Anonym (ego) skrev 2018-07-23 13:52:24 följande:
Det där med att inte ens svara på meddelanden är så sjukt frustrerande. Hur kan de tycka att det är att visa hänsyn? Att inte ens svara på ett meddelande? Det är klart att man vill ha svar!
Men precis som du är inne på så visar det ju var du har honom. Tyvärr... Och ja, ibland behöver man slås av den insikten att man blivit dumpad flera gånger om. Jag var likadan. Jag blev lika sårad och arg varje gång han visade att det var slut. Men jag behövde det, för ibland är det så jävla svårt att acceptera att det bara tagit slut. Att han inte längre är en del av ens liv. När det händer så plötsligt blir det liksom svårare att acceptera. Och när han dessutom beter sig idiotiskt och inte alls som den man du var kär i så blir allting ännu mer ologiskt.
Jag förstår att det känns som att du inte mår bättre, men det gör du nog. Du har dåliga dagar, men är känslorna verkligen lika intensiva nu som de var direkt efter allting hände? Är de inte lite lättare? Lite snabbare övergående? Försök att inte fokusera på när du är redo att träffa någon ny. Det är ingen brådska. Det kommer du att göra, jag lovar. Men ge dig själv den tid du behöver för att återhämta dig från ditt ex först. Fokusera på dig själv, inte en relation till någon annan. Vad vill du? Vad tycker du om? Vad får dig att må bra? Det kan vara något litet som att äta jordgubbar eller något större som en månad i Thailand. Fokusera på det, dig själv, ditt liv. När du är redo kommer du att dela det livet med någon ny, någon bättre.
Nycklarna är postade! Jag kommer inte fråga honom ett möte(iaf inte på månader) Jag kommer inte heller skriva till honom och fråga om hans förbannade känslor.
Det är över. Egentligen har jag vetat det sen dagen han gjorde slut. Jag har väl inte bara accepterat läget.
Men jag saknar honom extremt mycket. Det är därför jag skriver så här. En månad innan det tog slut skrev jag till honom att han gjorde mina dagar så mycket bättre och ljusare. Jag skrev också att han fick mig att känna mig som ett barn på julafton varje gång vi skulle ses.
Så ja nu förstår ni nog hur mycket jag en gång i tiden har älskat den här personen och fortfarande gör. Då kan ni nog också förstå varför jag försöker vända på varje sten, att ge mig en anledning att få försöka få honom tillbaka eller att han ska ändra sig...
Men han kommer aldrig aldrig aldrig någonsin att ändra sig. ALDRIG!
Jag åker till Irland på måndag. Till hundarna. De hemlösa. Jag stannar en vecka. Förhoppningsvis får resan mig att må bättre och sakna honom mindre,
Hur slutar man sakna en person?