Höggravid med sambo som helt saknar intresse och förståelse.

Fy har han varit så förr eller är det nytt? Är det nytt kan det ju vara stress över det nya barnet och allt vad det innebär. Men om detta är ett återkommande beteendemönster hade jag lämnat om jag var du.

Har han alltid varit sån?

Han har typ alltid varit så, men det blir extra påtagligt nu när jag är gravid och det verkligen kryllar av saker vi måste göra, måste handla, ordna med osv. Han har många andra bra kvalitéer och är en bra förälder men i hemmet är han oduglig. Det sårar mig att han inte kan se det själv. Utåt sett är han glad över att vi ska få ett till barn men bidrar absolut noll i inköp och planering inför det. Nu är jag liksom höggravid, har haft ont i rygg och små krämpor i flera veckor och ändå slängs saker på golv, mat lämnas framme, tvätt tas inte reda på. Skulle kunna skriva en hel novell med saker han helt enkelt inte gör. Att han hade mage att säga som han gjorde tog musten ur mig. På riktigt. Har aldrig känt mig så trampad på och så osedd. Och så tacksamheten man får... för att man bär på ett barn. Att man ska behöva förklara att det är en belastning både fysiskt och psykiskt är förnedrande.

Han pratar inte med mig nu heller. För enligt honom var jag den som startade bråket och ballade ur fullständigt. Vilket jag gjorde. Men i min värld, med all rätt. 

Det kanske mindre fel på mannen som är precis samma som han alltid varit, än kvinnan som väljer att skaffa ännu fler "problem" (eller bebisar) med en man som inte tar på sig sin del av ansvaret. Om du redan vet om att han är en jätte-bebis så får du ju skylla dig själv.

Jag förstår inte heller varför ni behöver köpa en massa grejer; om detta är ert andra barn så borde ni väl redan ha allt ni behöver för bebisen?

Ja, när han sedan står där med 2 barn 50% + sig själv kanske han inser va du faktiskt gjort för honom.

Nej, du överreagerar inte. Förstår din frustration till fullo då jag levt med en likadan slashas som din man. Blev inte bättre för min del innan jag till slut gav upp och lämnade honom. Mitt ex var inte alltid sådan, utan han gick från att delta i det mesta till att några år senare behandla mig som en hushållerska/barnskötare/betjänt etc..

Och den skaffar du fler barn med..?

Låter som du gjort ett dåligt val av man.

Varför skaffar du ett till barn med en jättebebis när du vet hur han är? Som att be om de problem du just rabblat upp ju.

Vad är det med er kvinnor, är ni helt verklighetsfrånvända som skaffar barn med omogna jättebebisar, sen står ni där och fattar ingenting.

Håller med övriga, som man bäddar får man ligga.

Trevligt att ni liksom skuldbelägger TS för att HON har valt fel man, att HON har skaffat barn med en sån man, när det är MANNEN som skämmas och skärpa sig! Det kan finnas många anledningar till att kvinnor väljer att stanna kvar i liknande förhållande och det är inte vår sak att dömma. Vi ska hjälpa och stötta varandra, inte tala om hur korkad nån är för att hon valt en mansbebis till partner...

Låter jättetufft för dig! Och jag förstår din ilska och frustration. Tyvärr tror jag inte tjat och gnat hjälper. Jag tror du får ta in extra resurser på något sätt. Inte förvänta dig något av honom, du blir bara besviken och det tar massa energi. Kan ni anlita städerska? Som han får betala minst hälften på?

jag håller inte med alla som skriver " hur kunde du skaffa barn med honom?" Barn är något underbart fantastiskt. Det kommer vara barnet som gör att den här jobbiga relationen i efterhand ändå kännas värt det tusen gånger om. Hoppas du trots jobbiga partnern kan njuta av din graviditet och det fantastiska att du ska få en liten bebis. Hur killen beter sig det är i sammanhanget är i långa loppet sekundärt.

Försök bara hitta en lösning på det praktiska. Lycka till.

Hur stöttar man någon som inte kan fejsa verkligheten eller är så nedtryckt att hon ör oförmögen att lämna eller stå upp för sig själv.

Lätt att snacka, kom med nåt konkret istället för att bara tycka synd om.

Ja det är nog bästa lösningen för TS, acceptera mannen som han är, njut av barnen och skaffa städhjälp!

Klassiska fällan: man känner till problem som finns innan, men de stör inte lika mycket som när man faktiskt har barn. Så är det bara. Att vara höggravid är dessutom rätt jobbigt. 

Men TS; ni behöver verkligen göra upp någon slags plan för hur allt ska fungera hemma när barnet väl har kommit. Annars ser jag för mig att det kan bli ännu jobbigare med allting.
Man vet ju heller aldrig, du kanske blir sängliggande ett tag efter förlossningen eller det kan vara något med bebisen som gör att ni behöver stanna längre på BB, eller åka in ofta på kontroller osv. Då kommer inte du direkt hinna/orka göra något annat än sköta det och då måste han steppa upp och ta tag i fler saker hemma och med det äldre barnet!

Fast mannen har ju gjort ett kap. Han har skaffat en sambo och en mamma till sina barn som sköter allt med hemmet och barnen, det enda han behöver göra är att plantera små frön i magen på henne. Varför skulle han skämmas? Han drog ju vinst-lotten, han är säkert både stolt och nöjd med att ha snärjt en kvinna som TS.

TS framstår som en stark och intelligent kvinna, hon jobbar, hon pluggar, hon tar hand om hem och barn. TS är en stjärna helt enkelt. TS är fullt kapabel att ta ansvar för sitt eget liv och sina egna val. Men trots detta driv och jävlarannama så drar hon omkring på en dödvikt.

TS har ju faktiskt valt en man som inte tar sitt ansvar i hemmet. TS har vetat detta länge. Istället för att säga till honom att antingen så tar du halva ansvaret, eller så får du hitta någon annan att agera hushållerska, så stannar hon och väljer att skaffa sig mer arbete och binda sig ännu hårdare till denna mannen genom att skaffa fler barn med honom.

Det handlar inte om att skuldbelägga, det handlar om att ta ansvar för sitt eget liv. Du kan aldrig ändra på någon annan, bara dig själv. Är du inte nöjd med hur din partner behandlar dig, och han inte väljer att ändra sitt beteende när du påtalar det, ja då finns det bara två val. Stanna med honom och gilla läget, eller dumpa honom som förra veckans sopor och gå vidare med ditt liv. I alla fall när det inte handlar om förhållande med våld och hot om våld.

Sätt er ner och skriv upp ALLT du gjort i hemmet under veckan och allt han gjort. Jämför.

När man får det svart på vitt är det lättare att diskutera konstruktivt, utan att det blir tyckande hit och dit. Annars blir det lätt tjafsande.

Jag är också höggravid och kan knappt sova i värmen. Min man får absolut göra mer nu, för jag orkar inte.

Håller med