Han älskar mig inte längre.....

Jo, kärleken kan försvinna, det sker inte över en natt, och det gjorde det nog inte för honom heller. Och jag är rätt säker på att han har kämpat för att hitta känslorna igen. För det är inget som ni hade kunnat kämpa för, utan det har (ganska säker på det) ett arbete han har haft. Det finns inget att reda ut, ni har inte bråkat, det har inte varit någon otrohet. Som flera av oss skrivit, de flesta som bryter upp (speciellt när han gjorde det på det sättet) har haft en egen process innan, funderat ältat och arbetat för att hitta känslorna igen. Ofta är det inget som den andra personen kan göra även om personen vetat om det. När man kommer fram till beslutet, då vet man själv var man står (och jag skulle tro att det inte var lätt för honom eftersom han med all sannolikhet visste hur det skulle påverka dig)
I morgon går du till jobbet, du måste omge dig av andra så du får lite annat att tänka på.

Det stämmer det du skriver, kärlek kan kväva kärlek. Inte kärleken som så, utan villkoren kring kärleken (att killen var den enda för ts är ett hårt villkor).
Ts behöver absolut börja älska sig själv, hitta sin egen trygghet, för att i nästa relation (det kommer bli minst en kärleksrelation till, troligen fler) ha en trygghet i sig själv.
TS det är du värd, du är värd att älska dig själv

Det var starkt av dig att be honom ringa en annan dag. Du behöver tid att smälta allt och samla dina tankar.
Om han skulle ringa dig nu så är risken stor att såret bara rivs upp igen och blir ännu större.
Att ännu en gång säga att hans känslor har svalnat för dig vore nog som att strö salt i såren.
Så låt det gå tt tag och låt allt lugna ner sig litegrann.

Kram på dig! 

Jag vet. Jag har själv varit där.
Men försök se till att ha någon omkring dig som kan stötta dig när du behöver. Någon du kan prata med.
Och fortsätt gå till kuratorn.
Det finns alltid et ljus i tunneln,och tids nog kommer du att se det.
Låt det bara ta den tid det tar.

Styrkekramar i massor! 

Usch det gör ont att läsa din story, för jag har varit i exakt samma sits.

Vi hade ett helt "felfritt" förhållande, bråkade aldrig, gjorde mycket tillsammans och hade väldigt bra sex (om det nu ska betyda något), men bodde inte ihop och tog det "lite sakta". Men så släppte han bomben att han inte älskade mig längre, och jag var helt under isen, det kunde inte stämma!

Vi träffades, ofta på hans initiativ och hördes under flera månader, vi pratade, jag låg på golvet och grät så jag skakade och bad honom ge oss en ny chans, men han stod fast vid att han inte älskade mig men ändå på något sätt ville ha mig i sitt liv.

Efter ett par månader kom jag till en breaking point och bröt själv med honom, jag var så slutkörd på att må så dåligt att jag var tvungen att klippa allt. Radera alla meddelanden, bilder, ta bort sociala medier för att inte stalka honom osv...

Och då fick han panik när han såg min äkta vändning, att det inte var ett spel, jag ville och kunde verkligen inte ha honom i mitt liv!

Det tog några veckor och sen kom han hem till mig och sa saker från hjärtat, att det verkligen ruskat om honom att känna den tomheten och få känna att jag visst betydde något.

Idag har vi köpt lägenhet och väntar barn, men utan det uppbrottet där vi båda faktiskt gick till botten av oss själva så tror jag inte vi kommit så mycket längre, vi hade tagit åratal på att känna oss redo saker och det fick oss verkligen att blotta oss ordentligt för varandra och öppna upp.

Jag vill inte ge dig falska förhoppningar, utan kanske mer som en chans att du själv kommer komma starkare och till något bra ur det här till slut, med eller utan honom.

Mina råd till dig nu är att FÖRSÖK att inte mata dig själv med skit (meddelanden, bilder, stalka, osv), försök få i dig lite mat, omge dig med vänner- gärna såna du kan älta igenom en hel kväll om du behöver det men som ändå kan ge dig ett leende på läpparna.

All lycka till, du kommer gå som en vinnare ur det här även om det inte känns så nu.

Ok. Bra att du har en vän att prata med.
Jag tycker nog att du ska låta bli att ringa honom. Risken finns att du bara kommer att få falska förhoppningar om han ställer upp på att försöka reda ut allt.
Och när du märker att han inte vill s¨blir du bara mer sårad.
Låt honom hellre vara helt och se om han hör av sig själv.Jag såg till att ha vänner omkring mig och familj.
Att ha stöd omkring mig.
Och så försökte jag göra saker jag tyckte om för att få tankarna på annat håll.
Jag gick hos samtalsterapeut för att få prata om allt med en utomstående.
Jag försökte också se till att få i mig mat för att få energi att orka ta mig igenom sorgen.
Och jag tillät mig gråta och vara ledsen när det behövdes.
Sen kom det en dag när jag började se ljuset i tunneln.
Och idag är jag lyckligt gift och har 2 barn.
Bra att du har kuratorn att gå till också.
Och jobbet.

Jag förstår det. Det är svårt när man fortfarande har förhoppningar.
Mitt ex gav mig dubbla signaler hela tiden och fortsatte ringa.
Vi blev tillsammans igen ett par gånger om.
För att sen ta slut igen.
Mina känslor rördes upp igen flera gånger om.
Jag försökte också prata med honom för att få ett ordentligt avslut.
Men det ledde inte till något bättre.
Snarare tvärtom. Det fick mig bara att må sämre.
Det ledde bara till ilska och avsky till slut.
Om du känner ilska mot ditt ex så använd den för att komma framåt.
Skriv ner för och nackdelar med honom och ert förhållande och försök titta på de negativa sidorna när du tycker det känns svårt.
Och försök ta dig ut med dina vänner och hitta på något roligt. Du behöver tänka på något annat.

Jag förstår att det är svårt så länge dina känslor för honom fortfarande är så starka.
Men jag tror ändå inte att du ska ringa till honom.
Det är fortfarande ett infekterat sår och det lär inte bli bättre om du pratar med honom och får samma svar igen.
Jag vet av egen erfarenhet.
Jag trodde inte heller att jag skulle kunna glömma mitt ex.
Och det tog tid.
Men idag är jag lyckligt gift och har barn med en underbar man.
Det var nog flera orsaker som ledde till vårt uppbrott.
Men det började med att han anklagade mig för saker jag inte hade gjort.
Och det ena ledde till det andra och det tog slut.
Sen började han ringa till mig igen och vi blev tillsammans igen. 2 ggr om.
Tills jag fick veta att han varit otrogen med en av mina bästa vänner.
Han fortsatte ändå att ringa mig,men då hade jag fått nog och avslutade det helt och för gott. Både med honom och vännen.
Så mitt råd är att inte göra som jag då det kan leda till att man slutar som ovänner.
Jag har inga problem med honom idag,men han kan varken se mig i ögonen eller prata med mig än idag om vi råkar på varandra. Trots att det gått många år.

Du ska inte ställa honom till svars, det finns ingen anledning. Det kan kanske (bara kanske) vara bra att, när du har landat, ta ett samtal på neutral plats, men det är inte alls säkert det ger varken till eller från.
Det är inte heller säkert (troligen är det så) att du får svar på alla frågor och du kommer bli än mer besviken.
Du får nog inse att det är över mellan er, för hade han, som du skriver, saknat dig lika mycket som du saknar honom, så hade han hört av sig och bett att få träffa dig.
Så för din skull, endast för din skull, acceptera att det är över och börja gå vidare, sörj, var arg men gå vidare, ett steg i taget, en andetag i taget (och däremellan en tugga mat)
Det kommer bli bra, du kommer må bra igen och i framtiden så kommer du ha kvar honom som ett fint minne i ditt hjärta och en bra mall hur en bra partner ska vara

Du ska inte ställa honom till svars, det finns ingen anledning. Det kan kanske (bara kanske) vara bra att, när du har landat, ta ett samtal på neutral plats, men det är inte alls säkert det ger varken till eller från.
Det är inte heller säkert (troligen är det så) att du får svar på alla frågor och du kommer bli än mer besviken.
Du får nog inse att det är över mellan er, för hade han, som du skriver, saknat dig lika mycket som du saknar honom, så hade han hört av sig och bett att få träffa dig.
Så för din skull, endast för din skull, acceptera att det är över och börja gå vidare, sörj, var arg men gå vidare, ett steg i taget, en andetag i taget (och däremellan en tugga mat)
Det kommer bli bra, du kommer må bra igen och i framtiden så kommer du ha kvar honom som ett fint minne i ditt hjärta och en bra mall hur en bra partner ska vara