Tycker inte om min sambos son

Kära ts...har levt nyfamiljsliv över 15 år med många barn. Det första som slog mig var att varför du skaffade barn med "kalle" om du ogillade hans barn? Det förstår jag faktiskt inte i många nyfamiljer. Man tänker liksom inte "kommer det här att bli bra då jag känner så här", sen är det för sent. Nu är du irriterad på honom i allt han gör o är - hur tänkte du lösa det? I längden är det du som mår dåligt. Tänk om någon kvinna en dag tycker illa om ditt barn, han pratar fel, beter sig fel o ser irriterande ut. Hur skulle det kännas?

Just pga att ingen kan veta hur man börjar känna o tänka i en ny konstellation - inte pappan/mamman, inte den nya, o inte barnet/barnen - efter att man LEVT IN DEN en LÄNGRE TID, är det enl mig så oerhört viktigt att inte skaffa nya kärleksbarn för snabbt. Blir det så sedan, att nån mår dåligt är ju hela nyfamiljen på sikt ett minne blott. Byggs inte grunden rätt så faller hela byggnaden. Detta har alltför många svårt att inse idag, när man skiljer sig, träffar en ny, flyttar ihop med den nya o skaffar barn med den nya ....på typ 1-2ÅR. Det är väl nästan klart som korvspad att barnen spec inte hinner med här, reaktioner kommer o allt börjar svaja. Om det är den stora kärleken - vart hsr man då så bråttom????

Mitt enkla svar på dylika problem är fortfarande att människor skaffar barn för fort i nyfamiljer. Skulee man vänta, o se om konstallationen fungerar, o alla kommer sams o gillar situationen, så skulle garanterat största delen av nyfamiljernas problematik vara lösta. El dom skulle helt enkelt inte uppstå. De e väl självklart att barnen inte hinner med om föräldrarna skiljer sig, nån hittar en ny, flyttar ihop med denna o får barn på två år. Tänk er vilket trauma enbart skilsmässan är gör barnen som är inblandade.