Inlägg från: Anonym (Elin) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Elin)

    Synen på abort?

    Hej! Är inte 100% abortmotståndare men tycker att det finns problem med det, kan förklara:

    Jag anser att embryot är en människa från befruktningen. Allt finns där för att utvecklas redan då, det är redan en individ. Sedan börjar ju hjärtat slå redan i typ v. 6. Väldigt tidigt ser man också att det är påväg att bli en människa. Detta märks ockå vad gäller mamman. Är barnet önskat kan man ha väldigt stark kärlek till det redan när man plussar och ett missfall är för många en jättestor sorg. På samma sätt har jag hört om väldigt många som gjort abort och tyckt att det var väldigt påfrestande psykiskt (även många som inte ångrar sig och inte på något sätt sett embryot som ett barn har ändå dåligt samvete efteråt, eller får det senare i livet när de väntar ett önskat barn).

    Nu är jag generellt för livet överlag. Jag är pacifist, starkt emot dödsstraff och så vidare. Jag lämnar blod och har övervägt sk altruistisk njurdonation. Och inte konservativ alls i övrigt.

    När jag började ifrågasätta abort var det på grund av att jag fick några bekanta som var tveksamma till abort. Innan dess vågade jag inte tänka de här tankarna om embryot som individ till slut, för det gick liksom inte att ens tänka tanken att även embryot kunde ha rättigheter utan att i mina egna ögon stämplas som värsta kvinnoförtryckaren. Då är jag ändå kvinna själv, och dessutom ung (20+).

    Pro-life aktivisterna som är för dödsstraff menar att det är skillnad på att döda ett embryo och att döda någon som gjort något fruktansvärt. De menar att man genom sina handlingar kan förlora sitt människovärde, ett värde som man har redan som embryo. Jag tycker också att man har människovärde som embryo, men tycker inte att man kan förbruka det. Därför är jag emot dödsstraff. Jag tycker heller inte att spermier och ägg har något värde, de har bara hälften av vad som behövs för en människa och räknas därför inte som skyddsvärda.

    Jag tycker att abort är nästan den enda politiska frågan där jag så otroligt tydligt kan förstå och sätta mig in i båda sidors argument, och anledningen till det är att det nästan bara handlar om hur man ser på embryot, och där kan man ha helt olika syn. Det går att se det som helt och hållet en egen människa, eller som bara en cellklump. Om man ser det som en egen människa med lika stor rätt till sitt liv som alla andra människor är det inte konstigt att man prioriterar barnets liv framför att mamman ska genomgå graviditet och förlossning. Även om det finns risker skulle nog de flesta människor hellre bära och föda ett barn än dö. Att dö räknas generellt som värre än att bära och föda barn. Alltså blir konsekvensen att man hellre tvingar en individ att bära och föda ett barn än dödar en annan individ.

    Därför blir synen på abort väldigt kulturellt betingad. Den påverkas naturligtvis också av synen på kvinnan och hennes rätt att bestämma över sin kropp, och det är nog därför många konservativa är pro-life. Om man inte är så jättenoga med kvinnans beslut är det lättare att bortse från det lidande det kan orsaka henne och fokusera på embryots rätt att leva. Och är man väldigt mycket för kvinnans rätt är det enklare att göra som i Sverige, och helt och hållet säga att embryot inte har något människovärde överhuvudtaget.

    Jag tycker att båda sidorna brister i sina argument. De är för oförmögna att ta in andra sidor av saken. Jag tycker det är bra om aborterna minskar, både för att det ofta är plågsamt psykiskt och fysiskt för mamman men också för att jag anser embryot skyddsvärt.

    Däremot tycker jag inte att abortlagen bör ändras utom möjligtvis vad gäller de riktigt sena aborterna som man måste ha särskilt tillstånd för. Det finns gott om andra saker man kan göra för att uppmuntra och göra det enklare för kvinnor att behålla, istället för att tvinga dem.

    Sen blir frågan naturligtvis väldigt känslig eftersom man inte vill såra någon som gjort abort. Det är en mycket svår situation som jag helt och fullt kan förstå och jag klandrar ingen som har behövt fatta det beslutet. Jag tycker inte heller att man ska behöva ha dåligt samvete för det och jag tycker att vi behöver mycket bättre uppföljningsvård av kvinnor som gjort abort och mår dåligt i efterhand.

  • Anonym (Elin)
    Anonym (ts) skrev 2018-05-29 20:18:28 följande:

    Tack för era intressanta åsikter. Det kanske inte framgick så bra i trådstarten men jag undrar lite mer om varför dessa neokonservativa anser att det är så viktigt att inskränka rätten till abort. Denna anti-abortrörelse finns lite överallt och verkar ha ett klart samband med det man kallar ''extremhöger''. Går det inte att försöka få folk att skaffa fler barn och ägna sig åt familjen i första hand utan att bråka med aborträtten?


    Tänk dig att du hade fått reda på att i Sverige är det tillåtet att döda ettåringar, och att cirka 40 000 ettåringar dödas av sina föräldrar varje år. Du hade förmodligen blivit förskräckt och gjort allt för att stoppa detta. De här abortmotståndarna ser embryon och foster som ettåringar. De tycker inte att det är någon skillnad, utan att de har samma värde och rätt att leva. Detta är kärnan i deras resonemang. Därför tycker de att abortförbud är viktigt, precis som vi tycker det är viktigt att man inte får mörda en ettåring. Målen om att folk ska få många barn finns också ofta i den här gruppen, men det är en egen fråga och inte alltid bunden till abortfrågan. Abortförbud drabbar ju till exempel främst (inte alls bara, men främst) ensamstående och unga kvinnor. De här grupperna uppmuntrar inte unga ensamstående att få barn, utan vill oftast hellre att gifta par ska få fler barn. I de här grupperna kan det ju till exempel finnas värderingar om att man bör ha gift sig innan man har sex. Abortförbud är alltså sällan en åtgärd för att öka barnafödandet, utan handlar mer om att man ser foster och embron som individer med lika stort människovärde som födda barn. Huvudsyftet med just abortförbud är inte att kontrollera kvinnors kroppar, utan att skydda vad man ser som barn. Att tvingas bära och föda barn (mamman) anses som mindre illa än att tvingas dö (embryot). Så målet är inte att tvinga kvinnor att föda barn, det blir bara en bieffekt av att man ser embryots liv som lika värdefullt som mammans.

    För dig är abort en liten fråga, men om du tänker dig in i deras syn på embryon så kanske du förstår att det är en jättestor och viktig fråga för dem. För dem blir det som att det skulle vara tillåtet att döda barn, och det tror jag att de flesta skulle göra allt för att stoppa om det hade blivit tillåtet. Så den stora skillnaden mellan era åsikter i just den här frågan handlar egentligen inte om kvinnosyn, utan embryosyn.
  • Anonym (Elin)
    Lainie Kennedy skrev 2018-05-30 10:19:06 följande:

    Nja. Det finns ju faktiska skillnader på embryon och ettåringar. De sistnämnda kan överleva på egen hand och den kvinna som fött dem kan göra sig av med dem utan att deras liv avslutas. Det innebär att ettåringar inte är tvingande på någon annans kropp och kan överlämnas.


    Jo, jag håller helt och hållet med dig om att det finns skillnader. Jag beskriver vad de neokonservativa abortmotståndarna anser. De vet också att det finns skillnader, men anser inte dessa skillnader vara så stora att embryot har mindre människovärde än ettåringen. Precis som vi kan se att en ettåring har stora skillnader jämfört med en vuxen men ändå anse den ha lika stor rätt att leva som en vuxen. Så deras syn handlar inte om att inte inse skillnaderna, utan att anse att människovärdet inte är kopplat till de skillnaderna.
  • Anonym (Elin)
    Träskvatten skrev 2018-05-30 11:12:32 följande:

    Du tycks tro att man oftast gör en sen abort av bekvämlighetsskäl och att med rätt stöd och uppmuntran går allt bra ändå. Så är det inte. (Nu antar jag förvisso bara av den enkla anledningen att de flesta inte förstår vad som oftast orsakar en sen abort.)

    De allra flesta sena aborter görs efter att föräldrarna fått reda på att fostret har en allvarlig skada, många av dem förväntas inte ens överleva förlossningen.

    Då blir det rätt cyniskt, liksom all vård är, det kommer till syvende och sist att handla om samhällsresurser. Jag tror att de allra flesta förstår vid det här laget att det är extremt svårt att få assistanshjälp till svårt sjuka barn. Föräldrarna måste alltså vara beredda på att kriga mot myndigheter så länge som barnet lever och det är självklart en svår påfrestning som läggs ovanpå den påfrestning som ett mycket sjukt barn innebär.

    Sen kan man bli än mer cynisk, det sker ett antal sena aborter, varav de allra flesta är skadade. Vissa kommer att dö vid förlossningen men ett antal kommer att överleva och kräva assistanser, vård osv. Det kommer att sluka stora samhällsresurser. Och det i tider då vi överlag tjatar om att människor inte har rätt att vara tärande på samhället. Så har samhället råd att stoppa sena aborter och är det ens önskvärt?

    Liv måste vara meningsfullt och allt liv är faktiskt inte det. Det är tex därför vi ibland avlivar våra husdjur därför att livet inte längre är humant utan lidandet överväger. Nu kan vi självklart inte avliva människor men när man på förhand vet att livet kommer att innebära ett stort lidande så ska man självklart ha rätt att göra abort även om det är efter v12.

    Men då brukar motargumentet vara att diagnostiseringen bli bättre. Det blir ständigt bättre men hur mycket man än förbättrar kommer man aldrig att klara av alla sorters diagnostiseringar innan v12. Många av metoderna är mycket svåra och komplicerade och tar framförallt tid. Kanske att vi i någon framtid kan testa allt på ett par dagar men jag gissar att det kommer att ta några generationer innan vi har den tekniken.

    Jag har sett hur tekniken gått framåt under 30 år. Då, för 30 år sedan skickades prover med il-transport till Tyskland. Det tog 6 veckor att få svar. Idag kan vi utföra testerna här i Sverige och det tar 'bara' 4 veckor. Det senaste jag hörde för något år sedan är att de inte kan göra det snabbare därför att det tar tid för den mänskliga cellen att dela sig osv. Den låter sig helt enkelt inte stressas hur mycket teknik vi än tar till.

    Men så sker ett antal sena aborter pga sociala skäl, där kvinnan anser att hon inte kan ta hand om ett barn av olika anledningar. Visst, kanske att de där fåtaliga sena aborterna skulle kunna 'räddas' med rätt insats men grejen är att de insatserna finns redan så då kan det möjligen handla om adoption. Många barnlösa hävdar just det här, att om aborter förbjuds skulle fler barn kunna adopteras och då blir det cyniskt på riktigt.

    Ser man det från det ofödda barnets perspektiv kan det låta hårt men det bästa i det läget lär vara att inte födas in i en miljö som är allt annat än lämplig för barn - att det inte föds helt enkelt.

    Så min poäng är att sena aborter behövs om något. Det är otroligt omänskligt att kräva att kvinnor ska tvingas föda skadade barn som i värsta fall överlever. Och det är omänskligt att kräva att barn föds in i olämpliga miljöer för att tillfredsställa barnlösas behov.


    Nej, jag tror verkligen inte att sena aborter görs av bekvämlighetsskäl! Tvärtom inser jag att just dessa aborter förmodligen är de allra svåraste för alla inblandade. Däremot tycker jag att det blir lite extremt när gränsen för att få abortera ett barn och när barnet anses livsdugligt är bara en dag. Det blev ju tydligt i och med debatten om läkaren som försäkte rädda ett foster där aborten dragit ut på tiden och fostret låg och gnydde och flämtade efter luft efter aborten. Då sa socialstyrelsen att hon inte agerat fel eftersom barnet föddes i v. 22+0. De hade beviljat aborten, men tyckte att läkaren som startat aborten såpass sent var den som gjort fel eftersom han borde ha bedömt att aborten kunde ha dragit ut på tiden. Det där blir lite knepigt för mig, att en enda dags skillnad avgör om du anses få leva eller inte. Särskilt inte eftersom bedömningen av hur långt gången man är i graviditeten inte är exakt. Sjukvården blir ju också bättre och bättre på att rädda för tidigt födda barn. Sen abort infördes på 70-talet har gränsen flyttats flera gånger, på grund av medicinska framsteg. Idag finns flera exempel på barn som fötts i v. 22+0 och överlevt. Men dagen innan, i v.21+6, är det okej att göra abort efter särskilt tillstånd. Den marginalen tycker jag är för liten, och därför tycker jag att vi kan flytta gränsen igen, så som vi har gjort flera gånger de senaste fyrtio åren.

    Och även barn som aborteras från v. 20 flämtar ofta efter luft och gnyr. Dä tycker jag det är oetiskt att låta dem ligga och plågas i väntan på att de ska dö. När man får reda på att barnet har en viss sjukdom är också olika, även om de flesta får det kring v. 20. Vissa får besked om det i v. 25 eller 30. Tycker du att de också ska ha rätt till abort, eller anser du att barnet är såpass utvecklat då att de inte bör få det?
  • Anonym (Elin)
    Träskvatten skrev 2018-05-30 13:21:50 följande:

    Fast det är inte en enda dag det hänger på utan det är betydligt fler dagar än så.

    I andra aborttrådar så avhandlades just den händelsen och kontentan var att fostret ändå inte var livsdugligt trots primitiva andningsrörelser. Det saknar tex utvecklade lungor. Jag har inte hela förklaringen men hoppas att någon kunnig ser tråden och förklarar.

    Alltså, vad jag menar att alltför många läser aftonbladet och tror att det är på ett visst sätt (och sen visar det sig att som vanligt är aftonbladet en riktigt usel källa).


    amp.svt.se/nyheter/inrikes/fakta-det-har-galler-for-abort-i-sverige

    Här står att sista dagen för abort är 21+6. Från v. 22+0 räknas fostret som en juridisk person om det föds, vilket står i länken nedan. Det är en dag.

    www.svt.se/nyheter/inrikes/lakare-forsoker-radda-aborterade-foster

    Nej, barnet i detta exempel överlevde inte. Väldigt få barn födda v. 22+0 gör det. Men som du kan läsa i länken ansåg socialstyrelsen ändå inte att hon gjort fel, eftersom fostret räknas som ett barn i v. 22+0. Hade aborten lyckats fullföljas dagen innan, v. 21+6, så hade det varit tjänstefel av henne eftersom fostret då inte räknas som ett barn eller en juridisk person. Just det här barnet var inte levnadsdugligt, men vissa barn är det i v. 22+0. Det finns flera exempel på neonatala barn som överlevt i v. 22+0, när förlossningen startat för tidigt. Vad händer om ett sådant barn aborteras v. 22+0 och räddas? Rent juridiskt anses i alla fall alla barn som levnadsdugliga i v. 22+0.
  • Anonym (Elin)
    Anonym (Jane) skrev 2018-05-30 12:43:01 följande:

    Jag tycker det är väldigt trevligt att läsa ditt resonemang och att du förklarar hur du känner på ett varmt och ärligt sätt. Jag känner lite som du - fast ändå raka motsatsen :) Jag håller inte med dig men vill bara tacka dig för att du anstränger dig att se båda sidors argument och att du är trevlig i ditt inlägg. Jag förstår också din sida, även om jag inte håller med dig. Uppfriskande att läsa något annat än pajkastning och hat mot "den andra sidan", gäller både abortmotståndare och abortförespråkare.


    Tack! Jag tyckte att trådstarten ändå inbjöd till en sansad diskussion. Jag tycker att det är väldigt tråkigt att den här frågan så ofta urartar i riktigt otrevliga debatter. Kanske är det just för att det lätt blir så känslomässigt, och för att det är svårt att ta ställning när man ser båda sidors argument. Jag känner mig själv ganska kluven i frågan.
  • Anonym (Elin)
    Bjoer skrev 2018-05-30 14:32:33 följande:

    Frågan är absolut komplicerad men saker som hörsel eller smärtförmåga är inget unikt för människan eller ens biologiskt liv. En mikrofon kan höra i den bemärkelsen att den kan registrera ljud och förmedla det. Därför blir sådana egenskaper lite missvisande ifall man ska försöka knyta något människovärde till det. Snarare handlar människovärde till ett filosofiskt begrepp som används för att skapa ett samhälle som vi alla kan leva i och känna och (relativt) trygga i. Vi vet att eftersom vi har ett grundläggande människovärde så har vi vissa rättigheter som ingen kan ta ifrån oss.

    Själv har jag stor förståelse för de som är emot abort eftersom de tycker att fostret är en individ med människovärde. Däremot tycker jag inte det är en speciellt relevant egenskap vad gäller abortfrågan. Jag är för abort, oavsett om fostret anses vara en människa eller inte. Det kan tyckas vara en makaber inställning men jag ser det hela på ett lite annat sätt. Istället för att gå på känsla försöker jag se vad som är konsekvenserna, för individerna som är inblandade och för samhället i stort. Vad är egentligen de negativa konsekvenserna för fostret vid en abort? Tja, det dör, givetvis. Men är det en negativ konsekvens? För någon som inte har något medveteande än, än mindre självmedvetande, är det ingen skillnad på att vara levande eller död. När du är död känner du ingen smärta, ingen sorg, inte glädje osv. Du finns inte. Det är som att inte vara född. Hur många ägg som aldrig blev befruktade sörjer vi för vad de aldrig fick uppleva? Inga. Så vad är då de negativa konsekvenserna för ett foster, om nu döden inte är en? Inga vad jag kan se. Att aldrig få uppleva saker är bara en negativ konsekvens om du VET OM att du inte får uppleva saker, och därmed kan känna saknad över det.

    Alla negativa aspekter med döden ligger hos de som finns kvar. Hos släktingar, vänner och andra som kan känna sorg. Hos andra medlemmar i samhället som kan känna oro eller minskad trygghet över risken att dö. Det är aldrig hos den döda som de negativa konsekvenserna finns. När vi kommer till abort så finns inga vänner än. De enda släktningarna är de som vill göra aborten från första början. Otryggheten hos resten att leva i ett samhälle där folk kan aborteras finns inte eftersom vi själva redan har passerat det stadie där risken ligger. Ingen nu existerande samhällsmedborgare kan riskera att "aborteras". Så alla de normala negativa konsekvenserna med döden finns inte vid en abort. Att en invidivd dör är alltså inte ett starkt argument mot abort. Även om det kan ses som en människa.

    Detta gör också att jag anser att vår förskjutning av abortgränserna pga. medicinska framsteg är rätt konstig. Är man för abort för att man anser att ett foster inte är en människa så kommer det inte ändras. När någon blir en människa är en filosofisk/biologisk fråga som är oberoende av hur tidigt vi kan rädda foster. Därför ser jag inget problem, ur den aspekten, med att abortperioden och när vi kan rädda neonatala överlappar. Däremot har jag full förståelse för om sjukhuspersonal inte vill döda foster som de kan rädda. Men det kommer ju i slutändan leda till att vi förbjuder abort med tekniska framsteg. Är det verkligen en riktning vi vill gå i?


    Väl skrivet, och intressant att läsa ditt resonemang. Jag är nyfiken på din åsikt angående två saker:

    Hur blir det om pappan (eller annan närstående) vill ha barnet och känner kärlek till det?

    Var bör gränsen för abort gå, enligt dig? Handlar det om att kunna överleva utan sjukvård utanför mammans kropp, eller kan gränsen rentav gå ännu senare, typ i tvåårsåldern (om ingen älskar tvååringen. Personer under två år kommer ju knappast att vara medvetna om faran att bli dödad för att de är oälskade)
Svar på tråden Synen på abort?