Du kanske skulle sett till att byggt en familj med någon UTAN barn. Hur fan kan man gå in i en relation och dessutom skaffa barn med någon som redan har ett barn som man inte tycker om. Vad är det för fel på dig? Tror du barnet hoppar av glädje över att behöva bo med dig? Han hade inget val. Det hade du.
Ta ditt jävla vuxenansvar nu och se till att söka hjälp i situationen.
Verkar som att det finns tre personer som orsakar problemen här och ingen av dem är 10-åringen fast han får däremot vara offerlamm och bära ansvaret istället för någon vuxen.
Exfrun - beter sig som hon vill.. nyckfullt, utan att kommunicera och förankra saker hos er. Egoistiskt och snålt tänkande utmärker henne.
Sambon: verkar inte kunna säga ifrån mot exfrun, tar inte sitt föräldraransvar och uppfostrar sin son. Verkar slippa relativt lindrigt undan eftersom din irritation främst riktas mot ett barn i tredje eller fjärde klass.
TS: ja vad är din roll? Man brukar säga att de flesta känslor är ok att känna, men.... I detta fall är nästan alla anledningar som skapar dina känslor av irrititation på pojken indirekt knutna till hans mammas nyckfulla egoistiska beteende eller hans pappas brist på förmåga att vara ansvarsfull pappa. Han är barn och begriper inte bättre... det är ni vuxna som måste lära honom att bli en ansvarstagande ungdom, ta av kepsen vid bordet, städa upp efter sig m.m.. Pojken behöver få en chans att hitta sin plats i familjen och du och sambon behöver ta en rejäl diskussion om situationen.