Hjälp

Hej...

Jag vill bara säga att du kommit långt som skriver om detta. Obotlig sjukdom hos de barn man får ställer ju allt på sin spets. Livet blir inte enkelt att leva utan kräver så mycket av tid,anpassning och planering. Att orka med allt,hinna allt. Och försöka känna efter hur man själv mår. Jag är mamma till tre barn varav vårt mellanbarn på 8år fick kraftig synfel redan som nyfödd. Han har glasögon men ingen synsjukdom så han får bara acceptera detta. Jag har fått tänka om. Han har även en autism grad 2 vilket ställer krav på oss hemma och i skolan. Bra att ni haft samtalsstöd. Risken är alltid att man inte orkar el hinner med varann.

Har ni kontakt med familjer med liknande livssituation?

Man tänker ju på barnens framtid, deras möjligheter i livet.

Mvh Ninni