4 år har gått, kommer jag någonsin kunna gå vidare? - Nöja mig med näst bästa?

Tack för alla svar hittills. Det känns bra att höra andras perspektiv.

Att jag vet att jag var otrogen beror på att han kom i mig så märkte det ju när jag vaknade upp... Tror inte heller jag blev drogad, var riktigt full bara men vet inte säkert. Killen jag låg med var kvar i mitt hotellrum när jag vaknade upp, känns ju inte som att det skulle hända om jag blev drogad/våldtagen. Hade heller inte ont där nere, men jag har aldrig blivit våldtagen så vet inte hur det brukar kännas efteråt heller. Länge efter hoppades att jag hade blivit drogad och hade det som förklaring för mig själv men det är nog inte sanningen tyvärr. 

Hur det kunde hända vet jag fortfarande inte, förhållandet var lika bra som alltid veckorna innan jag åkte och jag hörde av mig varje dag till honom under tiden i Spanien då jag saknade honom. Antar att jag bara var otroligt full, kåt och totalt tappade all självkontroll. Men kommer fortfarande inte ihåg så vet ju inte hur jag tänkte, kan bara gissa.

Hade jag vetat att det slutade såhär hade jag inte berättat för honom utan pratat ut med mina närmaste väninnor bara. Trodde faktiskt att han skulle förstå och förlåta då han under tiden vi var tillsammans alltid var så förstående.

Håller med...
Men jag kan ändå inte fatta hur man, även om man blir full, kan spåra ut så totalt??

Ts påstår sig ha allt man kan önska i ett förhållande. Allt är bra och man ringer varandra varje dag man är borta och rätt vad det är, super man sig full, tar med sig en främmande man/kvinna, och är otrogen...

Tror inte heller inte minnet är så kort...Jag har själv varit jä..ligt full både ute i Europa och hemma i Sverige. men kommer i.a.f. ihåg vad som hänt kvällen innan. Dessutom vet jag vad och varför jag gör något under kvällen.
Vi kanske reagerar olika på alkohol, men har kompisar som efter en blöt kväll hävdar att dom inte minns något efter en viss tidpunkt. Men senare visar det sig att dom minns i princip allt..
Finns en annan tråd här på FL där en tjej från början hävdar att allt var svart från kvällen innan när hon vaknar i kollegans säng..Efter flera hundra inlägg visar det sig att hon minns allt.
Det låter i mina öron mest som en efterkonstruktion för att döva sitt eget samvete.

I min bok reagerade exet helt rätt. Förlåta ett sådant svek skulle inte jag heller kunna göra.

Jo, men en del svekfulla människor gör ju det bevisligen.
Det var ju inte heller så att det var första gången det hände.

Jag hade kunnat känna en viss sympati för ts om det inte hade varit för denna meningen:

"Hade jag vetat att det slutade såhär hade jag inte berättat för honom utan pratat ut med mina närmaste väninnor bara. Trodde faktiskt att han skulle förstå och förlåta då han under tiden vi var tillsammans alltid var så förstående."

Jag tycker det är upplyftande att man någon gång (inte ofta det händer) får läsa om att det blir konsekvenser av svekfulla beteenden. Och det hade det förmodligen fått även om ts inte berättat. Usch för att leva i en lögn, samtidigt som man intalar sig att det är det perfekta förhållandet..

Men det finns ju inget i ts text som säger att hon inte var genuint lycklig med exet, och hittat rätt.
Men visst kan ens förmåga att tänka fördunklas när man är full, men någonstans på vägen tar det stopp och man börjar fundera på vad man håller på med om man lever i ett så lyckligt förhållande som ts beskriver.

Men vänta bara. Snart kommer det, att exet jobbade kanske för mycket...Visade inte tillräckligt mycket bekräftelse..Så det var hans fel att ts var otrogen.
Vissa i tråden har ju redan varit inne på den linjen.

Kanske nåt att läsa för människor som envisas med att påstå att otrohet baaaaaara förekommer när det är problem i förhållandet

Det var nog din partner som inte var så bra som du trodde ????

Om du tar bort otroheten och ser tillbaka på det nu. Kan du föreställa dig ditt liv nu med barn och familjeliv, fast med den andra mannen? Var han så bra (i övrigt) som den du fann efter?

Menar du då att det var partnerns fel att TS var otrogen?

Jag talar inte om dig eller din relation, den vet jag för lite om.

Sen håller jag med dig om att TS´ partner idealiserade henne också, det är uppenbart. Därför blev nog chocken större. Men en del anser ju att killen och relationen inte var så bra och att det var därför som TS var otrogen, ett slags förtäckt försvar för handlingen. Det kan ifrågasättas tycker jag.

Jag skulle vilja påstå att det inte alls är eventuella problem som är "anledningen" till otrohet utan hur personen väljer att hantera eventuella problem. Omständigheterna är nästan aldrig avgörande för om man är otrogen eller ej, det är personlighet, värderingar, etc. som avgör.

Jag läste det men jag skulle vilja dra det ännu längre till aldrig.

Även om man har problem i förhållandet så har man alltid alternativ. Om man av alla alternativ som finns tillhands väljer otrohet så tycker jag man aldrig kan skylla det på eventuella problem. 

Det var lite det jag ville åt med min fråga. Det fanns alltså problem där som du inte visste om - som var kopplade till din kille och hans omognad, som tog sig uttryck i otrohet. Så sett ur det perspektivet var det ju en otrolig tur att resultatet blev att du slapp gå djupare med honom. (Även fast jag tycker det var otroligt svinigt gjort och att det givetvis hade varit mycket bättre om han kunde gjort slut på ett ärligt sätt.)

Men så kan man ju inte resonera. Hade inte otroheten skett hade kanske allt varit bra och du hade inte varit medveten om din man ö.h.t

Jo, men det låter som man tror på ödet, och det vet jag inte...
Om  man tar ts som exempel...
"Det var bra att hon var otrogen...Hon kanske hittar en bättre....
Nä, köper inte det.