Synen på abort?

Hej! Är inte 100% abortmotståndare men tycker att det finns problem med det, kan förklara:

Jag anser att embryot är en människa från befruktningen. Allt finns där för att utvecklas redan då, det är redan en individ. Sedan börjar ju hjärtat slå redan i typ v. 6. Väldigt tidigt ser man också att det är påväg att bli en människa. Detta märks ockå vad gäller mamman. Är barnet önskat kan man ha väldigt stark kärlek till det redan när man plussar och ett missfall är för många en jättestor sorg. På samma sätt har jag hört om väldigt många som gjort abort och tyckt att det var väldigt påfrestande psykiskt (även många som inte ångrar sig och inte på något sätt sett embryot som ett barn har ändå dåligt samvete efteråt, eller får det senare i livet när de väntar ett önskat barn).

Nu är jag generellt för livet överlag. Jag är pacifist, starkt emot dödsstraff och så vidare. Jag lämnar blod och har övervägt sk altruistisk njurdonation. Och inte konservativ alls i övrigt.

När jag började ifrågasätta abort var det på grund av att jag fick några bekanta som var tveksamma till abort. Innan dess vågade jag inte tänka de här tankarna om embryot som individ till slut, för det gick liksom inte att ens tänka tanken att även embryot kunde ha rättigheter utan att i mina egna ögon stämplas som värsta kvinnoförtryckaren. Då är jag ändå kvinna själv, och dessutom ung (20+).

Pro-life aktivisterna som är för dödsstraff menar att det är skillnad på att döda ett embryo och att döda någon som gjort något fruktansvärt. De menar att man genom sina handlingar kan förlora sitt människovärde, ett värde som man har redan som embryo. Jag tycker också att man har människovärde som embryo, men tycker inte att man kan förbruka det. Därför är jag emot dödsstraff. Jag tycker heller inte att spermier och ägg har något värde, de har bara hälften av vad som behövs för en människa och räknas därför inte som skyddsvärda.

Jag tycker att abort är nästan den enda politiska frågan där jag så otroligt tydligt kan förstå och sätta mig in i båda sidors argument, och anledningen till det är att det nästan bara handlar om hur man ser på embryot, och där kan man ha helt olika syn. Det går att se det som helt och hållet en egen människa, eller som bara en cellklump. Om man ser det som en egen människa med lika stor rätt till sitt liv som alla andra människor är det inte konstigt att man prioriterar barnets liv framför att mamman ska genomgå graviditet och förlossning. Även om det finns risker skulle nog de flesta människor hellre bära och föda ett barn än dö. Att dö räknas generellt som värre än att bära och föda barn. Alltså blir konsekvensen att man hellre tvingar en individ att bära och föda ett barn än dödar en annan individ.

Därför blir synen på abort väldigt kulturellt betingad. Den påverkas naturligtvis också av synen på kvinnan och hennes rätt att bestämma över sin kropp, och det är nog därför många konservativa är pro-life. Om man inte är så jättenoga med kvinnans beslut är det lättare att bortse från det lidande det kan orsaka henne och fokusera på embryots rätt att leva. Och är man väldigt mycket för kvinnans rätt är det enklare att göra som i Sverige, och helt och hållet säga att embryot inte har något människovärde överhuvudtaget.

Jag tycker att båda sidorna brister i sina argument. De är för oförmögna att ta in andra sidor av saken. Jag tycker det är bra om aborterna minskar, både för att det ofta är plågsamt psykiskt och fysiskt för mamman men också för att jag anser embryot skyddsvärt.

Däremot tycker jag inte att abortlagen bör ändras utom möjligtvis vad gäller de riktigt sena aborterna som man måste ha särskilt tillstånd för. Det finns gott om andra saker man kan göra för att uppmuntra och göra det enklare för kvinnor att behålla, istället för att tvinga dem.

Sen blir frågan naturligtvis väldigt känslig eftersom man inte vill såra någon som gjort abort. Det är en mycket svår situation som jag helt och fullt kan förstå och jag klandrar ingen som har behövt fatta det beslutet. Jag tycker inte heller att man ska behöva ha dåligt samvete för det och jag tycker att vi behöver mycket bättre uppföljningsvård av kvinnor som gjort abort och mår dåligt i efterhand.

Du tycks tro att man oftast gör en sen abort av bekvämlighetsskäl och att med rätt stöd och uppmuntran går allt bra ändå. Så är det inte. (Nu antar jag förvisso bara av den enkla anledningen att de flesta inte förstår vad som oftast orsakar en sen abort.)

De allra flesta sena aborter görs efter att föräldrarna fått reda på att fostret har en allvarlig skada, många av dem förväntas inte ens överleva förlossningen.

Då blir det rätt cyniskt, liksom all vård är, det kommer till syvende och sist att handla om samhällsresurser. Jag tror att de allra flesta förstår vid det här laget att det är extremt svårt att få assistanshjälp till svårt sjuka barn. Föräldrarna måste alltså vara beredda på att kriga mot myndigheter så länge som barnet lever och det är självklart en svår påfrestning som läggs ovanpå den påfrestning som ett mycket sjukt barn innebär.

Sen kan man bli än mer cynisk, det sker ett antal sena aborter, varav de allra flesta är skadade. Vissa kommer att dö vid förlossningen men ett antal kommer att överleva och kräva assistanser, vård osv. Det kommer att sluka stora samhällsresurser. Och det i tider då vi överlag tjatar om att människor inte har rätt att vara tärande på samhället. Så har samhället råd att stoppa sena aborter och är det ens önskvärt?

Liv måste vara meningsfullt och allt liv är faktiskt inte det. Det är tex därför vi ibland avlivar våra husdjur därför att livet inte längre är humant utan lidandet överväger. Nu kan vi självklart inte avliva människor men när man på förhand vet att livet kommer att innebära ett stort lidande så ska man självklart ha rätt att göra abort även om det är efter v12.

Men då brukar motargumentet vara att diagnostiseringen bli bättre. Det blir ständigt bättre men hur mycket man än förbättrar kommer man aldrig att klara av alla sorters diagnostiseringar innan v12. Många av metoderna är mycket svåra och komplicerade och tar framförallt tid. Kanske att vi i någon framtid kan testa allt på ett par dagar men jag gissar att det kommer att ta några generationer innan vi har den tekniken.

Jag har sett hur tekniken gått framåt under 30 år. Då, för 30 år sedan skickades prover med il-transport till Tyskland. Det tog 6 veckor att få svar. Idag kan vi utföra testerna här i Sverige och det tar 'bara' 4 veckor. Det senaste jag hörde för något år sedan är att de inte kan göra det snabbare därför att det tar tid för den mänskliga cellen att dela sig osv. Den låter sig helt enkelt inte stressas hur mycket teknik vi än tar till.

Men så sker ett antal sena aborter pga sociala skäl, där kvinnan anser att hon inte kan ta hand om ett barn av olika anledningar. Visst, kanske att de där fåtaliga sena aborterna skulle kunna 'räddas' med rätt insats men grejen är att de insatserna finns redan så då kan det möjligen handla om adoption. Många barnlösa hävdar just det här, att om aborter förbjuds skulle fler barn kunna adopteras och då blir det cyniskt på riktigt.

Ser man det från det ofödda barnets perspektiv kan det låta hårt men det bästa i det läget lär vara att inte födas in i en miljö som är allt annat än lämplig för barn - att det inte föds helt enkelt.

Så min poäng är att sena aborter behövs om något. Det är otroligt omänskligt att kräva att kvinnor ska tvingas föda skadade barn som i värsta fall överlever. Och det är omänskligt att kräva att barn föds in i olämpliga miljöer för att tillfredsställa barnlösas behov.

Som jag sa: det allra vanligaste är att fostret är svårt skadat. Jag sa också att det förekommer av sociala skäl men det är i minoritet. Så istället för att dilla om att sociala skäl är vanligt är det mer riktigt att titta på att fosterskador är den överlägset vanligaste orsaken.

Och så tycker jag att man i bladdret om fostrets rätt till liv helt glömmer bort att alla människor ska ha rätt att leva ett värdigt liv. Och där måste man inse att det bara är de ev blivande föräldrarna som kan avgöra och besluta om de har möjlighet att ge ett barn ett bra liv.

Man måste alltså vara beredd att diskutera att man dömer vissa barn att leva i missbrukarhem, att åka in och ut på fosterhem. Är det ett värdigt liv? Har 'jag' om jag är abortmotståndare, rätt att kräva att andra ska leva sådana liv?

Och nej, fostren har inte ett medvetande. Det är därför abortgränsen går där den gör. Jag minns inte exakt när foster anses ha ett medvetande men av alla aborttrådar jag medverkat i har det redogjorts noga och tydligt av sakkunniga. Du kommer bara med hittepå och skrämselpropaganda som hämtat från pro-life.

31,5 procent sociala skäl efter vecka 18 är inte hittepå. Det är statistik.

Hämtat från 1177, v 16

"Fostret kan höra och rycker till om något plötsligt ljud uppträder nära magen. "

www.1177.se/Tema/Gravid/Graviditeten/vecka-for-vecka/Graviditetskalender/Gravid-i-vecka-16/

Självmedvetande och andra mer utvecklade former v medvetenhet är en sak. Det jag menar är något annat, mer primitivt. Ett foster som kan höra, varför har inte det ett människovärde?

Jag anser att abortdebatten är komplicerad och att inget är svartvitt. Det handlar om att väga två rättigheter mot varandra. Och någonstans på tidslinjen börjar fostrets liv väga tyngre. Var vi sätter ribban är individuellt.

Bladder hit och dit, jag tycker att du ska ha en trevligare ton och respektera mina bedömningar, som jag respekterar dina. Jag är varken religiös eller ultrahöger. Däremot är jag en resonerande och inkännande person som försöker grunda mina ställningstaganden på både hjärtat och hjärnan.