Hur rädda är kvinnor för män?

Jag har varit rädd för män och på min vakt så länge jag kan minnas. Råkade ut för många trauman från vuxna karlar (vänner till mina föräldrar mfl) när jag var barn, vilket tidigt satte standarden på hur jag betett mig bland män. Jag kan inte sova med män i samma lägenhet, varken med manliga vänner eller bekanta t ex.

Blivit väckt i sömnen av killar som våldfört sig flera gånger i de mest utsatta situationer. Måste alltid låsa om mig eller skicka hem dem. Särskilt rädd är jag för unga killar i gäng som uppehåller sig på olika platser och oväntat kan dyka upp, utanför tunnelbanan, parkerade på en bänk ute på din kvällspromenad,  på gymet, på konserter, som gör att alla alarm utlöses och katastroftankar....måste jag vända nu???? ska jag ta risken??..

Hela tiden måste man kalkylera med alla möjliga scenarion, lära sig läsa av, bedöma osv något det aldrig finns några garantier för dessvärre.

Samtidigt har jag litat på många män och kunnat be om hjälp hos främmande män i utsatta situationer och verkligen fått hjälp och känt mig trygg. Män är vilddjur på savannen. Om de nyss ätit och är vana vid människor kan du förmodligen lita på dem, utan att deras instinkter kommer  att utlösas, men du vet aldrig vem de är? Som kvinna måste du bara våga och ta risker varje dag. De allra flesta män är hyfsat bra i de flesta situationer men väldigt många män gör ingen skillnad på ett barn och en vuxen, de har sex och våldför sig på allt som kommer i deras väg, och kan inte kontrollera sin kåthet och sina begär.

Mycket viktig och välkommen fråga att få svara på denna tråd. Önskar att fler bra män vågade ställa dessa frågor och ge sig in i debatten och jobba tillsammans med kvinnor för att minska mäns våld mot deras kvinnor, barn, mammor, systrar, dem själv, deras pappor brödrar osv. Alla drabbas av mäns våld inte bara kvinnor och inte bara sexuellt.

Många män är väldigt farliga och kan bli och vi måste prata om det! Det kostar samhället så extremt mycket pengar resurser och energi.

Sant, alla är rädda för mäns beteenden och oförutsägbarhet. För att inte glömma barnen...dessa oskyldiga individer som inte förstår hur rädda de borde vara och hur oskyddade de är. Gör mig så ont hur mycket skada män gör och  hur många barn som far och farit illa världen över...omöjligt att ta in för det är så absurt och ondskefullt att ingen klarar det..

Säger en man??? Trovärdigt!! Var i en kvinnas tankar och kropp runt män i en månad så ska du få se på rädd!

Förvandla dig till en ung kvinna för en månad eller ett år (helst tonåring) och lev i en kvinnas kropp och gör allt som kvinnor gör. Gå på musikfestival och besök bajamajorna ensam, stå och dansa på ett dansgolv med tafsande killat runt dig, åk t-banan sena kvällar, ta taxi hem till förorten ensam...Jobba natt och ta dig hem med lokaltrafiken till ditt utsatta område, långt från t-banan och tvingas passera en tunnel och ett skogsområde på vägen hem Gå på några dejter med okända män, stäm träff hemma hos någon av dem. Res lite och uppehåll dig som blond tjej exempelvis i arabländer eller Paris och missa gärna sista bussen utan en krona på fickan och urladdat mobilbatteri och se vad som händer när du måste be en man om hjälp, den enda människan i sikte. Du får punktering med bilen på en landsväg...
Gå på lite anställningar hos manliga chefer, där de stöter på dig för att de vet att du vill ha rollen eller jobbet och gör allt för att få den...

Se hur det känns att som tonårstjej nyss ha fått bröst som alla karlar tittar på, deras blickar som följer dig vart du än går, även din brorsas kompisar och din pappas arbetskamrat när du bara vill försvinna och vara osynlig. Risken att bli våldtagen som ständigt finns omkring dig, dessutom när du har mens är gravid, trött, smutsig, nyknullad av din älskade...

Skulle vara kul att höra din historia efter det?

Jag tog bara upp ett ytterst vanligt kvinnoliv. Ett sånt liv som miljontals kvinnor lever och levt. De allra flesta jag känner och känt, Inga vildingar alls. Bara livsglada och nyfikna kvinnor..
Oavsett hur en kvinna väljer att leva,  och vad hon vill ta del av i livet ska hon ju kunna känna sig lika fri och trygg som vilken man som helst.Ett liv där man ska få vara vem man vill, utvecklas utifrån sina drömmar och upptäcka livet,  andra människor, män, resa, lite, Kunna jobba var som helst och när som helst, även natt som många gör. Alla har ju inte förmånen att välja exakt de jobb de vill ha och bo fint och tryggt och ta taxi hem varje gång.

Tror inte någon kvinna går fri oavsett vilken tyst liten mus som aldrig utsätter sig. För någongång måste hon väl gå ut själv och röra sig där män finns? Även en sådan kanske går på dejt nån dag eller vill ge sig ut på en liten charterresa eller ta sig hem från jobbet och passera lite träd en mörk vinterdag.

Nej absolut inte. Skulle nästan säga tvärtom. Kaxiga självsäkra killar  och speciellt i grupp gör mig mest rädd. De ser ofta bra ut eller tror att de är Guds gåva till kvinnor.

Men det finns en typ av oattraktivitet som skrämmer mig och det är om det är något osunt med mannens utstrålning. Kanske någon psykisk sjukdom, bitterhet, påverkad av droger,  hat eller något obestämbart och obehagligt. Psykopatiska drag, opålitlighet, ilska, aggressivitet...Då blir jag rädd. Människor som  t ex inte är friska nog att ta hand om sig och klara av att leva i samhället

Nej inte såna diagnoser eller funktionshinder, men det kan ju klart påverkar en persons utstrålning om de inte har koll på de social koderna. Men mer psykopatiska drag som aggressivitet och oberäknelighet. Ondska i alla former som kan skapas i en person som haft dåliga förutsättningar, svår livssituation, otur med kvinnor, karriär, fått konstiga böjelser osv. Den typen är jag rädd för, inte ett funktionshinder i sig, snarare hur det tar sig uttryck.
ADHD t ex är en diagnos som förekommer mycket i fängelser och brottsstatistiken hos personer som valt en kriminellväg, det påverkar ju klart omvärldens reaktioner inför dessa. Men har en hel del personer i mitt liv med ADHD och asbergers och ingen av dessa är jag rädd för eller är kriminella.

Usch ja nätdejting är värst numera. Litar inte på någon, avstår ofta eftersom jag inte vågar ta hem nån snubbe eller gå hem till honom..för mycket risker med en helt främmande person man inte lärt känna i ett sammanhang. Skulle aldrig ge mitt telefonnummer, avslöjar aldrig min adress eller jobb eller annat.

Det krävs så mycket planering att börja dejta nån ny som kvinna.  Meddela människor var man är, känna in hans utstrålning, bedöma sannolikheter osv.

Har avvisat flera snubbar som visat på dåligt tålamod och aggressivitet eller otrevlighet på tidigt stadium vanligare än man skulle kunna tro. Det är ett stort varningstecken för mig. En som inte ens kan vara trevlig och inkännade i början kommer ju knappast att vara det sen. Likaså väldigt hemliga killar som inte vill prata om relationer eller sig själv så mycket, killar som inte är kommunikativa och sociala..Det ger bara osäkert intryck och inte förtroendeingivande alls.

Alla killar är ett hot. Är minst rädd för bögar faktiskt och feminina killar.

Nej inte alls. Förklarar direkt osäkerheten i att vara kvinna och att jag vill känna någon lite mer innan jag litar på någon och kan tänka mig ses. Har så klart mer än en telefon..hört talas om kontantkort;)?

Ses ute på neutralt ställe när det känns okej, sen känner man in och snackar lite mer efter det på telefon för att se om man vill ses igen och igen!

Låter väldigt i underkant. Hur fan kan man göra tillförlitlig statistik på hela världens våld och brott som män begår? Känns snarare som 40 % om man tar med allt som begås. Allt ifrån skattesmitare, till IS mördare...allt ska ju in.För det är ju mäns våld mot kvinnor, massor av män och barn, vi är rädda för inte bara våldtäkter. Män är faktiskt rovdjur som jag ser det som måste civiliseras för att inte vara farliga. De har ju knappast varit tama i särskilt många år det får man inte glömma.

Män är väldigt farliga även för dig. Ta en titt i fängelsestatistiken...och det är bara de som åkt fast för sina eskapader. De allra flesta går lösa här mitt ibland oss....som en tickande bomb!

Kanske t o m ÄR problemet?