Skolkande 14 åring

Tack för alla svar!

Hon vill jättegärna byta skola, då hon bråkar mycket med lärarna samt har fler vänner på andra skolan.

Hon beskriver situationen som "jag vill bara komma iväg från den här fucking skolan". 

Tyvärr vill vår kommun ej betala de pengar som den andra kommunen vill ha. Ja, skolan ligger i en kommun precis intill vår, precis på gränsen. Och då vill andra kommunen begära en viss del pengar för hennes skolgång..

Det är jättesynd. Men hennes tanke var att få börja om och skaffa riktig hjälp av lärare. Som förälder har jag alltid upplevt henne som självständig, att hon är jävligt smart och inte har något problem med något ämne, och lärarna har också tänkt så. Hon frågar aldrig om hjälp och det har lärarna tolkat som att hon inte finner några svårigheter i speciellt matten.
Visar sig att hon skiter i varenda uppgift som blir det minsta lilla svårt. Hon frågar aldrig om hjälp, och har inte gjort det sedan lågstadiet.. 

Lärarna har sagt att hon antagligen är särbegåvad. Hon tänker mycket och stort, jag har alltid talat med henne som om hon vore en vuxen. Alltid, så länge jag kan minnas.
Hon är intelligent, det är jag medveten om. Man har hållit i normala konversationer sedan hon gick i förskoleklassen!

Men, hon ger upp så fort det minsta lilla jobbiga kommer i hennes väg. Hur ska man hitta motivationen?