Tycker du att säga: Nej, jag tror inte på att du känner rädsla och att säga jag tycker inte din rädsla är befogad är samma sak?
I det andra faller har man ju faktiskt accepterat att personen är rädd men anser att anledningen till personens rädsla inte är befogat. På vilket sätt menar du att det skulle vara detsamma som att ifrågasätta om personen ÄR rädd?
Nej, det beror på vad man ifrågasätter.
Återigen, att ifrågasätta om personen är rädd eller ej och att ifrågasätta anledningen till att personen är rädd är inte samma sak. Varför likställer du dem?
Ja, det gäller väl allt? Människor gör i slutändan som de vill och känner vad de vill. Men andra har som sagt också rätt att tycka vad de vill om det.
Att säga himlen är grön är ett konstaterande inte en känsla. Det är inte riktig samma sak som att säga, himlen känns grön idag. I det första fallet syftar man på himlen, i det senare fallet syftar man på sina egna känslor och tankar.
Ja med det syftar som sagt på något subjektiivt som enbart existerar i ditt huvud inte på något faktiskt som himlen.
Kränkt är väl ändå sammankopplat med personangrepp.
Du skrev
Eller typ "du borde gå till doktorn" eller "du verkar mentalt instabil "eller andra personliga angrepp.
Men kom igen nu, snacka om att märka ord och ägna sig åt kvasiresonemang., Du fattar väl lika bra som jag att en känsla är subjektivt vilket himlen inte är. Du kan känna vad du vill dina känslor uppstår och existerar enbart i ditt huvud dem kan ingen förneka att de existerar. Att himlen inte är grön går däremot att bevisa vetenskapligt.
Jag ifrågasätter inte att känslan finns, jag ifrågasätter VAD känslan är. Vissa känslor är mindre bra än andra. Bara för att du äger en känsla betyder det inte att jag inte kan helt rationellt ifrågasätta den.
Som exempel om en kvinna säger att hon är rädd för att vara i samma rum som en man, tycker du att det inte finns skäl till att kritisera och ifrågasätta den känslan?
Man gör det väldigt enkelt för sig om man inte vill ta tag i problem bara för att problemet är baserat på vad folk känner.
Fast att påstå att himlen har en viss färg är inte detsamma som att påstå att den existerar eller inte existerar. Så nej det är INTE vad du påstått.
Nej självklart kan man inte ifrågasätta att någon HAR en känsla. Det säger sig ju självt och vore lite sci-fi om man kunde det med resultat. Är det det diskussionen handlar om från din sida?
Jag kan däremot ifrågasätta om känslan är rationell eller inte, eller om det är en fördel för dig att känna så, kanske känslan inte är helt äkta utan ett resultat av samhällsnormer och sådant i din omgivning som säger åt dig vad du ska känna.
Du likställer att en känsla med att påstå att himlen är grön.
Ja du kom med ett väldigt dåligt exempel eftersom känsloir och upplevelser är subjektiva och färgen på himlen inte är det. Dessutom är diskussioner kring vilken färg något har inte detsamma som en diskussion kring dess existens. Och sen har du ägnat 10 inlägg åt att försöka snacka dig runt det
Japp, om du påstår att du känner något så har du all rätt att känna så, men jag kan som sagt tycka vad jag vill om din känsla och det är inte detsamma som att påstå att din känsla inte existerar som du försöker göra gällande.
Ok. Jo jag ifrågasätter t ex överdriven rädsla någon känner. Ibland kan folk vara ohälsosamt ängsliga över saker som egentligen inte är så farliga enligt statistik. Det kan ju liknas vid fobier. Jag har själv några fobier som jag ifrågasätter varför jag känner så då en del av mig vet att det är överdrivet men en annan del känner helt enkelt en rädsla som jag helst skulle vilja vara utan. Jag tycker faktiskt såna rädslor lättar när nån annan säger "asch det där är väl inget farligt heller".
En kvinna kan också göra en man riktigt illa. Det är bara att ta till något hårt eller vasst redskap ju så är en kvinna mer farlig än en man som inte har något redskap. Frågan är om en man har mer aggression och en större benägenhet till våld än en kvinna? Det är ju helt klart så att män slåss mycket mer än kvinnor.
Sunt förnuft får nog tillämpas i de flesta situationer. Vilken man är det, vilken miljö och är alkohol inblandat. Såna faktorer avgör ju hur hög risken är.
Gen
Vissa bygger så mycket av sin identitet på att vara rädda, att om man tar ifrån dem deras rädsla, då finns det inget kvar av dem, då blir de ingenting.
Jag förstår att många i denna tråd kämpar för sin rätt att få vara den rädde. Det sker med hjälp av generaliseringar, lösryckta siffror, och även deras heliga "upplevelser", som ingen får ifrågasätta.
Finns det vissa grupper av män som ni framförallt känner rädsla för?
Jag hade inte velat ha dr-nail på min tomt... så du behöver nog inte känna att du måste förklara dig.
Vore märkligt om människan som enda djur inte skulle ta intryck och försöka dra lärdom av sina upplevelser.
Äntligen någon som vågade nämna den gruppen. Har du själv upplevt en skillnad från män ur den gruppen än ur andra grupper, eller är det mer av vad som nämnts från media osv?
Jag står fast vid att det generellt behövs mindre rädsla i samhället, i Sverige. Och framför allt ska man sluta vara rädd för människor.
Och mena-män ensamma också...