ingen vill ha. Dom ska jag åka och ta hand om i en hel vecka. Detta är en resa jag kommer göra själva. Jag kommer bo hos en familj.

Steffqw

Äldre 29 Jun 21:51

#530

Jag har mått dåligt hela veckan. Typ gråtit varje dag. Men idag vet jag inte vad som hände. Jag fick en panikattack. Jag bröt verkligen ihop. Mådde så jävla dåligt. Jag har inte fått en panikattack på mer än en vecka i alla fall. SÅ detta var extremt tufft....

Nu känns det lite bättre. Men oj vad det värker i mitt hjärta. Och jävlar vad nedstämd jag känner mig. Jag vet inte om jag har gått in i någon form av depression eller om det är att jag bara är allmänt nedstämd.

Jag känner ingen glädje för något. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Jag tycker inte om mitt jobb. Jag jämför mig med alla mina nära och kära. Se mig själv som sämst och ful.

Jag är i en otrolig svacka just nu. Jag är på botten och det känns som jag aldrig kommer kunna resa mig upp...

Snälla någon hjälp mig hur man ska göra för att känna sig något bättre... :( :( :(

Steffqw

Äldre 30 Jun 10:23

#533

Anonym (lök) skrev 2018-06-30 10:07:54 följande:

Nej, jag håller inte med dig - du tycker att det känns överdrivet, men inte jag. För mig var det värsta uppbrottet någonsin just från ett kortare förhållande. Jag har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv. Och det hade inget med "första kärleken" att göra då det inte var min första kärlek, jag var bara kär, helt enkelt.

Tror inte heller det spelar någon roll om det är första förhållandet eller om man är mer eller mindre kär! Det kan göra lika ont! Det handlar mer om vad man har haft för relation med sin partner och hur man själv är som person.

Alla reagerar olika och alla är olika starka/svaga.

Steffqw

Äldre 30 Jun 10:28

#534

Anonym (G) skrev 2018-06-30 09:30:23 följande:

Tyvärr kan det vara så det går framåt. Plötsligt bara något händer. Ibland blir det bakslag, men ibland slungas man framåt också. En dag kommer du vakna och tankarna handla om helt vanliga saker såsom vad du vill ha till frukost.

Jag var länge så otroligt arg, ledsen och besviken på mitt ex. Jag ville ha honom tillbaka, kunde inte acceptera situationen och jag ville ha upprättelse, inte låta honom komma så lindrigt undan. Men jag insåg efter ett tag hur mycket makt jag gav honom över mitt liv - utan att han eller jag ville det. Jag lade all min energi på att vara ledsen och arg på honom istället för att ta hand om mig. Livet är kort. När känslorna har stormat runt inombords ett tag måste man själv ta ansvar för sin situation och tvinga sig själv att gå vidare. Så jag försökte skifta fokus till mig själv istället. Vad vill jag? Varför mår jag egentligen som jag gör? Hur vill jag må? Vad brukar jag ha i mitt liv när jag mår bra? Vilka drömmar har jag? Var vill jag vara om ett år? Vad är positivt i mitt liv?

Man kan fundera på drömresor som du kanske inte kommer ha råd med på länge, men som ändå ger lite nyfikenhet på livet igen med fullt fokus på dina drömmar och behov. Man kan fundera över hur drömmannen egentligen ska vara, vilket ofta blir en lista utifrån egenskaper hos exet som man vill undvika i nästa partner. Man kan se tillbaka på sitt liv när man var riktigt lycklig och försöka återskapa några delar som inte handlade om förhållandet. Man kan ta hand om sig själv rent fysiskt för att på den vägen må lite bättre mentalt, tex äta något gott, pyssla med manikyr, färga håret, ansiktsmask. Man kan fokusera på det positiva i livet som man har skjutit åt sidan.

Det finns mycket du kan göra!

Jag vet att jag måste börja blicka framåt och inte se bakåt. I alla fall se vart jag är här och nu. För det funkar inte längre. Jag mår psykiskt dåligt. Men jag är inte tillräckligt psykiskt stark.

Jag är inte stark nog att stänga av mina tankar och känslor för exet. Inte ännu i alla fall. Varje dag som går finns han i mina tankar. Men det måste få ett slut! Han ska inte få ta mer plats i mitt liv längre. Det är ett avslutat kapitel.

För ärligt talat, jag orkar inte mer. Jag orkar inte längre vara ledsen över en enda person. En enda person får mig att bli nedstämd, får mig att tänka de värsta tänkbara tankarna om mig själv. Det är inte okej, det är verkligen inte det.

Jag ska försöka blicka framåt, tänka att det är ett avslutat kapitel, även hur svårt det än är ska jag verkligen försöka.

Mitt välmående måste komma främst. Han mår säkert jätte bra just nu medan jag sitter här och mår sämst. Är det okej att det är så? Nej det tycker jag verkligen inte...

Steffqw

Äldre 30 Jun 11:46

#536

Anonym (99) skrev 2018-06-30 10:43:19 följande:

Man saknar alltid en person enormt mycket mer när man vet att det är kört.

Tror inte du var så här besatt av honom när ni var tillsammans. Du skrev ju själv att ni sågs 1-2 ggr i veckan, båda ville försöka träffas mer men ingen tog initiativet till det.

Fundera lite över det, hur det kom sig. Du hade chansen men tog den inte.

Menar inte att strö salt i såren, men ibland behöver man se sin egen roll i relationen också. Du verkar ju ha haft många saker som var viktigare än att umgås med honom medans nu känns ingenting viktigt.

Låter som att du nästan förstorat upp er relation till något som egentligen inte var så stort?

För någonting var det ju som gjorde att ingen av er ansträngde er för att ses oftare.

Jag tror som du skriver att först när man blivit av med personen det är då man inser att man saknar personen som mest.

Vi tog nog varandra lite för givet tror jag i vår relation, i alla falla i slutet. Vi sa till varandra vi borde försöka ses oftare, men ingen tog riktigt tag i det. Ibland sa jag ska vi ses i veckan också och ibland var det han som sa det.

Så ibland skedde en förändring. Men som sagt jag tror vi tog varandra lite för givet, att vi alltid fanns där för varandra på helgerna och att skriva med varandra och i veckorna kunde vi köra våra race.

Jag hade väl inte behovet av att ses flera gånger i veckan och antar han inte hade det heller? För mig räckte det ibland att bara skriva med honom, men klart som fan att jag saknade honom och det sa vi båda till varandra också!!!

Sen var det här mitt första förhållande så jag vet/visste inte hur man varken beter sig, är eller vad man gör i en relation. Så för mig blev det som normalt att träffas varje helg och en gång i veckan. Fullt normalt i mina ögon och han verkade ju också tycka det?

Men ännu en gång tog vi varandra gör givet tror jag. Det blev liksom som en självklarhet att vi skulle ses varje helg och en självklarhet att vi skulle ses en dag i veckan. Vår relation blev lite som rutin på slutet. Vi gjorde samma saker på helgerna.

Men ja....man hade självklart kunna bygga på detta i mina ögon, kämpa med en förändring. Men han ville inte och jag kan aldrig tvinga honom till något han inte vill.

När det tog slut mellan oss tjatade jag aldrig på honom eller försökte tvinga honom att det ska bli vi igen(förutom då precis när han sa det). Jag trackade honom aldrig med sms eller att ringa konstant. För innerst inne visste jag att det inte skulle ge något och jag vill aldrig bli den personen som försöker tvinga något.

Han ville inte mer och det accepterade jag. Vi slutade kommunicera och jag blev skit ledsen. Jag har försökt att komma vidare och acceptera att det är slut.

Men huvudsaken för mig är att jag inte har försökt tjata på honom eller pressat honom. Jag har accepterat att han inte ville mer. Nu handlar det mer om att jag måste acceptera för mig själv att det är slut och aldrig kommer bli vi två igen.

Steffqw

Äldre 30 Jun 15:14

#540

molly50 skrev 2018-06-30 11:49:51 följande:

Ja,det är nog bättre att bara få det gjort,så kan du gå vidare sen.

Ok. Men då får du ju lite annat att tänka på då.
Och hundar brukar ju vara en bra tröst.

Ja jag älskar hundar och har alltid gjort det! Har varit dagmatte och volontär förut. Men detta är något nytt! Jag har aldrig rest ensam och aldrig bott hos några jag aldrig träffat. Så det kommer bli en upplevelse!

Men jag känner att jag verkligen vill komma bort och förhoppningsvis hjälper denna resa mig till att bli starkare och tänka på honom mindre.

Jag vill bara vakna upp en dag och känna mig lätt och fri. Känna att han inte finns i mina tankar och suger åt all min energi. För detta börjar bli tröttsamt. Han ska inte ta makten över mitt liv, jag måste få en kontroll på mina tankar och känslor.

Men hur får man det och hur gör man? Hur slutar man tänka på en person mindre som man en gång i tiden har älskat och fortfarande älskar?

Steffqw

Äldre 30 Jun 15:21

#541

Anonym (99) skrev 2018-06-30 12:10:17 följande:

Ja eller så var ?felet? i er relation att ni båda ville att den andra skulle vara mer drivande och ta tag i det hela. Dvs ni var båda passiva och tig varandra för givet. Och då hände inte så mycket vilket ledde till att han slutligen valde att lämna. En klassiker. Den som blir lämnad vaknar upp när det redan är flr sent, när den andra redan funderat klart och tröttnat.

Vem vet, ingen ide att fundera över hans val. Men du kan fundera över dina.

Kanske skulle du funka bättre med någon som är mer spontan, mer framåt, mer drivande?

Kanske ska du inte alls fokusera på killar alls, utan försöka ägna dig åt intressen, vänner och annat du tycker är kul.

Kärleken kommer när den kommer!

Tycker f ö att det låter skitspännande att du ska iväg till ett hundrescue! Du är ung och världen ligger öppen, möjligheterna är oändliga! Du kommer träffa nya människor, se nya saker, uppleva nya grejer! Ta vara på det, var öppen och nyfiken och du kommer dra till dig likasinnade. Många skulle aldrig våga åka, eller inte ens ha möjligheten. Men du kan!

Hoppas sommaren kommer lysa på dig och ge dig ny energi och en vilja att gå vidare och se möjligheter och att livet inte stannar bara flr att en relation tar slut.

Tro på dig själv och att du kommer möta många människor i livet som kommer faschinerar och intressera dig på olika vis!

Jag har lagt så mycket tid och energi till att fundera på varför han gjorde si och varför han gjorde så. Varför ville han inte kämpa? Hur kunde han bara ge upp? Är det fel på mig? Vad gjorde jag för fel? Vad gör han nu? Vad tänker han nu på? Har han någon ny? Tänker han någonsin på mig? Vad har han gjort med min nyckel och mina kläder? Varför frågar han inte hur jag mår?

Allt min vakna tid har gått åt att tänka på HAN. Jag är idag energilös. Jag har gått ner i vikt, jag är matt och orkar inte saker som jag orkade så mycket förr. Min kollega undrade om jag slutat med klättringen. Mitt svar blev: Ja jag har gett upp det ett tag.

Jag orkar inte fundera på allt längre. Men jag orkar att sakna. Jag vill sakna honom mindre. Men jag borde ju sakna honom mindre ju längre tiden går tills vi varken ses eller hörs, eller hur??

Jag kommer inte ägna mig åt killar alls på ett tag. Har ingen lust eller sug till att varken dejta eller träffa någon. Känner att jag behöver tid till mig själv, vad jag vill med mitt liv, bli stark som egen individ. Och framförallt kunna klara av att vara ensam utan att bli ledsen!!!

Ja det ska bli skitspännande att åka till Dublin hundrescue! Det kommer bli ett äventyr. Min första resa på helt egen hand i ett främmande land. Jag är nervös! Men tror bara det kommer bli nyttigt för mig.

Förhoppningsvis när jag kommer tillbaka till Sverige är exet bara ett minne blott!!!!

Steffqw

Äldre 1 Jul 13:52

#544

molly50 skrev 2018-06-30 16:47:09 följande:

Jag förstår det. Jag älskar själv hundar och skulle också vilja åka på en sådan resa. Men har aldrig kommit mig för.
Och nu börjar jag nog bli för gammal. ;)
Men det är väl också ett tecken på att du faktiskt börjar komma vidare. Att du vill komma bort ett tag.

Det kommer att ta ett tag. Men tids nog så bleknar sorgen och då kommer du okså att tänka på honom mindre.
Att åka på den här resan är ett bra steg på vägen,tror jag.

Idag gör det ont i precis hela kroppen! Jag saknar han så otroligt mycket. Känner mig så jävla ensam! Vill bara ringa honom, fråga honom varför han inte känner något för mig längre :(

Varför ska det göra så jävla ont??!!!

Steffqw

Äldre 1 Jul 13:53

#545

Anonym (99) skrev 2018-06-30 16:01:55 följande:

Ja jag har också vridit och vänt på allt sådär, precis som du. Till slut orkar man inte mer. Eller rättare sagt, det blir tröttsamt, ointressant och tjatigt och inga svar får man heller. Man bara undrar och gissar liksom.

Förut var jag en sån som ville veta varför varför varför, nu inser jag att anledningen inte spelar så stor roll, svaren gör mig inte gladare heller, vill inte ens ha dem, det är ju likt förbannat slut.

Acceptans som sagt...

Tror inte man kan övertala någon tillbaks ens om man hade haft chansen, vill inte personen försöka lösa problem i relationen utan bara lämnar, ja då så är det så. Känslor kan dö utan att man riktigt vet varför, då vill man inte stanna och kämpa. Tvärt om, man vill bara lämna och gå vidare.

Vad kan man göra annat än acceptera att man ville olika, och att det inte blev som man tänkt sig. Det tror jag man mår bäst av. Inse att livet innehåller sorg och smärta också, och att det är en naturlig del av livet.

Sakna kan man göra, men också tänka att hade relationen varit perfekt hade den inte tagit slut.

Ja resan tror jag kommer vara skitbra för dig, du kommer få annat att tänka på, roliga spännande och nya saker! Du kommer växa av att resa ensam och göra något du är genuint intresserad av, och är engagerad i. En viktig insats!

Det finns så himla många spännande och intressanta människor och djur där ute som kan berika ens liv!

Jag sitter ju och vrider och vänder än. Jag vill så gärna prata med honom. Ha på det klara varför han lämnade mig. Varför han inte ville mer. Varför han inte ville kämpa. Varför han slutade bry sig om mig.

Det gör så ont just nu...

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL