• Steffqw

    Han älskar mig inte längre.....

    Jag tänker nog mer att det här är min sista chans att få försöka tillbaka honom. Korkat va? Jo jag vet..

    Han har ju uppenbart bestämt sig. Men jag har börjat tänka att jag vill säga att jag har fortfarande känslor. Jag vill träffa honom och se vad för sida han visar mug.

    Tänker att han kanske börjar fundera när han väl ser mig IRL. Att han kanske få tillbaka känslor, typ ja...

    Fattar ni vad jag menar? Att känslorna väcks när man träffar sitt ex....

    Typ jag går miste om det nu när jag bestämt att vi inte ska ses...

    Ja som sagt jag är liksom än korkat kär i den här kille...suck..

  • Steffqw

    Vill tillägga att jag har ju börjat tänka i dessa banor enbart för han skrev så till mig. Att han tänker på mig å undrar hur jag mår. Det har spelat ett spratt i min hjärna..

  • Steffqw
    Anonym (ego) skrev 2018-07-22 20:58:36 följande:

    Jag förstår dig. Och kanske ska du ta den chansen. Om jag tvivlade på mitt ex känslor skulle jag vilja veta om det fanns en väg tillbaka. Men jag tycker i så fall att du ska vara direkt och ställa frågan rakt ut, så du vet var du har honom och inte behöver tolka hans beteende på något sätt. Du bör även vara beredd på att han kan svara att han har gått vidare och bara vill ha dig som vän. Och är det i så fall något som du skulle må bra av?


    Alltså egentligen tänker jag attvhan borde ju säga nåt till mig om sina känslor om han nu är osäker osv. Egentligen kanske det lättaste vore om jag bara skrev det rakt upp och ner istället för att ses?

    Jag menar vad är värst? Få nobben när vi träffas eller när jag skriver??

    Det är så mycket känslor. Som du säger det är som en bergochdalbana.

    Jag skriver med killar på tinder. De vill träffas osv. Men jag mår bara illa. Jag tänker bara på mitt ex...

    Som sagt jag tänker att hans känslor möjligen kan blossas upp om han får se mig öga mot öga...

    Kanske om jagdu bokar in en fika med honom om några månader...
  • Steffqw
    Anonym (ego) skrev 2018-07-23 09:44:51 följande:

    Jag förstår det hoppet. Det hoppet dyker upp inom mig också när jag känner mig ensam, när mitt ex är otydlig, när jag minns allting härligt vi hade tillsammans. Men som andra har skrivit i den här tråden så vet nog ditt ex att han skulle kunna komma tillbaka till dig om han ville det. Och det har han inte skrivit eller försökt, eller hur?

    Eftersom känslor är så otroligt personliga är det ibland omöjligt att förstå sig på andras ageranden. Det den ena tycker är respektfullt tycker den andra är iskallt och hjärtlöst. Men tyvärr låter det som att han hör av sig till dig som vän, inte som en potentiell pojkvän. Han uppskattar säkert den relation ni hade och tycker att du är en fantastisk person, precis som du känner om honom, men nu vill han att er relation ska övergå till vänskap. Och frågan är om det är något som du skulle må bra av? För att gå vidare är det ofta bättre med en paus ifrån varann när situationen är som er, då bara den ena har kvar kärlekskänslorna. På så sätt kan dina känslor kan gå över med tiden och du hitta tillbaka till den du är utan längtan efter honom.

    Om du tror att det finns en chans att få honom tillbaka så tycker jag att du ska fråga om det. Nu. Rakt ut. Det är lätt att ångra sånt annars och fastna i tankeloopar kring "tänk om" och "om jag bara hade". Kanske behöver du hans svar för att gå vidare.


    Saken är ju den att han svarade inte en på min fråga: hur mår du?

    Så där har jag väl mitt svar? Han vill inte ha mig, han vill aldrig mer ha mig.

    Jag har varit stark de senaste veckorna/veckan. Men nu har jag fått typ ett återfall.

    Känner mig så jävla ensam. Känns som jag kommer dö singel. Blir illamående av alla tinder killar. Och saknar alla minnen med mitt ex.

    Har sån jävla ångest udag.

    Det har gått 2 månader. Borde jag inte må bättre nu? Borde inte de jobbiga tankarna försvinna? Borde jag inte ha viljan och lusten att dejta andra nu?
  • Steffqw
    Anonym (ego) skrev 2018-07-23 13:52:24 följande:
    Det där med att inte ens svara på meddelanden är så sjukt frustrerande. Hur kan de tycka att det är att visa hänsyn? Att inte ens svara på ett meddelande? Det är klart att man vill ha svar!

    Men precis som du är inne på så visar det ju var du har honom. Tyvärr... Och ja, ibland behöver man slås av den insikten att man blivit dumpad flera gånger om. Jag var likadan. Jag blev lika sårad och arg varje gång han visade att det var slut. Men jag behövde det, för ibland är det så jävla svårt att acceptera att det bara tagit slut. Att han inte längre är en del av ens liv. När det händer så plötsligt blir det liksom svårare att acceptera. Och när han dessutom beter sig idiotiskt och inte alls som den man du var kär i så blir allting ännu mer ologiskt.

    Jag förstår att det känns som att du inte mår bättre, men det gör du nog. Du har dåliga dagar, men är känslorna verkligen lika intensiva nu som de var direkt efter allting hände? Är de inte lite lättare? Lite snabbare övergående? Försök att inte fokusera på när du är redo att träffa någon ny. Det är ingen brådska. Det kommer du att göra, jag lovar. Men ge dig själv den tid du behöver för att återhämta dig från ditt ex först. Fokusera på dig själv, inte en relation till någon annan. Vad vill du? Vad tycker du om? Vad får dig att må bra? Det kan vara något litet som att äta jordgubbar eller något större som en månad i Thailand. Fokusera på det, dig själv, ditt liv. När du är redo kommer du att dela det livet med någon ny, någon bättre.
    Nycklarna är postade! Jag kommer inte fråga honom ett möte(iaf inte på månader) Jag kommer inte heller skriva till honom och fråga om hans förbannade känslor.

    Det är över. Egentligen har jag vetat det sen dagen han gjorde slut. Jag har väl inte bara accepterat läget.

    Men jag saknar honom extremt mycket. Det är därför jag skriver så här. En månad innan det tog slut skrev jag till honom att han gjorde mina dagar så mycket bättre och ljusare. Jag skrev också att han fick mig att känna mig som ett barn på julafton varje gång vi skulle ses.

    Så ja nu förstår ni nog hur mycket jag en gång i tiden har älskat den här personen och fortfarande gör. Då kan ni nog också förstå varför jag försöker vända på varje sten, att ge mig en anledning att få försöka få honom tillbaka eller att han ska ändra sig...

    Men han kommer aldrig aldrig aldrig någonsin att ändra sig. ALDRIG!

    Jag åker till Irland på måndag. Till hundarna. De hemlösa. Jag stannar en vecka. Förhoppningsvis får resan mig att må bättre och sakna honom mindre,

    Hur slutar man sakna en person?
  • Steffqw
    Anonym (99) skrev 2018-07-24 05:52:25 följande:

    Bara bestäm dig för att sluta.

    Det kommer inte komma automatiskt, och du tillåter ju att dygnet runt vältra dig i saknad och nostalgi.

    Tänk även på att när ni var ihop var du inte beredd att träffa honom mer än 1-2 ggr i veckan, du vaknade upp först när han gjorde slut, DÅ var du beredd ses mer. Läs din egen TS så ser du vad du skrev där.

    Du lägger allt ansvar på honom för att er relation tog slut, medans ingen av er verkar ha velat satsa. Du hade inga såna planer verkar det som.

    Han tog tag i saken och avslutade, du verkar ha varit nöjd med att ses 1-2 ggr i veckan och ha en kille att messa med. Han verkar vilja ha någon som ville mer.

    Om du hör av dig till honom om några månader som du skriver att du tänker göra, så hoppas jag verkligen du är beredd på att halka ner till botten igen ifall det visar sig att han inte tänkt eller längtat efter dig som du går och hoppas på. För det är väl därför du vill träffa honom, för att han ska inse vad han missar? Inte för att höra att han mår bra och träffar nya tjejer va?

    Låter iaf jättebra att du åker iväg till hundarna! Hoppas du får en superbra vecka där, långt bort från ältande och saknande!


    Fast nu är vi där igen att allt berodde på mig, mitt fel att jag inte sa något tidigare om att vi skulle försöka ses mer. Man är 2 i en relation. Lika mycket hans fel.

    Sen berodde inte breakupet på att vi inte sågs ofta. Det berodde på att hans känslor för mig började svalna. För tydligen kan känslor minska och gå tillbaka till vänskaps känslor.

    Något jag aldrig varit med om och inte riktigt kan ta in att känslor kan bli mindre för en person man en gång älskat.....Vad orsaken till att känslor minskar vet jag inte heller.

    Vet någon det?
  • Steffqw

    Tillägg: Om han hade velat satsa och ses mer borde han ha gjort det? Han gjorde inte heller något försök. Istället bröt han rakt av. Utan att säga något till mig, utan att ge mig en varning. Vilket jag också tycker man gör, då man som sagt är 2 i en relation.

    Antingen kommunicerar man och bestämmer sig för att jag vi satsar vi jobbar på det. Eller så bryter man helt.

    Men man bryter aldrig själv. Man tar upp det i god tid så båda parterna får säga sitt.

    Det är något jag kommer ta med i min nästa relation. Att kommunicera med mig! Berätta om dina känslor! GÅ inte bara i det tysta! Bestäm dig inte själv, för man är som sagt 2 i ett förhållande...

  • Steffqw
    Anonym (Mina) skrev 2018-07-24 07:49:12 följande:
    Oavsett om han hade tagit upp detta med dig så hade det inte ändrat något.
    Självklart kan man sluta älska någon av många olika anledningar, annars skulle ju aldrig några par göra slut.
    Det händer hela tiden. I ert fall tror jag att känslorna inte varit så starka för dig på länge, därav var det så lätt för honom att göra slut och gå vidare.
    Ingen skyller på dig utan precis som du säger är man 2 i ett förhållande och i erat fall ville ingen av er två utvecklas vidare och då är det klart man lessnar. Kunde lika bra ha varit du som tröttnat först men nu hann han före.

    Sluta älta detta nu så du kommer över honom.
    Men jag saknar honom så det gör ont :( :( :( :( Blir påmind om honom i min vardag hela tiden. Han finns hela tiden i min lägenhet. Min trygghet....
  • Steffqw
    Anonym (99) skrev 2018-07-24 11:04:04 följande:

    Alltså acceptera läget hur tråkigt det än är.

    Så får alla andra dumpade också göra. Bara tugga i sig att den andra inte ville mer, hur perfekt man än tyckte att förhållandet var, så tyckte inte han det.

    Brutalt kanske, men man måste inse att så är det. Rakt av utan omsvep.

    Funkar dåligt att linda in det i bomull och leta kryphål som bara lurar en att fortsätta hoppas.


    Men vad gör man när man ständigt går runt och saknar personen och han finns hela tiden där i ens tankar?
  • Steffqw

    Jag kan inte låta bli att tänka och vilja kolla om han svarat på min fråga: Hur mår du?

    Den som jag skrev för snart en vecka sedan och kollade dagen efter om han hade svarat och nej det hade han icke!

    Tror inte han har svarat....Jag skulle uppskatta om någon frågade hur jag mår, men men alla är vi olika....

    Vet om jag kollar om han svarat hur dåligt jag skulle må. Hur jag åter igen skulle hamna gråtandes inne på golvet i duschen med kläderna på eller liggandes på köksgolvet, eller i soffan med tusen kuddar runt mig plus en filt(Man placerar sig verkligen på konstiga platser när man blivit dumpad...)

    Nåväl. Ibland tänker jag inte på han alls. Men mest finns han i mina tankar hela dagarna. Jag kör i 110 för att försöka ha fullt upp. Det har jag gjort sen dagen D. Men jag märker nu hur trött jag blir av allt detta.

    Det tar på krafterna att bli dumpad av någon man älskar. Det tar slut på all ens energi...

Svar på tråden Han älskar mig inte längre.....