Frågan är absolut komplicerad men saker som hörsel eller smärtförmåga är inget unikt för människan eller ens biologiskt liv. En mikrofon kan höra i den bemärkelsen att den kan registrera ljud och förmedla det. Därför blir sådana egenskaper lite missvisande ifall man ska försöka knyta något människovärde till det. Snarare handlar människovärde till ett filosofiskt begrepp som används för att skapa ett samhälle som vi alla kan leva i och känna och (relativt) trygga i. Vi vet att eftersom vi har ett grundläggande människovärde så har vi vissa rättigheter som ingen kan ta ifrån oss.
Själv har jag stor förståelse för de som är emot abort eftersom de tycker att fostret är en individ med människovärde. Däremot tycker jag inte det är en speciellt relevant egenskap vad gäller abortfrågan. Jag är för abort, oavsett om fostret anses vara en människa eller inte. Det kan tyckas vara en makaber inställning men jag ser det hela på ett lite annat sätt. Istället för att gå på känsla försöker jag se vad som är konsekvenserna, för individerna som är inblandade och för samhället i stort. Vad är egentligen de negativa konsekvenserna för fostret vid en abort? Tja, det dör, givetvis. Men är det en negativ konsekvens? För någon som inte har något medveteande än, än mindre självmedvetande, är det ingen skillnad på att vara levande eller död. När du är död känner du ingen smärta, ingen sorg, inte glädje osv. Du finns inte. Det är som att inte vara född. Hur många ägg som aldrig blev befruktade sörjer vi för vad de aldrig fick uppleva? Inga. Så vad är då de negativa konsekvenserna för ett foster, om nu döden inte är en? Inga vad jag kan se. Att aldrig få uppleva saker är bara en negativ konsekvens om du VET OM att du inte får uppleva saker, och därmed kan känna saknad över det.
Alla negativa aspekter med döden ligger hos de som finns kvar. Hos släktingar, vänner och andra som kan känna sorg. Hos andra medlemmar i samhället som kan känna oro eller minskad trygghet över risken att dö. Det är aldrig hos den döda som de negativa konsekvenserna finns. När vi kommer till abort så finns inga vänner än. De enda släktningarna är de som vill göra aborten från första början. Otryggheten hos resten att leva i ett samhälle där folk kan aborteras finns inte eftersom vi själva redan har passerat det stadie där risken ligger. Ingen nu existerande samhällsmedborgare kan riskera att "aborteras". Så alla de normala negativa konsekvenserna med döden finns inte vid en abort. Att en invidivd dör är alltså inte ett starkt argument mot abort. Även om det kan ses som en människa.
Detta gör också att jag anser att vår förskjutning av abortgränserna pga. medicinska framsteg är rätt konstig. Är man för abort för att man anser att ett foster inte är en människa så kommer det inte ändras. När någon blir en människa är en filosofisk/biologisk fråga som är oberoende av hur tidigt vi kan rädda foster. Därför ser jag inget problem, ur den aspekten, med att abortperioden och när vi kan rädda neonatala överlappar. Däremot har jag full förståelse för om sjukhuspersonal inte vill döda foster som de kan rädda. Men det kommer ju i slutändan leda till att vi förbjuder abort med tekniska framsteg. Är det verkligen en riktning vi vill gå i?
