Steffqw

Äldre 10 Jun 19:34

843 svar

Han älskar mig inte längre.....

Men snälla låt mig få älta, gråta, vara arg på honom och tjata om jag ska kontakta honom. Det har endast gått 4 veckor sedan ha gjorde slut med mig och 3 veckor sedan vi senast hördes av.

Jätte bra att ni ger mig tips och sådant.

Men jag måste få vara ledsen och få skriva av mig här. Jag mår väldigt dåligt just nu som man gör efter att ens kille gjort slut som man fortfarande älskar.

Vissa stunder känns det okej medan andra känns allt för jävligt. Som just nu. Fick en gråtattack. Men det hör väl till när man har gjort slut.

För nu vet jag hur det känns att få sitt hjärta krossat. Bokstavligt talat känns det som någon har dragit ut det och stampat på det!

Och för mig fungerar det är skriva av mig här precis vad jag känner och tycker! Och det fungerar för mig att få alla tips och tankar från er!

Jag tar till mig att jag inte borde kontakta honom. Jag gör verkligen det! Men när man fortfarande är kär och killen har sagt att han ska fundera på sina känslor då är det väl ganska självklart att mina tankar slår om att det finns en gnutta hopp att han har ändrat sig.

För kärleken gör en så jävla blind! Jag tänker inte på vad som är bäst för mig just nu. Jag tänker bara att jag vill ha honom tillbaka i mina armar!

Ena stunden formulerar jag ett sms där jag skriver att jag fortfarande har känslor för honom. Medan andra stunden formulerar jag smset där jag enbart säger att jag vill ha mina nycklar.

Så ännu en gång kärlek och känslor kan verkligen göra en människa knäpp och få en att göra knäppa saker. Men jag försöker hålla mig stabil och inte skicka iväg något förhastat sms där jag kommer ångra vad jag skrev.

Steffqw

Äldre 11 Jun 13:04

#415

molly50 skrev 2018-06-11 10:03:25 följande:

Du har självklart rätt till dina känslor. Ingen har påstått något annat.

Vad du ska känna kan och ska ingen tala om för dig.

Och du gör rätt som använder denna tråd som en slags ventilation för dina känslor.

Vi är många här i tråden som gått igenom samma sak som du och vet hur det är.

Det är därför vi försöker ge dig de råd vi kan komma på för att du lättare ska kunna komma vidare.

Vi förstår också att det är svårt för dig att veta vilket ben du ska stå på och var han står när han ger dig dubbla signaler.

Men,som någon skrev,om han hade haft samma känslor för dig som du har för honom så hade han inte gjort slut.

Försök att tänka så även om det känns hårt.

Det är jättebra att du tar till dig av det vi skriver.

Försök att låta bli att kontakta honom annat än för att ni ska ha tillbaka era nycklar.

Tar du kontakt med honom för att få ett svar så lär du bara må ännu sämre.

Kram på dig!

Har bett syrran skicka ett mess ang nycklarna. Jag orkar och pallar verkligen inte! Jag skulle inte orka se honom bara skriva OK och sen inte bry sig.

Då låter jag det hellre vara och försöker gå vidare utan kontakt. Sen får vi hoppas att mina förhoppningar minskar för varje dag.

Tror ni dom gör det??

Steffqw

Äldre 11 Jun 18:44

#418

Skuggan1 skrev 2018-06-11 17:19:03 följande:

Hade jag inte varit övertygad om att det går över så hade själv inte orkat. För vissa tar det oerhört lång tid att komma över en kärlek och för andra betydligt snabbare.

Men oavsett så (det måste) går det över men blir antagligen en seg process.

Tycker du gjorde ett smart val när du bad din syster hjälpa till med nycklarna. När du fått din nyckel så kan du se det som ditt avslut och börja gå vidare på riktigt.

Jag sa till syrran att hon skulle messa honom. Skrev vad hon skulle skriva. Jag sa sen att jag inte vill veta vad han svarar.

Då sa hon hur ska du då kunna gå vidare och avsluta om du inte ens kan se vad han har skrivit? Du kommer bara undra vad han svarade sen hela tiden.

För det var lite därför jag ville att syrran skulle skriva till honom och inte jag. För jag orkar inte se om han enbart skriver ett OK tbx. Det skulle krossa mig igen på nytt och jag tror jag skulle gå tillbaka till ruta ett.

Jag har liksom börjat bearbeta detta. Det känns bättre på jobbet. Det känns inte lika jobbigt att komma hem till min lägenhet. Jag får inte lika många gråtattacker längre.

Hmm hur ska jag egentligen göra i detta läge?

Syrran sa att jag skulle vänta tills jag klarar av att läsa vad han svarar, tills jag är redo helt enkelt.

Men när vet man att man är redo?!

Steffqw

Äldre 11 Jun 18:45

#419

molly50 skrev 2018-06-11 17:33:20 följande:

Jättebra! Jag tycker du gör helt rätt! För din egen skull så är nog det här det bästa.

Klart att förhoppningarna kommer att minska. Ju längre tid som går utan att han hör av sig så kommer dina känslor att minska och med det även dina förhoppningar.

Jag sa till syrran att hon skulle messa honom. Skrev vad hon skulle skriva. Jag sa sen att jag inte vill veta vad han svarar.

Då sa hon hur ska du då kunna gå vidare och avsluta om du inte ens kan se vad han har skrivit? Du kommer bara undra vad han svarade sen hela tiden.

För det var lite därför jag ville att syrran skulle skriva till honom och inte jag. För jag orkar inte se om han enbart skriver ett OK tbx. Det skulle krossa mig igen på nytt och jag tror jag skulle gå tillbaka till ruta ett.

Jag har liksom börjat bearbeta detta. Det känns bättre på jobbet. Det känns inte lika jobbigt att komma hem till min lägenhet. Jag får inte lika många gråtattacker längre.

Hmm hur ska jag egentligen göra i detta läge?

Syrran sa att jag skulle vänta tills jag klarar av att läsa vad han svarar, tills jag är redo helt enkelt.

Men när vet man att man är redo?!

För just nu känner jag mig i så obalans med känslorna. Jag vet att det skulle brista för mig hur jag ön fick se hans svar. Det skulle verkligen det!

Steffqw

Äldre 11 Jun 21:53

#421

molly50 skrev 2018-06-11 20:22:30 följande:

Jag tror att du kommer att veta när du är redo för att se svaret.
Du kommer att känna det.
Jag tror du gör klokt i att vänta med att se hans svar. Om han svarar.
Om du vet med dig att du inte är redo så finns risken att du blir ledsen igen.
Så jag tror att du tänker rätt nu.

Ja som jag känner nu skulle jag bara bli ledsen åter igen på ny(vilket jag är just nu men inte lika mycket som jag var för en vecka sedan).

Jag har kämpat nu i 4 veckor. 4 hela veckor och jag klarade mig igenom dom. Dom värsta och hemskaste fyra veckorna i mitt liv. Jag känner mig starkare, jag gör verkligen det.

Jag tror att jag skulle åka ner nästan till botten igen om jag valde att skicka iväg smset och läsa svaret här och nu ikväll eller imorgon.

Jag måste nog vara mer redo.

Som du säger Molly, jag känner nog i kroppen när jag verkligen är redo att skicka iväg smset och läsa svaret.

Steffqw

Äldre 12 Jun 21:02

#423

molly50 skrev 2018-06-12 09:35:33 följande:

Det låter som att du har kommit igenom den värsta chockfasen.
Googla och läs gärna om sorgens olika faser.
En sorg behöver inte innebära att en anhörig har dött. Det kan också innebära att ha blivit lämnad i ett förhållande. T ex.

Ja,jag tror att du behöver vara mer redo om du inte ska gå tillbaka till ruta ett igen.
Så vänta tills du känner dig redo. Det tycker jag är klokt tänkt.

Det fanns faktiskt en kort, kort stund idag som jag kände mig inte nedstämd, det kändes bra i min kroppen jag hade en bra känsla. Men den varade bara i några sekunder men det kändes så jävla bra!

Jag går runt dagligen och känner mig nedstämd. Det är tufft. Men antar det hör till när någon gjort slut med en? Jag känner mig liksom inte lycklig och glad längre som förr. Det är fan jobbigt...

Idag var jag och klättrade. Något som jag har älskat och göra. Tyckt har varit så kul och verkligen sett en utveckling hos mig själv. Jag började faktiskt klättra med mina kompisar. Det var de som fick mig att börja.

Sen träffade jag han, mitt ex och han klättrade också. Så det blev typ vår grej, att klättra.

Men nu känns det bara så jobbigt att ens ta mig till en klätterhall. Det tar verkligen emot. Jag känner ingen motivation som förr. Jag tycker det är så tråkigt att det kan bli så. Man verkligen gillar något sen bara slutar man...

Hoppas jag hittar tillbaka till klättringen någon dag....Vad tror ni?

Steffqw

Äldre 13 Jun 08:43

#425

Skuggan1 skrev 2018-06-12 23:04:51 följande:

Även om det bara var en kort stund du inte kände dig nedstämd så är det ett bevis på att det blir bättre. Fortsätt stå ut så blir det längre stunder och du kommer känna dig starkare också.

Det borde vara samma sak med klättringen också, speciellt då du gillat det innan du träffade dit ex. Kan vara en bra idé att prova någon ny hobby. Jag har själv inte haft någon lust att hitta på något när jag e ledig och barnfri. Jag ska försöka aktivera mig på något sätt snart men undviker fortfarande folk och då blir det så lätt att jag bara sitter hemma.

Men att du hittar på saker trots att du varit så ledsen, tyder på en styrka som kommer hjälpa dig att gå vidare.

Vissa stunder tänker jag på honom så det känns som hela hjärtat ska brista medan andra stunder är inte tankarna lika starka.

Jag undrar hur det känns när dessa känslor börjar avta? Hur det känns när man slutar älskar och slutar vara kär?

Hur mår du? Hur långt i processen har du gått?

Steffqw

Äldre 13 Jun 22:43

#428

molly50 skrev 2018-06-13 09:27:44 följande:

Det låter som att det går åt rätt håll för dig.
Så tappa inte hoppet för att det bara varade i några sekunder.
Tids nog så kommer du att märka att de stunderna kommer att vara allt längre för att till slut hålla i sig.

Det är inte konstigt att du tycker att klättringen känns jobbig nu.
Det var ju ett gemensamt intresse som ger sig minnen.
Men det kommer att bli bättre och du kommer att kunna börja uppskatta det igen.
Det vågar jag lova.
Du börjar ju se små ljuspunkter,i alla fall.

Jag känner ingenting längre. Det känns som jag vet varken ut eller in längre med mitt liv. Jag har inte lust med något. Allt tar emot. Jag känner mig liksom tom på något sätt.

En tomhetskänsla där jag inte längre vet vem jag är. Vem är Jag? Vad tycker Jag om? Vad vill Jag med mitt liv? Jag vet inte ärligt talat. Någonting förlorade jag när jag förlorade honom. Något dog inom mig. Kan det vara glädjen och lyckan?

Jag vill inte ha tillbaka honom längre. Nej, jag vill ha tillbaka min glädje och lycka.

Jag vill känna hoppet inom mig. Skratta och känna fan vad glad jag är. Jag är så otroligt nedstämd dagarna i enda.

Det tär fan på mig. Det gör mig slut på energi. Jag är så jävla tom just nu. Fan.

Steffqw

Äldre 13 Jun 22:48

#429

Skuggan1 skrev 2018-06-13 17:25:25 följande:

Tycker det låter som du kommit en bra bit på vägen redan. Fortsätter du bara att stå ut så blir det som hon i senaste inlägget beskrev, de bra stunderna blir längre och längre. Du har klarat av en tuff period och verkat påbörjat den delen när du verkligen går vidare.

Med tanke på hur ledsen jag kände mig i början så har jag kommit ganska långt. Blir ledsen när jag pratar om henne men annars så känner jag främst saknad och tomhet. Tänker på henne nästan konstant och är på väg att ringa henne många gånger om dagen men har hittills stått emot. Jag fasar dock för den dagen jag måste träffa henne då vi fortfarande har lite av varandras saker. Men den dagen den sorgen, förhoppningsvis lär den dröja.

Jag har även lite annat som gör detta extra jobbigt, kommer behöva bearbeta även det så jag är inställd på en längre tid ensam för att känna mig stabil.

Jo jag är en bit på väg och hoppas på att den där bra känslan blir längre och längre. För just nu som du skriver känner jag mig bara tom. En tomhetskänsla som tär på mig.

Jag tänker på honom varje dag och saknar honom. Hoppas på att det någon dag ska minska.

Jag måste tyvärr också en dag träffa honom eller kontakta honom angående nycklarna. Jag vet att min kompis kan ställa upp och hjälpa mig med det. Men på något sätt känns det som att det är min uppgift och jag som måste göra det.

Jag är en vuxen människa och måste kunna byta ett par nycklar. Men det kommer jag först göra när jag är stabil med mig själv och känner att jag har kommit över honom.

Mitt lås till dörren idag gick sönder. Så jag lär få ett nytt lås med nya nycklar men tyvärr inte underlåset som var lite synd. Annars hade jag inte behövt ha tillbaka mina nycklar av honom. Fast Han måste ju ändå ha sina....

Steffqw

Äldre 14 Jun 08:30

#431

Anonym (mmmm) skrev 2018-06-14 07:13:54 följande:

Nu svarar jag lite sent på den här kommentaren, du kanske får gå tillbaka och se vad min förra var, så att du kommer ihåg vad du kommenterade på

Svar: Men det kommer uppenbarligen inte hända! Därför, ta kommandot över ditt eget liv och jo, man kan "lura" sin hjärna en hel del och eftersom du mått så himla dåligt i detta kan mitt förslag vara värt att prova.

Vad kan vara värt att prova???

Han älskar mig inte längre.....

INNEHÅLL