Kleo och Lexie i förskoleklassen- HJÄLP!
Jag har liknande bekymmer!Vi har varit väldigt noga med vår dotters uppfostran, att hon ska omges av olika människor för att lära sig att leva i världen. Valde en kommunalt förskola med stor omsorg. Förskolan är lugn, barnen kommer från olika delar av världen och från olika hemförhållanden.
Skrik, bråk och annat ohyfs förekommer inte och förskolan har en avstressad miljö med mycket hög lärartäthet och glada barn. Vi får ofta höra om vår dotters goda uppförande, allmänbildning och harmoniska natur.
Nu ska flickan börja förskoleklass och den nya klasslistan har anlänt. Där har hon och en flicka till från samma dagis placerats och vi föräldrar känner oss oroade.
Exempel på namn på listan är
Carl
Ebba
Madeleine
Louise
Erik
Gustaf
Med respekt för klassens integritet så vill jag inte lämna ut fler namn då listan. Men det finns flera mycket avvikande och några extrema namn, några verkade vara rena smeknamn i stil med Noppe (är inte det ett hundnamn?) och Lussan.
Jag ser en katastrof framför mig. Barn som är överbeskyddade självupptagna och bortskämda. Som har mammor med blankt hår och botoxssläta ansikten och svala röster. Pappor med backslick, BMW och konton i skatteparadis. Barn som inte får vara på fritids utan måste hem efter skolan för att hinna med tennisträningen och golfturneringen. Barn som lever på gåslevermousse och mat som lagas av ett hembiträde. Tänker att det inte är de mest vidsynta föräldrarna som ger barn sådana namn...
Varken jag eller pappan vill att vårt barn ska influeras av familjer som sitter med kristallglas, äter rysk kaviar och lever på fonder från sina anfäder. Jag vill att mina barn ska möta människor som har riktiga jobb och lever i den riktiga världen.
Är jag fördomsfull? Vad har andra för erfarenhet av situationer som dessa? Bör jag hellre ordna plats i en skola i grannkommunen för att undvika detta? Det innebär i så fall att jag måste gå ned i tid på mitt arbete som intensivvårdssköterska för att ombesörja hennes skjuts. Jag älskar mitt arbete och vet att jag är behövd på min vårdavdelning. Suck, vilken kvinnofälla jag har hamnat i.
Eller...? Är detta just fördomar? Jag ser och hör ju både det ena och det andra när jag passerar förbi den aktuella skolan. Barnen är generellt sett mycket väluppfostrade, de går runt nästan som små robotar, verkar gå försiktigt för att inte smutsa ner sig. Är det så överlag i samhället? Och om dottern ska gå där, hur undvika att hon influeras och präglas på dåligt beteende? Jag önskar att någon kan berätta om en liknande situation och att det har blivit bra... att de här barnen kan vara mycket rara även om statistiken säger något annat.
Har någon en solskenshistoria att lugna en uppstressad kvinna med?