Hon är så rädd för sin pappa

Till er som tycker att jag borde kontakta soc; vad tror ni att Hon får ut av det?

Mer bråk, konflikter och rädsla. Dessutom så kommer hon att ta på sig all skuld och må ännu sämre.

Hon gick igenom en massa när hennes riktiga mamma gav upp henne. Det räcker nu!

Jag har lagt undan pengar som jag vill ge henne till ett körkort eller bil så hon kan ta sig därifrån när hon behöver. Men jag får inget tillfälle att ge henne dom, och så länge hon är omyndig så kommer hennes pappa som inte jobbar, att ta dom.

Även om soc blir i blandat så kommer han att manipulera varenda en av dom. Har ni aldrig träffat en psykopat så förstår jag att det är första tanken.

Utåt sett är han en bra pappa och det kommer hans dotter oxå säga. Socialen kommer inte kunna göra nånting.

Dom såren hon har inom sig kommer inte läkas för att han blir anmäld. Hon älskar sin pappa! Det är allt hon har nu!

Jag har levt med honom många år. Jag har varit riktigt trasig, och först nu har jag börjat se ljust på tillvaron. Men d är inget vi behöver gå in på här. Men än en gång, har man aldrig träffat en narcissist eller psykopat så kan man omöjligt föreställa sig hur man mår efer så många år.

Däremot är jag tacksam för er som svarat och kan relatera till inlägget. Söker fler råd o tankar.

Ska jag låta henne vara o bara höra av mig som nu eller ska jag tvinga henne att träffa mig så jag får se henne o höra henne?

Ska jag låta henne vara och vänta tills hon är 18?

Vad har det med ts situation att göra? Ts har inte adopterat flickan. Flickan bor halvtid med sin MAMMA som inte är ts.

Ja exakt. Alla helger vilket är mycket.

Så här är det!

Innan jag överhuvudtaget träffade mitt ex så var det vårdnadstvist mellan mamman och pappan.

Mamman hade då försökt kidnappa sin dotter för att ?rädda? henne från pappan.

Det var ju inte så smart... tror inte att jag behöver förklara mer ingående. Det var en hel del instanser inblandade och mamman förlorade då mot pappan. Och pappan är för övrigt en vääldigt manipulativ person som kan snärja nästan vem som helst.

Sen kom jag in i bilden. Fick höra historien om mamman och tyckte att det var förfärligt, och vilken tur att de gick på pappans version!!

Månaderna gick och blev nått år (minns inte exakt) och dottern frågade mycket om sin mamma. Jag lyckades då få pappan att gå med på att låta dottern vara mer med sin mamma. Eftersom jag hade hört så mycket hemskt om henne så fick jag kontakt med BUP. Dottern o mamman träffades hos dom under uppsyn tills de var redo att umgås ensamma.

Det gick hyfsat bra tills mamman blev gravid och fick en styvbror. Då var det bara han som var viktig. Dottern fick ingen uppmärksamhet alls längre. Inte ens födelsedagspresent o julklapp.

Vårdnaden gick tillbaka till pappan (enligt gemensamt beslut) och hon bodde med oss på heltid i flera år.

Sen återtog mamman o dottern kontakten och umgicks då och då och ibland sov dottern över och slutligen var hon där varannan helg.

För ca 1 år sedan så separerade jag från dotterns pappa och mamman försökte då få vårdnaden igen eftersom jag inte fanns i bilden mer. De kom överrens om att hon kunde vara där varje helg. Det passade pappan eftersom han gärna blir av med dottern. Hade han sluppit röran med socialen så hade han låtit mamman ta dottern på vardagarna oxå, men han vill ju vinna till varje pris.

Hoppas historien med mamman klarnade för er nu?!

Mamman är precis som dottern (och jag) rädd för pappan. Hon vågar aldrig säga emot honom. Hon har levt med honom i några år och har även hon stora ärr som lätt kan gå upp igen.

Hon blundar för verkligheten och tackar för att hon fått en sån fin dotter som egentligen lika gärna skulle kunnat vara gangster, missbrukare, prostituerad osv för att hon inte fått den barndomen hon förtjänat.

Hon kommer aldrig göra nått som skulle starta ett krig mot honom. Hennes kidnappsförsök och slla besök hos bup finns dokumenterat.

Om dottern ändå älskar sin pappa men är rädd för honom samtidigt, kan det vara svårt bryta sig loss. Han har väl tryckt ner henne så länge att hon kanske inte vet något annat liv. Inte så lätt när man är så pass ung heller.

Suck...

Det känns som om du har missat hela tråden.

Hennes pappa är en manipulativ psykopat.

Hon är livrädd för honom och skulle ALDRIG våga trotsa honom. Mamman skulle aldrig våga trotsa honom.

Jag vågade inte trotsa honom.

Hans egna familj tystnar och tittar ner när han börjar dividera om något.

Läs boken ?Pojken som kallades Det?. Lite så har hon haft det/har nu. En förälder som är manipulativ och kan snärja sin omgivning hur lätt som helst.

Det hade varit lätt för dottern att säga till någon vuxen i skolan tex, men det gör hon inte.

Hennes pappa har varit den ända fasta punkt hon haft i livet, trots att han inte är snäll mot henne.

Hon har indirekt lärt sig att alla runt henne sviker förutom pappa.