• Äldre 29 May 08:22
    8306 visningar
    14 svar
    14
    8306

    Skolkande 14 åring

    Hej!


    Min fjortonåriga dotter har under den senaste tiden skolkat mycket. Hon har hög giltig och ogiltig frånvaro sedan början av förra året.

    Jag är glad om hon klarar en hel vecka i skolan men oftast lyckas hon inte. Hon missar bussar, skippar lektioner och går bara inte till skolan.

    Ibland åker hon till sin kompis och har till och med hängt med på hennes lektioner i skolan istället för att vara på sina lektioner, på hennes skola Rynkar på näsan

    Det börjar bli tufft för mig som 'ensam' mamma. Min man jobbar borta 5 dagar i veckan och är hemma på helgerna.

    Jag vet att min dotter inte har haft den lättaste uppväxten. Min man har haft problem med sin ilska. Han har självklart aldrig(!) slagit någon(!) men han kan ha påverkat dottern psykiskt.
    Soc har varit inkallad med andra dottern som också betedde sig liknande i hennes yngre tonår.

    Tillbaka till 14 åringen. Hon pratar inte så mycket. Hon gick till kuratorn två gånger, sen sket hon i det.
    Gick till en psykolog utanför skolan 1 gång, sedan sket hon i det.
    Hon äter dessutom inte så mycket vad jag vet. Inte lunch i skolan eller frukost hemma.
    Hon säger aldrig vad som händer men det enda jag vill är att hon ska gå i sin jävla skola så bara hon sköter det!!
    Sedan äter hon mat innan hon drar till stallet för att hon ska kunna orka att rida. Hon har egen häst och tävlar med den så hon vill satsa där och gör sitt bästa för att orka.

    Jag blir trött på att skitungen inte tar sig till skolan som vilken annan unge som helst?! Jag är rädd för summan frånvaro det blir denna terminen!
    Jag jobbar 100% och tar medicin mot min stress dessutom!

    Hur ska jag kunna få henne att gå till skolan?? Vad är problemet?!

  • Svar på tråden Skolkande 14 åring
  • Äldre 29 May 08:39
    #1
    +1

    Fick motsvarande problem med min pojke i åttan. Känner igen beteendet med att inte fullfölja. Betygen kommer att bli lidande och det blir ännu svårare att klara skolan framöver när de halkar efter. Det eskalerade och har blivit riktigt hemskt. Som vuxen känner man sig inte som den bästa föräldern precis och det är lätt att skjuts problemet framför sig. Det är mänskligt.

    Jag är ju därför inte en pappa att råda dig. Men jag tror tidiga rejäla insatser måste till. Deras självinsikt och självmotivation samt framtidstänkande fungerar så dåligt i den åldern. Och de vänder dig bort från föräldrarna för att så småningom bli självständiga vuxna.

    Väck mer buller. Prata med dottern om konsekvenser tills hon får mer insikt. Gör dagliga planer ihop. Prata, prata, prata. Skaffa vuxenstöd som bekräftar det du säger, förklara varför (du älskar henne och vill att hon ska få ett bra liv). Koppla in kurator, terapeut etc igen. Det är inte roligt att göra detta, men alternativet är ju värre.

    Min snart myndige son har långsamt börjat förstå lite av hur han förstört för sig själv, men i bästa fall betyder det att läsa in betyg på Komvux om några år. Hans skoltrötthet kostar honom fler år med mer studier jämfört med om han orkat vara och lyssna i skolan redan i högstadiet.

  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 29 May 09:01
    #2
    +1

    Jag förstår att du blir väldigt stressad över situationen, att du bara bryr dig om hennes bästa och att hon ska få en bra utbildning. Men har du frågat henne VARFÖR hon inte vill gå på sina lektioner? Det kanske ligger något bakom det. Att hon inte trivs, att hon inte mår bra osv osv.

    Efter sommaren börjar jag mitt sista år i gymnasiet och jag lider utav en svår depression som gjort att jag missat så mycket. Men det pga att jag blir otroligt trött av alla intryck, kan inte koncentrera mig en längre stund och mått alldeles för dåligt för att ens orka kliva upp ur sängen vissa dagar. Jag ska gå komvux ett år efter att jag tagit studenten men det gör mig inget, för jag ser det som en chans att få den stöttning och hjälp jag behöver.

    Det kan ju vara så att din dotter inte mår riktigt ok och därav att hon hellre är med sin kompis på ?hennes lektioner? Eller att hon bara struntar i att gå till skolan rentutav. Det är värdigt viktigt att ni kommunicerar med varandra, pratar.

    (Jag pratar bara utöver mina egna erfarenheter)

    Om det är så att hon bara är lat och att hon bara skolkar för att känna sig häftig och tuff, förklara för henne vad som händer om hon helt enkelt struntar i skolan. Att utbildning är viktigt. Fråga henne vad hon skulle vilja jobba med och kolla tillsammans hur man tar sig dit. Så kanske hon förstår hur viktig skolan är för henne, för hennes utbildning och för hennes framtida jobb. Sedan är det så att hon är i yngre tonåren och har kanske inte riktigt samma konsekvenstänk ännu, att om hon skolkar så förlorar hon chanser till en bra utbildning. Kanske ska ni börja kolla på något gymnasium och om hon vill gå någon speciell linje för att kunna ta sig dit?

    Om det är så att det är för att hon mår dåligt, så pressa henne inte. Mina föräldrar förstod inte först. Dom ställde massa krav på mig och pratade inte med mig så som jag önskat. Vilket gjorde att jag blev så pressad att jag till sist gick på skolan ca 2 gånger i månaden. (Kanske lite mer). Nu har jag ett anpassat schema och har endast plockat bort ett ämne. Det ämnet var jag ändå klar med och läste bara en fördjupning (en mer avancerad kurs i ämnet) så det gjorde inget att jag plockade bort det. Jag går till skolan varje dag och mina föräldrar stöttar mig väldigt mycket, dom pressar inte, dom blir överlyckliga om jag går till skolan, även om jag inte alltid klarar av att jobba så tycker dom att det är bra att jag bara sitter där och lyssnar så gott jag kan.

    Det jag menar är att du måste prata med henne. Få reda på vilka omständigheter som finns och agera utöver.

    Tänkte att det kanske kan vara bra med en åsikt från någon yngre som är/har varit där!

    Lycka till :)

  • Anonym (föräl­der/lä­rare)
    Äldre 29 May 09:14
    #3

    Jag reagerar på att du kallar henne skitunge osv. Hur talar ni till varandra hemma?

    Du behöver vara en stöttande förälder här och komma till insikt om varför hon skolkar. Det kan finnas väldigt många olika orsaker och tonåringar i den åldern genomgår många förändringar rent fysiskt men också mentalt. 

    Att inte vilja gå till kurator osv är tyvärr väldigt vanligt. Många ungdomar känner sig inte lyssnade på utan mer att folk ska döma dem och då kanske de inte vill öppna sig. Det tar mer än 2 ggr hos en kurator för att våga öppna sig för de flesta. 

    Hur mycket info har dottern fått om skolsystemet? Går man ut med väldigt många underkända betyg kommer hon inte in på gymnasiet utan får gå ett år (eller mer) på IM för att ordna upp betygen och sen söka till en vanlig gymnasieutbildning. Har ni pratat något med skolans SYV? Ibland hjälper det att räta ut sådana tankar för en 14-åring har oftast inte alltid koll på konsekvenserna. Det finns även folkhögskola om detta inte fungerar men då måste man ha fyllt 18 år först.

    Kan det handla om någon typ av diagnos hos din dotter? Jag menar inte att skolk = diagnoser men det är en vanlig kombination. Är hon depremimerad? osv, osv. Tusen frågor finns det. 

    Vad har skolan mer gjort för att hjälpa henne förutom skolkuratorn?

    Jag har två ungdomar där högstadiet fullkomligt kraschade, trots att vi är bra föräldrar, båda är pedagoger och alltid stöttat. Bra släkt och nätverk osv. Visade sig att den ena fick en depression som har varit ändå tills högstadiet tog slut (otroligt mkt förknippat med skolmiljön), den andra har en diagnos. Allt hade gått jättebra i skolan för båda tills puberteten kom. 

    Kan ni ha ett "vuxet" samtal där du faktiskt lyssnar på henne? Inte säga "du måste ju gå i skolan" (det VET hon ju!). Sätt er er, be henne i lugn och rå berätta hur de faktiskt ÄR, vad de är som gör att hon inte går dit, inte går på inplanerade samtal osv, hur skulle hon önska att det var osv. Lägg ingen värdering i det hon säger utan lyssna, försök skapa förtroende. Visa henne att det är viktigt vad hon säger.

    Forskare som jobbar kring ämnet barn och skolk/hemmasittare osv, säger att i princip alla vill göra det de vet är rätt, men de klarar det inte just nu. Då hjälper det inte att vuxenvärlden kommer med pekpinnar och liksom tjatar, även om det är i all välmening (jag har gjort precis detsamma med mina barn, innan jag insåg att det var allvarligare än bara lite "slöhet"). 

  • Äldre 29 May 09:27
    #4

    Bra inlägg! Tack.

  • Anonym (Kvinn­a37)
    Äldre 29 May 22:31
    #5
    +1
    stenstrandsemma skrev 2018-05-29 08:22:49 följande:

    Hej!


    Min fjortonåriga dotter har under den senaste tiden skolkat mycket. Hon har hög giltig och ogiltig frånvaro sedan början av förra året.

    Jag är glad om hon klarar en hel vecka i skolan men oftast lyckas hon inte. Hon missar bussar, skippar lektioner och går bara inte till skolan.

    Ibland åker hon till sin kompis och har till och med hängt med på hennes lektioner i skolan istället för att vara på sina lektioner, på hennes skola Rynkar på näsan

    Det börjar bli tufft för mig som 'ensam' mamma. Min man jobbar borta 5 dagar i veckan och är hemma på helgerna.

    Jag vet att min dotter inte har haft den lättaste uppväxten. Min man har haft problem med sin ilska. Han har självklart aldrig(!) slagit någon(!) men han kan ha påverkat dottern psykiskt.
    Soc har varit inkallad med andra dottern som också betedde sig liknande i hennes yngre tonår.

    Tillbaka till 14 åringen. Hon pratar inte så mycket. Hon gick till kuratorn två gånger, sen sket hon i det.
    Gick till en psykolog utanför skolan 1 gång, sedan sket hon i det.
    Hon äter dessutom inte så mycket vad jag vet. Inte lunch i skolan eller frukost hemma.
    Hon säger aldrig vad som händer men det enda jag vill är att hon ska gå i sin jävla skola så bara hon sköter det!!
    Sedan äter hon mat innan hon drar till stallet för att hon ska kunna orka att rida. Hon har egen häst och tävlar med den så hon vill satsa där och gör sitt bästa för att orka.

    Jag blir trött på att skitungen inte tar sig till skolan som vilken annan unge som helst?! Jag är rädd för summan frånvaro det blir denna terminen!
    Jag jobbar 100% och tar medicin mot min stress dessutom!

    Hur ska jag kunna få henne att gå till skolan?? Vad är problemet?!


    Använd hennes hobby som motivation: om hon inte sköter skolan så måste hon sluta rida. När hon visar att hon fixar det grundläggande (skolan) så får hon även det andra.

    Med det sagt måste du naturligtvis visa kärlek, omtanke och förståelse. Det du INTE ska göra är att curla hennes beteende.
  • Anonym (annan­)
    Äldre 30 May 20:07
    #6

    Kan inte hon byta skola till den hennes vän går på då?
    Om det hjälper o motiverar henne till att gå i skolan så kanske det kan vara en lösning?

  • Anonym (Kvinn­a37)
    Äldre 30 May 20:25
    #7
    Anonym (annan) skrev 2018-05-30 20:07:20 följande:

    Kan inte hon byta skola till den hennes vän går på då?
    Om det hjälper o motiverar henne till att gå i skolan så kanske det kan vara en lösning?


    Jag är själv lärare och tyvärr rekommenderar jag inte att byta skola mitt i högstadiet! Hon missar saker i kurserna, ofelbart, eftersom man naturligtvis inte gör samma saker i samma ordning överallt. Dessutom, vilket är värre, så tappar hon relationen med sina lärare, de som vet hur hon funkar, som hon har förtroende för, som kan hjälpa henne på bästa sätt, som vet vad hon faktiskt kan, även om allt inte finns på papper. Det är en sak till, överlämningar är världens sämsta grej för ungdomar för det är omöjligt att förmedla en rättvis bild av ungdomens kunskapsnivåer och annat viktigt! Hon ska söka vidare till GY sedan, antagligen, och tyvärr visar forskning att ungdomar som byter skola tappar minst ett snäpp på betygsskalan, just för att man måste börja om från noll på den nya skolan.
  • Äldre 1 Jun 14:47
    #8

    Tack för alla svar!

    Hon vill jättegärna byta skola, då hon bråkar mycket med lärarna samt har fler vänner på andra skolan.

    Hon beskriver situationen som "jag vill bara komma iväg från den här fucking skolan". 

    Tyvärr vill vår kommun ej betala de pengar som den andra kommunen vill ha. Ja, skolan ligger i en kommun precis intill vår, precis på gränsen. Och då vill andra kommunen begära en viss del pengar för hennes skolgång..

    Det är jättesynd. Men hennes tanke var att få börja om och skaffa riktig hjälp av lärare. Som förälder har jag alltid upplevt henne som självständig, att hon är jävligt smart och inte har något problem med något ämne, och lärarna har också tänkt så. Hon frågar aldrig om hjälp och det har lärarna tolkat som att hon inte finner några svårigheter i speciellt matten.
    Visar sig att hon skiter i varenda uppgift som blir det minsta lilla svårt. Hon frågar aldrig om hjälp, och har inte gjort det sedan lågstadiet.. Obestämd

    Lärarna har sagt att hon antagligen är särbegåvad. Hon tänker mycket och stort, jag har alltid talat med henne som om hon vore en vuxen. Alltid, så länge jag kan minnas.
    Hon är intelligent, det är jag medveten om. Man har hållit i normala konversationer sedan hon gick i förskoleklassen!

    Men, hon ger upp så fort det minsta lilla jobbiga kommer i hennes väg. Hur ska man hitta motivationen?

  • Anonym (E)
    Äldre 1 Jun 15:09
    #9
    -1
    Anonym (Kvinna37) skrev 2018-05-29 22:31:32 följande:

    Använd hennes hobby som motivation: om hon inte sköter skolan så måste hon sluta rida. När hon visar att hon fixar det grundläggande (skolan) så får hon även det andra.

    Med det sagt måste du naturligtvis visa kärlek, omtanke och förståelse. Det du INTE ska göra är att curla hennes beteende.


    Det beror ju väldigt mycket varför hon inte fixar skolan och hur hon skulle reagera på nåt sånt.

    Om skolan är så jobbig så att hon väljer bort ridningen för att slippa skolan blir ju resultatet sämre än nu.
  • nytt eller gammal­t
    Äldre 1 Jun 15:17
    #10

    Jag har en särskilt begåvad son som har mycket stora problem med skolan. Vi föräldrar jobbar tillsammans med skolan och har fått ner hans frånvaro genom att han får sitta i ett eget rum med skolarbete eller programmering när han inte klarar av miljön i klassrummet samt att han läser några ämnen med gymnasiet för att få lite stimulans. (Han är lika gammal som din dotter.) Vi har varit stenhårda med att han ska vara i skolan hela dagen. Hellre sitta av tiden på lektionen än att inte alls vara där. Han har slutbetyg från grundskolan i fyra ämnen så han slipper lite lektioner vilket både är skönt men också innebär håltimmar som är en risk.

    När han hade hög frånvaro fick jag jobba hemifrån och vara på jobbet konstiga tider för att kunna köra honom till skolan om han smet hem. Det är en balansgång mellan att vara förstående och bestämd som är svår tycker jag. Ibland har jag pressat honom för långt. Som ?vanlig? duktig flicka är det svårt att förstå varför skolmiljön är så svår att hantera.

    Men det är fortfarande mycket skakigt för honom och alla betyg sjunker undan för undan då han inte gör några uppgifter. Vi pratar väldigt mycket hemma och anledningen till att han undviker uppgifter är oftast att han är rädd för att det inte ska gå bra (=alla rätt, högsta betyg). Det där med perfektionism är väldigt vanligt hos särskilt begåvade men jag har tyvärr inte lyckats hitta något ?recept? på hur man kan jobba med det. Skolan är också frågande tyvärr.

    Vilka är hennes områden som hon är begåvad inom? är det nåt skolan kan ta fasta på kanske? Och ta reda på om hon är mobbad eller liknande! Det är steg ett att säkerställa tycker jag.

  • Anonym (annan­)
    Äldre 9 Jun 20:58
    #11
    Anonym (Kvinna37) skrev 2018-05-30 20:25:35 följande:
    Jag är själv lärare och tyvärr rekommenderar jag inte att byta skola mitt i högstadiet! Hon missar saker i kurserna, ofelbart, eftersom man naturligtvis inte gör samma saker i samma ordning överallt. Dessutom, vilket är värre, så tappar hon relationen med sina lärare, de som vet hur hon funkar, som hon har förtroende för, som kan hjälpa henne på bästa sätt, som vet vad hon faktiskt kan, även om allt inte finns på papper. Det är en sak till, överlämningar är världens sämsta grej för ungdomar för det är omöjligt att förmedla en rättvis bild av ungdomens kunskapsnivåer och annat viktigt! Hon ska söka vidare till GY sedan, antagligen, och tyvärr visar forskning att ungdomar som byter skola tappar minst ett snäpp på betygsskalan, just för att man måste börja om från noll på den nya skolan.
    Hade jag absolut ingen aning om! Förvånad
  • Äldre 9 Jun 21:02
    #12
    stenstrandsemma skrev 2018-06-01 14:47:46 följande:

    Tack för alla svar!

    Hon vill jättegärna byta skola, då hon bråkar mycket med lärarna samt har fler vänner på andra skolan.

    Hon beskriver situationen som "jag vill bara komma iväg från den här fucking skolan". 

    Tyvärr vill vår kommun ej betala de pengar som den andra kommunen vill ha. Ja, skolan ligger i en kommun precis intill vår, precis på gränsen. Och då vill andra kommunen begära en viss del pengar för hennes skolgång..

    Det är jättesynd. Men hennes tanke var att få börja om och skaffa riktig hjälp av lärare. Som förälder har jag alltid upplevt henne som självständig, att hon är jävligt smart och inte har något problem med något ämne, och lärarna har också tänkt så. Hon frågar aldrig om hjälp och det har lärarna tolkat som att hon inte finner några svårigheter i speciellt matten.
    Visar sig att hon skiter i varenda uppgift som blir det minsta lilla svårt. Hon frågar aldrig om hjälp, och har inte gjort det sedan lågstadiet.. Obestämd

    Lärarna har sagt att hon antagligen är särbegåvad. Hon tänker mycket och stort, jag har alltid talat med henne som om hon vore en vuxen. Alltid, så länge jag kan minnas.
    Hon är intelligent, det är jag medveten om. Man har hållit i normala konversationer sedan hon gick i förskoleklassen!

    Men, hon ger upp så fort det minsta lilla jobbiga kommer i hennes väg. Hur ska man hitta motivationen?


    Kan ni flytta närmare den andra skolan så hon kan gå där?
  • Anonym (?)
    Äldre 10 Jun 05:13
    #13

    Vad har ni för relation? Det verkar som om du bara dömer henne och gör dig själv till offer och tycker synd om dig själv, hon ser igenom det och känner att hon knappast får någon hjälp från dig. 

  • Anonym (qwert­y)
    Äldre 11 Jun 10:09
    #14
Svar på tråden Skolkande 14 åring