Tycker inte om min sambos son

FrozenGarden skrev 2018-05-18 15:09:13 följande:

Min sambo och jag har varit tillsammans i över 4 år. Vi har en son tillsammans på drygt 1 år. Min sambo har en son sen innan på 10 år. Jag har aldrig lyckats knyta än till honom. Jag blir bara irriterad på allt han gör och tar mer och mer avstånd. Vi har honom varannan helg men det är nu prat på varannan vecka. Pojkens mamma har ensam vårdnad och styr och ställer som hon vill. Nu har hon bestämt att vi ska ha honom så mycket när det enligt inte henne passade innan. Hon vägrar att göra det lagligt för hon får mindre pengar då. Hon vägrar att ens ge oss halva barnbidraget. Men vi ska ha råd att försörja ännu ett barn på halvtid. Pojken i fråga sitter bara och spelar tv-spel och tittar på Youtube hela dagarna, sitter med keps vid matbordet, lämnar skräp överallt. Det är bagateller men det är som en inre irritation hos mig som byggts upp. Jag tycker det är så skönt när han ska hem. Det låter hemskt. Jag in inte förklara det. Men jag känner ingenting för honom och tycker mest han är i vägen. Min sambo ställer inga krav på honom och har under större delen av hans uppväxt inte tagit ansvar alls. Det känns lite som att vi skulle bygga vår familj och den här pojken är en fripassagerare som bara finns där för att irritera mig. Det är konstanta saker och jag blir orimligt irriterad på allt han gör

"Min pappa har en ny sambo, dom har varit tillsammans i över fyra år och har en son tillsammans. Pappas sambo blir bara irriterad på allt jag gör och tar bara mer och mer avstånd. Jag har varit hos dom varannan helg och det är vidrigt men nu är det prat om varannan vecka.

När jag är hos pappa och hans sambo kollar jag mest bara på youtube hela dagarna. Jag har kepsen på mig för att slippa se dem vid matbordet. Det är så skönt när jag får åka hem igen.

Pappas sambo verkar mest tycka att jag är i vägen. Min pappa har knappt varit närvarande under hela mitt liv. Det känns lite som att pappa bygger ny familj nu och där är jag bara en oönskad fripassagerare. Hans sambo blir orimligt irriterad på allt jag gör."

Känns det okej?

Eller kanske såhär?

"Min pappa och jag har känt varann hela mitt liv och nu har han skaffat en ny kärring sen fyra år tillbaka. De har också fått en snorunge tillsammans som är ett år. Jag har aldrig lyckats tycka om pappas nya kärring, jag blir bara irriterad på allt hon gör och tar mer och mer avstånd.

Hon har varit hos oss varannan helg men nu är det prat om att hon ska flytta in! Hon ska vara hos oss så mycket som det passar henne.

När hon är här sitter hon bara i soffan och kollar på telefonen eller målar naglarna. Hon lämnar skräp överallt och har sjal på sig vid matbordet! Jag tycker det är så skönt när jag åker till mamma för då slipper jag pappas kärring. Det låter hems,t. Jag kan inte förklara det. Men jag känner ingenting för henne och tycker mest hon är i vägen. Min pappa ställer inga krav på henne. Det känns som att hon kommit in i vår familj som en fripassagerare som bara finns där för att irritera mig. Det är konstanta saker och jag blir orimligt irriterad på allt hon gör."

Anonym (illa)

Äldre 25 Jun 09:31

#170

Ess skrev 2018-05-23 17:06:57 följande:

Men tyckte du inte att det var rätt skönt att han struntade i era barn, du slapp ju allt bråk och tjafs om allt och inget. Det finns både fördelar och nackdelar med allt.
Men just det att slippa allt bråk som kan bli, måste va en tungt vägande fördel.

Hur kan man någonsin tycka att det är bra att ens barn förlorar kontakten med sin pappa? Hur f-n är du funtad när du tänker så? Att din egen bekvämlighet att slippa tjafs skulle uppväga ett barns förlust av en förälders omsorg och omvårdnad.

Anonym (illa)

Äldre 25 Jun 10:09

#173

Ess skrev 2018-06-25 09:48:45 följande:

Omsorg och omvårdnad....??.
Hoppas du slipper uppleva verkligheten, eller framförallt att dina barn slipper det.

Vad vet du om vad jag har upplevt?

Jag hoppas att jag valt en tillräckligt bra man till pappa så att han aldrig överger dem eller behandlar dem illa. Jag hoppas att om han och jag skiljer mig, att han inte träffar en ny donna som kommer mellan honom och barnen. Jag hoppas att både han och jag skulle vara mogna nog att vara föräldrar till våra barn oavsett nya relationer eller våra meningsskiljaktigheter.

Jag önskar att jag hade en pappa som inte bröt kontakten med mig när han träffade en ny kvinna. Jag önskar att hans nya kvinna hade varit mogen nog att acceptera att han hade ett liv och barn sen innan.

Anonym (illa)

Äldre 25 Jun 11:53

#178

Sharper skrev 2018-06-25 11:18:19 följande:

1.meddela mamman att ni kommer kontakta försäkringskassan gällande halvt barnbidrag och även sluta betala underhåll.

2. Säger inte pappan ifrån får du helt enkelt göra det som vuxen i hemmet.

Här hemma är det klart och tydligt att vi vuxna bestämmer oavsett biologisk förälder eller inte. Säger jag åt bonus att göra en sak (tex ta av kepsen vid maten) är det de som gäller. Jag har styrt upp vissa saker själv gällande min mans barn bara för att jag inte orkar plocka efter allihop (jag har lite annan standard på städning ön vad han har). Igår tex slängde jag ett tillbehör till bonussonen leksak som legat på golvet på verandan i flera veckor. Trots massor av tillsägelser att det ska plockas bort. Min man tyckte dock jag gjorde rätt. Nu var inte bonussonen hos oss utan kommer på fredag men iallafall.

Får han slänga dina grejer också om de ligger på fel ställe? Eller gäller det bara er vuxna? Och hur skulle han kunnat plocka upp den om han inte ens var där?

Anonym (illa)

Äldre 25 Jun 11:54

#179

Ess skrev 2018-06-25 11:04:47 följande:

Problemet är att personen inte ser att den behandlar barnen illa. Den är så inne på att klämma åt den andra föräldern att den verkligen inte ser vad den själv gör mot sina barn. Den ser bara sin seger när den andra föräldern backar för att den inte vill att barnen ska fara mer illa än de redan gör.

Vilken person är det nu du pratar om Ess?

Anonym (illa)

Äldre 26 Jun 07:19

#215

Sharper skrev 2018-06-25 12:39:19 följande:

2-åringen är för liten, där av plockar jag undan efter honom. Men min 5-åring och mannens 8 och 10-åring har dom reglerna. Annars skulle det som sagt ligga leksaker överallt hemma. Det är dock förstå gången en leksak blivit slängd. För ett tag sen höll 2-åringen på att slänga i 8-åringens mobil i poolen, rena turen att jag såg att han fått tag i den. Då gömde jag helt enkelt den och sen fick han leta ett bra tag på kvällen innan jag plockade fram den. Vi kan omöjligt hålla koll på alla barnens grejer hela tiden, går de sönder mm tex för att 2-åringen får tag i det får de skylla sig själva då vi ofta påtalar detta för dom.

Det verkar som att du ändå lägger rätt stor ansträngning på att hålla koll på barnens saker, dvs bonusarnas saker så att du kan hiva dem om de är i vägen för dig. Gå och släng lite av dina egna saker om det är för mycket grejer i er 4-barnsfamilj,

Tycker inte om min sambos son

INNEHÅLL